wind of change

Alltså, detta börjar bli alltför missvisande.

Jag är ju fan sjukt nöjd, sjukt glad och extremt sällan full nuförtin. Med andra ord, känner att det är dags att byta forum. Förhoppningsvis fortfarande lite witty (som titeln antyder) samt lite mindre anonym. Men det ska nog gå det också.

Hädanefter hittar de som vill läsa mer om dame can't make up my mind's liv och leverne en ny blogg här.

/ dame can't make up my mind

and even if I love it, it's so hard (postposted)

...och ändå. Vi har haft en underbar semester. Vi har seglat en massa och J älskar mig båt och jag älskar henne och hon är så fin och duktig och tog oss ända till Finland. Vi hälsade på ex-kombon och hennes familj borta i Åbolandets skärgård, vi seglade med bästa SN till finska Utö och tittade på fyren och havet och skickade vykort till mina föräldrar.

Vi har bara varit ute i skärgården och umgåtts med vänner och familjer och seglat och badat. Vi har verkligen fått ut sjukt mycket av våra fem veckor förutom ro och vila. Vi har gjort så mycket och träffat så mycket folk och haft sånt ös att jag nu, efteråt är helt trött. Inte så smart att komma hem och vara trött men det är jag.

Och när jag är trött blir jag ledsen och arg och så bråkar jag och J och så blir jag förtvivlad för det är så jävla onödigt, det finns ju för fan ingen anledning att bråka och ändå gör vi det. Jag tycker att han är så dum och elak ibland och jag blir så jävla ledsen och allt blir förstört och fel och konstigt. Och jag vet inte vad jag känner eller tycker eller vill.

Fast jag vet ju att jag älskar honom så himla mycket och att vi är som gjorda för varann för vi vill precis samma saker och jag tror verkligen att vi kommer att ha världens bästa liv tillsammans. Jag har aldrig tidigare träffat någon som jag känner såhär för och på ett sätt känner jag mig bara lugn och trygg och vet att allt kommer att bli bra och att vi har all tid i världen. Men på ett annat så vill jag bara göra allt på en gång för det känns som om det inte kan gå fort nog för jag vet ju redan att han är den enda som gör mig totalt hel.

Varför är det då så jävla mekigt och svårt att få allt o funka hela tiden?

/dame can't make up my mind

I do not want this (postposted)

Nu är jag tillbaka, tillbaka i verkligheten och staden. Och jag inser att jag hatar det.

Jag vill inte leva här, jag vill inte bo i ett välmående villaområde i närheten av Stockholms innerstad. Jag vill inte gå runt bland en massa medelklasspar och föräldrar och deras små välklädda barn som ska "skolas in". Jag vill inte att mina eventuella barn ska leva här, jag vill ju inte ens leva här.

Jag förbannar min skola som aldrig tar slut och som hindrar mig att vara vart jag vill. Jag förbannar att jag träffade en kille som redan hade ett hus som jag blev tvungen att flytta in i. Jag förbannar mig själv för att jag känner såhär, för att jag inte bara kan gilla läget.
Jag antar att många människor skulle hugga av sig både armar och ben för att få bo i vårt hus. Och det är ju fantastiskt fint och jag älskar det, jag älskar att bo i det här huset. Det är bara det att jag inte vill bo i det här området. Jag vill bo ute vid havet och ensamheten och bara ha klippor och vatten kring mig. Jag önskar att vi bara kunde lyfta det här huset och ställa det ute på en ö så att jag slapp känna mig klaustrofobisk nu och då.

Och även om jag vet att det inte är för evigt, även om jag vet att även J vill flytta till havet så känns det så långt bort. Det känns som en evighet och jag vill bara ha allt nununu. Med en gång.

/ dame can't make up my mind

hejdå på ett tag

Om tjugofem minuter slutar jag jobba och har semester i fem veckor. Jag ska vara med J hela tiden och vi ska bara vara vid havet tillsammans. Jag är så jävla nöjd och har längtat så himla länge efter det här.

Jag behöver det verkligen. Vi ses om fem veckor, nu ska jag ducka internet och verkligheten.

/ dame can't make up my mind

no spirit

Jag borde ta tillfället i akt och blogga järnet medan tillgång till internet finns. Medan jag sitter i den civiliserade världen, jobbar och inte har något bättre för mig. Men jag har liksom inte riktigt hunnit eller haft lust.

Skulle ju fixa klart allt med båten i helgen. Men allt möjligt satte käppar i hjulet och trots arbete till mitt i natten så det blir ny tripp ut till ön på fredag för det sista. Vill ju liksom vara klar så att vi kan bara åka iväg på söndag när semestern börjar. Då vill man inte längre laga, då vill man segla.

Och fram till dess då? Jag jobbar ju natt och allt och borde hinna skriva nåt i alla fall. Men jag har varit för upptagen med små uppgifter och bloggläsande och vafan, det är ju mitt i natten. Orkar inte tänka ut något smart att skriva.
Läser "Människohamn" av Johan Ajvide Lindqvist istället. Visste först inte om jag vågade börja läsa den, tyckte att den verkade sjukt läskig. Skärgård och försvunna barn och buhähähä. Men sedan började jag och hittills är den grym. Men redan läskig. Oäää.

Försöker dessutom få ordning på huset och det sista med båt-stuffet innan vi sticker iväg. Måste städa en massa och göra fint och rent och plats åt vår nya inneboende som kommer i augusti. Det är någon jurist-tjej från Tyskland som via maila verkar hemskt trevlig. Hon är kompis till någon flickvän till J's gamla kollega så helt random är det ju inte. Ska nästan bli trevligt med en inneboende igen, får bara hoppas att hon faktiskt trevlig också.

Får väl se om det blir någon skrivaranda resten av veckan. Jag blir så trött av att jobba natt för även om man kommer hem vid åtta pallar man ju inte sova till fyra och få åtta timmars sömn utan jag måste upp i alla fall vid ett-två, annars får jag panik.

Om jag inte pallar så är det hejdå för semester nu. Ska satsa på att hålla mig så långt bort ifrån stan som möjligt nu i fem veckor. Jag vill bara slippa allt och vara med J och havet.

/ dame can't make up my mind

i grodan ro

Idag på morgonen satt jag på jobbet i grodan ro och tänkte så smått på en rast och en kopp kaffe om ett litet tag. Då började det åska. Sen kraschade vår hemsida och telefonkön blev ca 50 pers längre. När man inte trodde det kunde bli värre kraschade hela vårt interna datasystem.

Fatta hur onice det är att sitta och slå upp resor till folk i papperstidtabeller när de ska byta typ arton gånger och vara framme en viss tid. Och man vet att ca 60 pers sitter i telefonkö och väntar.
När klockan var tre var jag slut som människa men skulle äntligen få gå hem. Då börjar allt helt mirakulöst att funka igen.

WTF?!

/ dame can't make up my mind

I love horse

Åhh, jag glömde. Idag blev tydligen den nya stående riggen klar så jag och J åkte till Benns i Orminge och löste ut den. Råkade dock handla lite förtöjning, bojlina, förvaring och solcells-stuff.

Räkningen slutade på 8000 kr. Jag upprepar: åtta jävla tusen!

Ibland undrar jag om det inte är billigare att bara nära ett heroin-bruk som hobby. Fatta hur mycket horse man får för åtta tusen!

/ dame can' make up my mind

dog watch

Ahh, hela veckan utom tisdag har jag haft hundpass på mitt jobb och börjar härliga 6:15. Uppstigning vid fem-rycket med andra ord och zombie-like halva arbetsdagen. Enda trösten är att det nu snart bara är en dag kvar och att när man vaknar upp ur koman har minst halva arbetstiden gått, yes.

Sitter alltså och halvsover lite framför datorn och hjälper resenärer med varierande humör (hos både dem och mig vill jag tillägga). Emmellanåt slösurfar jag och läser bloggar och försöker hitta mer delar till båten som ovillkorligen måste pimpas lite till semestern.
Jag och J bestämde oss nämligen i ett ögonblick av övermod att börja semestern med att segla till Finland för besök hos ex-kombon, hennes mamma + eventuella andra som råkar vistas på deras sommarställe på Korpo som ligger mellan Åland och Finland.

Igår var vi således på Nautiska Magasinet för att forska i olika sjökortsmöjligheter. Jag fick ju en massa pengar till en GPS med plotter i födelsedagspresent men det visade sig att pengarna bara räckte till just själva GPS:en. Sedan kostade de digitala sjökortet som man stoppar in i GPS:en mellan två och tre tusen (aah!). Plus att vi behöver papperskort också ifall man skulle råka dumpa maskinen i sjön eller så. Och då behövs det två båtsportkort över Åland och västra Finland till det facila priset 795 kr styck.

Och vi som tyckte det var dyrt att ta Silja-båten över.

But, oh, the adventure!

/ dame can't make up my mind

working girl

Åhh, enda gången man hinner eller orkar blogga är ju på jobbet. I alla fall om det är typ tusen grader varmt ute och sommar på riktigt.

Är arbetarflicka fyra dagar i veckan nu i två veckor så att jag riktigt kan känna mig välförtjänt av semestern som börjar sedan. Jag ska vara ledig i goddamn fem veckor på raken med J och vi ska mest bara seglaseglasegla eller hänga på öar. Jag har aldrig haft en sån här semester med någon förut. Det ska bli grymt.

Och snart slutar jag jobba och ska bada hela kvällen och imorgon får jag sova och ska försöka träffa lovely S och bebis.

/ dame can't make up my mind

fire on the boat

Som sagt var, sommartorka. Vem orkar sitta inne och skriva dator när det är fantastiskt väder ute och båten kräver uppmärksamhet?

Denna vecka - mest fixa båt blabla stora VOR-båtar under lunch i stan (alltså fatta hur coola de är eller, jag har bara en enda önskan till min eventuella möhippa - får jag segla en sån båt är mitt liv gjort - om inte annat för att J säger att han ska ta ut skilsmässa om jag seglar VOR på riktigt buhuuu) blabla köpa saker till båt blabla svettas i båt på land som har tusen grejer som måste fixas blabla vilja elda upp båt för att inget blir klart och armarna gör ont av allt rubbande blabla jag får panik för allt pajar och killen som ska sjösätta kommer typ aldrig blabla till slut är båtjäveln i vattnet och ligger på plats.

Förvisso utan rigg eftersom den är på lagning but oh, the relief att slippa ligga i plastig stekugn på land och nästa helg kanske masten kommer på så att man till och med kan få segla lite.

Och tio glas vin smakar så sweet efter ett par dygns ihållande arbete. Och lite grillat och badvänligt vatten och sova i båten med J och vakna av kluck och vågor är helt fantastiskt. Jag dör av längtan till semestern om två veckor.

/ dame can't make up my mind

not much of a midsummer but still so nice

Jaha och så var sommartorkan här.

Blev nästan frisk till midsommar men lyckades smitta J och sabbade tillfrisknandet med sprit o cigg. Kall men nice midsommar på Ön, lite mer sjuk men överlevde. Massa gott att äta och massa vin och vem bryr sig sen. Lite mer bad kunde ha önskats.

Nu är ännu en sweet helg över och jag måste eventually åka till stan men jag har i alla fall lyckats hejda J från hemgång så vi stannar tills imorgon bitti.

Måste skjuta upp resa till onda staden.

/ dame can't make up my mind

wedding day

Så, på lördagen hann vi med en kort tripp in till centrala framstjärten (klitoris?). Strumpbyxor och ny slips införskaffades, J höll på att köpa en Armanislips för att han tog första bästa men hann hejda dem innan de drog typ tusen spänn på kortet, alltså vilket skämt, tusen spänn för en slips. Jag hade dock inte lika stor tur för mina strumpbyxor gick på typ 300 kr men jag antar att man får skylla sig själv om man går in på NK och bara ber om ett par. Visste inte ens att det fanns ett NK i Göteborg. Hann trots lite tidsbrist även med en fika med J's bästa vän + fru, mycket trevligt och bra.

Själva bröllopet var väl sådär till en början. Jag var ju fortfarande maxat förkyld och hade matat i mig diverse piller för att (gud förbjude) slippa hosta i kyrkan och framför allt för att orka med festen efteråt. Var rätt seg i kyrkan och inget i cermonin gjorde något för att pigga upp. Klassiskt och rätt trist kyrkbröllop med andra ord, någon sjöng fint men det var tråkiga låtar. Kan ha att göra med att jag inte alls kände brudparet men romantiken och känslorna låg lågt, i alla fall hos mig.

Festen efteråt var däremot lysande. Den hölls på ett säteri rätt nära kyrkan och där var det helt fantastiskt fint. Det låg vid en sjö så brudskålen hölls nere på gräsmattan mellan huvudbyggnaden och sjön och vädret var snällt om än lite kallt för min förkylda lekamen.
Sedan middag med lagom mycket trevliga tal som funkade även om man var helt ny i sammanhanget. Hade J's kompis R till bordet (som faktiskt var den enda jag kände sedan innan på hela festen) och han tog hand om mig exemplariskt, konverserade, drog ut stolen och dansade första dansen med mig. Dessutom är han sådär lågmält supersympatisk att man tycker grymt mycket om honom redan från början.
Maten var sådär ända fram till desserten (sagolik) och bröllopstårtan (precis lagom mycket) och efter lite kaffe och avec så blev det vin och cigarrer (cigaretter för mig till en början) ute på verandan som vette mot sjön. Mycket, mycket trevligt och jag fick chansen att få lite känsla för och lära känna några av J's vänner från trakten. Vi hann till och med med att dansa lite innan de stängde ner stället.

Hem till J's vänner, lite nattmackor och te och sedan i säng. Förkylningen var ju inte riktigt tacksam idag när jag vaknade men det var det nog värt. Vi sov länge, åt lite frukost och begav oss sedan hemåt. Det var trevligt att träffa J's vänner men tjejen var lite för beskäftig och pysslig för min smak. Jag berättade ju om deras Lexington-hem som förvisso var sjukt fint men utan känsla. Och tjejen var lite samma lika, lite för präktig och ordningsfull. Han var trevlig men kanske lite tråkig han med, han var ju ihop med henne...

På vägen hem åt vi hamburgertallrik uppe på Taberg, ett högt berg utanför Jönköping som J ville visa mig. Sedan somnade jag och vaknade hemma. Nu ska vi bara softa och äta kvällsmat och jordgubbar. Imorgon ska jag bli frisk.

/ dame can't make up my mind

på plats i fittan

Mitt hår blev grymt! Precis lagom långt och svart och fint och det är perfekt roligt och svänger när jag har det i hästsvans (som jag ju oftast har det).

Hämtade klänningen som m & p kom med, vi sågs halvvägs till Vaxholm i spöregn. Kom hem till ett hus i kaos, provade klänningen och blev deppig eftersom jag har mens, kände mig tjock och dessutom glömt att stay-ups inte är skönt. Deppade lite och åt yoghurt men sedan kom J hem, vi styrde upp hemmet och packade samt gav oss av mot Sveriges framstjärt (a.k.a. Göteborg).

Mycket bra resa, kom iväg lite försent men fantastisk middag på Löfstad slott vägde upp och efter en efterätt bestående av kaffe och marängsviss-mcflurry (mitt bästa just nu) var livet åter på topp. Plus att jag var ute och for med världens bästa ressällskap, inte ens en fem timmars bilresa är särskilt tråkig om jag har sällskap med J.

Vet inte om det är mens eller någon form av pms eller andra psykiska besvär som gör mig blödig men jag har haft en sjuk boost av kärlek till J under veckan. Tyvärr har jag även känt mig orolig över huruvida han älskar mig men ändå, kärleken jag känner just nu är fucking jävla gränslös. Lucky J (och vafan, jag vet ju att han älskar mig innerst inne men ibland blir man lite töntig).

Kom fram rätt sent till de vi skulle bo hos som bestod av en kompis till J och hans tjej. En fördel jag fick där var att kompisen ska vara bestman på bröllopet och således sov även den blivande brudgummen i huset. Lite skönt att i alla fall få träffa en av dem som bjudit in mig till sitt bröllop lite innan. Det blev en drink och lite samvaro innan vi installerade oss i deras gästrum och fick vår alldeles egna gästtoalett med matchande handdukar. Alltså, det är fett sweet men deras hus ser ut som en jävla Lexington-reklam. Fräscht men lite trist.

/ dame can't make up my mind

for the first time in ages - serious shopping

Min sjukdom till trots var vi tvungna att uträtta ärenden under eftermiddagen. J behövde skor, jag ville hitta en väska som matchar klänningen jag ska ha på lördag då vi ska på bröllop (ett bröllop där jag inte känner någon och således vill vara sjukt snygg och trevlig för att göra ett gott intryck).

Det blev biltur till Sickla, sjukt tråkigt upplägg, allt är fyrkantigt och affärerna ligger i rader bredvid fik med bord i rader och för i helvete, är det så här världen ska se ut hädanefter (det är ju ändå ett rätt nybyggt ställe). Hatar alla former av gallerior/köpcenter som, liksom Sickla, totalt saknar själ.

Men, i alla fall - J hittade bra, fina och svarta skor samt lurade mig att köpa klarblå tygskor med sula som luktade bubbelgum, helt fantastiska, önskar nästan att jag hade en modeblogg så att jag kunde lägga upp en bild på dem. Funderar i och för sig på att börja smyga in lite bilder här för att göra det hela lite skojfriskare. Har dock inte bestämt mig än... Anonymiteten ligger ju lite mer i riskzonen då.

Dock, på väskfronten nada, inga väskor i guldton någonstans men i ren panik över mitt dåliga resultat gick vi in i en mobilaffär och kollade in mobiler. Hittade helt otippat en vit, tunn nokiamobil som föll mig på läppen. Dock fanns den inte inne i butiken men kunde läggas undan för senare inköp i butik i Nacka Forum. Så gjordes och efter lite mer panik över obefintliga väskor åkte vi dit, käkade sushi och fick innan telefoninköpet chans att snäsa av en riktigt dryg mobilsäljare av typen "vad bra, då säger vi så - skriv på här". Kicken av att få bitcha ned honom var fett sweet.

Köpte telefonen, försökte hitta väska och lyckades precis innan vi höll på att dö av shopping-trötthet. Inte perfekt men i alla fall i någon form av guldton, på Åhlens. Slängde med lite nagellack, hårfärg och en think happy organic body-scrub också. Ska bli intressant att se resultatet.

Hämtade upp ex-kombon på vägen hem och hyrde film. Först fick hon hjälpa mig med klippning och färgning av håret innan vi åt goda saker och tittade på film. Det blev "The Royal Tennenbaums", gammal för mig och ex-k men ny för J. Blev alldeles för sent. Måste sova, måste tvätta ur hårfärgen som jag somnade med framför filmen. Godnatt.

/ dame can't make up my mind

happy birthday

Alltså, kanske har jag varit lite mer stressad än jag tror. Lever helt i min egen värld, glömmer alla viktiga saker jag bör komma ihåg. Och då pratar vi viktigt, typ som min familjs födelsedagar. Herregud, födesledagar är ju sjukt viktigt för mig, det är INTE OK att glömma dem i min värld. Men jag glömmer allas.

Pratar med mami dagen innan papis födelsedag och hon säger "men vi hörs väl imorrn" varpå jag undrar varför? Buhuhuu vad jag är lost. Men inte lär jag av mina misstag, en vecka senare pratar jag med mami igen och hon frågar om jag pratat med min bror (som för övrigt är världens bästa) och jag säger nej och undrar igen varför jag skulle gjort det. "För att det är hans födelsedag idag" svarar hon då och jag får skämmas och lägger på luren och ringer och gratta min bror.

Alltså, det är något fel med min hjärna. Allt funkar inte som det ska.

/ dame can't make up my mind

the sweet smell of supreme blog

Alltså, S berättade att Emelie Thorén har börjat blogga igen och jag går in och finner guldgruvan jag såväl behöver just nu.
Deppig över att ligga i soffan och vara ynkligt sjuk? Inte en sekund när jag har inlägg från februari tills nu att sluka.

Hanna Fridén förstår inget, hon är typ tio år. Emelie är the shit, jag älskar henne och skrattar högt i tid och otid.

/ dame can't make up my mind

bebis o fantastisk middag

Njöt av min första sommarlovsdag igår. Fikade med TT och lallade runt på stan helt planlöst, handlade lite. Hittade världens gulaste lilla dräkt i eko-bomull och med ko på som passade utmärkt som present när jag sedan hälsade på S och hennes nya lilla bebis.
Alltså bebis är verkligen ursöt (sa kvinnan som generellt dissar nyfödda) och hon är så himla liten. Och när jag höll henne i famnen tog hon sitt pytte-ansikte och bökade in sig vid min hals och mufflade runt hur mycket som helst med sin mini-prick till näsa. Jag tror att det var då mitt ishjärta smälte och jag till fullo insåg att det lär bli hemskt mysigt och kärleksfullt att få barn själv.
Drack iskaffe och pratade en massa med S (såklart, bebis suger på att snacka än så länge). Vi är så himla lika och även om hennes man och J på många punkter är helt olika har framför allt jag och S en hel del gemensamma beröringspunkter där vi förstår varandra och kan hjälpa varandra att fundera ut vad som är upp. Ska verkligen försöka hänga en massa med henne och bebis nu när vi är lediga båda två.

På kvällen kom underbara E hem till oss på middag, framför allt för att få träffa J för första gången men också för lite trevlig samvaro. J var tvungen att jobba över lite så jag fick underhålla E lite samt laga mat tills han dök upp. Det blev en fantastisk middag bestående av en sjukt god fisksoppa som var hur enkel som helst att göra samt chokladmousse och jordgubbar till efterrätt. Sen drack jag och E lite vin och pratade om vet-saker medan J jobbade vidare. Det slutade med att hon sov över och att vi alla satt och pratade till sent.

Imorse vaknade jag med rejält halsont och dunkande huvud. Var väl i och för sig bara en tidsfråga innan jag skulle bli sjuk efter det att min kropp fått chansen att slappna av och vila, det händer mig alltid. Skulle ha jobbat idag men fick stanna hemma istället.

Åt dock en lång, mysig frukost och hängde med E innan hon åkte. Mötet mellan henne och J föll väl ut, de verkar tycka mycket om varandra vilket är sjukt bra, E är ju en av dem jag tror kommer hänga med mig resten av livet. Att hon dessutom älskade huset gjorde ju inte saken sämre.

Men nu ligger jag i soffan och försöker kurera mig. Har precis kollat på family guy på sexan samt upptäckt svt-play (+ att jag inte behöver plugga) så livet är ändå rätt ok. Kanske lite glass också, har hört att det är bra när man har ont i halsen.

/ dame can't make up my mind

pianospel i hela huset

Nu sitter J och spelar på det nystämda pianot med världens lyckligaste leende på läpparna. Han blev hundra gånger gladare än jag någonsin trott och sa att det var den bästa födelsedagspresent han någonsin fått.

Tur för mig men å andra sidan berättade han igår att hans ex brukade glömma hans födelsedag helt och hållet. Alltså, hur kan man glömma den viktigaste dagen på året (förutom ens egen födelsedag)? Hon måste ju ha varit ondskans hantlangare på riktigt (eller bara grymt självupptagen).

/ dame can't make up my mind

gråt och tandagnisslan

Vad kan passa bättre efter en sista tenta än ett rejält bråk med påföljande psykbryt samt gråt och tandagnisslan? Särskilt som man helst bara ville hem och njuta av en ledig halvdag med sin söta pojkvän. Jag är inte så lätt att tas med alla gånger men även J är tyvärr sorgligt oresonlig på en del punkter. Och jag är ju partisk så även om jag vet att jag beter mig lite fittigt ibland så tycker jag ändå att jag har en poäng med en del saker. Och att J borde förstå och lyssna bättre när jag försöker förklara.

Det slutade väl i och för sig rätt bra. Jag sov ett tag och sedan bad vi varandra om ursäkt och kramades lite. Mitt problem är att jag är så känslig och att sådana här saker sätter så djupa spår i mig. Jag blir så himla ledsen och frustrerad och det sitter kvar alldeles för länge.

Dock känner jag ju att det inte bara är där skon klämmer. Jag är även helt slut av stress och skola och saker att göra. Jag behöver vila och det ska jag försöka göra nu. Om jag bara ser till att ta det lugnt ett tag så vet jag ju att ledsenheten försvinner och att jag mår bra och har energi nog över till både mig och andra. Och då blir inte bråk och sorger lika upprivande.

Tentan gick btw sådär, kan lika väl ha kuggat som klarat men kanske kändes det lite bättre än förra gången. Jag hoppashoppashoppas verkligen att jag klarat den. Skulle vara så ohyggligt skönt att bara få dissa spec paten för evigt.

/ dame can't make up my mind

firande och pluggande

Jag och J var på min sysslings studentmottagning i fredags. Sjukt god mat och mycket gott vitt vin och trevlig samvaro med släktingar och vänner. Träffade lite gamla bekanta till familjen som jag inte sett på länge, det var kul. Träffade även min äldsta sysslings ex som var där och det var hemskt kul att prata lite med honom, det var ett tag sedan vi sågs.
Så efter att ha fyllnat till ett tag där var det dags att dra sig och trots goda intentioner om att hitta på något på stan slutade vi hemma i soffan med mera vin och en brasa (I am soo gay). Vi var båda för trötta för något annat.

Igår åkte vi ut till J's land där jag nästan enbart suttit och pluggat. Jag hatar speciell patologi över allt annat för tillfället, jag är så galet trött på alla sjukdomar.
J's mami och syster med familj var med så vi åt middag tillsammans samt firade J's födelsedag som inföll idag med frukost på sängen, fika och tårta. J fick två böcker om segling och båtar samt en parfym av mig och blev mycket glad. Gissar dock att han kommer att bli ännu gladare imorgon då det kommer hem en pianostämmare till oss men det vet han inte om ännu.

Nu är vi hemme igen, ska hetsplugga lite till inför omtentan imorgon. Ska vara på plats klockan nio och tre timmar senare är jag fri igen. Oh, underbara sommarlov!

/ dame can't make up my mind

kattvakt i ghettot

Var och fikade hos ex-H nu på kvällen samt hämtade nycklarna till hans lägenhet eftersom jag ska vara kattvakt i helgen. Som tur var fick jag låna J's bil vilket förkortade resan till en tredjedel av kollektivtrafiksresetiden.

J frågade varför inte ex-H's grannar kunde hjälp honom med katterna och det var ju hur kul som helst. Jag menar, vi bor i ett hus med ett mycket trevligt, äldre par till grannar. De har en egen katt och byter gärna tjänster i form av kattpassning och är hur gulliga som helst, ställer alltid upp.
H bor i ghettot där man inte direkt blir vän med sina grannar. Dels för att det är ett anonymt höghus och dels för att i stort sett samtliga grannar (tjejer som killar) glider runt i gråmelerade mjukisar och har en kamphund samt minst en tribal-tatuering. Inte läge att fråga dem om kattpassning med andra ord.

Fikade lite och uppdaterade läget. H verkar ha det bra men jag önskar att han hittade en grym tjej som är som jag men gillar att sitta inne och spela tv-spel lite mer. Han är ju värsta bra killen men jag vet inte riktigt hur han ska hitta någon som fattar det och som är som han.

Det var även så himla nice och träffa katterna igen, det var ju minst ett halvår sedan sist. D var sitt vanliga jag men M var lite hängig. H sa att han haft någon form av krampanfall två gånger men att han verkade må bra i övrigt. Men han är ju faktiskt 14 år och har rätt att vara lite skruttig. Vet bara inte hur D skule klara sig utan honom. Får fråga mina vet-vänner om de har några råd.

Nu ska jag äntligen börja omtentaplugga. Om jag dricker vin till blir det nog roligare.

/ dame can't make up my mind

mitt hem och min trädgård

jobbade hela dagen så pluggandet inför tentan är hitintills sorgligt eftersatt. Mamma kom och hämtade mig på jobbet och väl hemma gick vi runt i regnet och tittade på trädgården. Den är än så länge ganska scratchig, inte så att det inte går att trivas i den utan mer som att man kan göra hur mycket som helst.
Helt plötsligt inser jag att jag saknat att vara ute och pyssla med något som växer och blir fint. Och önskar att vi hade en massa pengar så att vi kan fixa allt på en gång. Jag är så sjukt otålig och vill ha allt bra och klart nununu. Jag hatar att ha idéer men inte ekonomiska förutsättningar för att kunna omsätta dem.

Jag undrar även vad det säger om mig att jag dessutom enbart vill se tv-program om bakning och trädgårdsskötsel om jag nu nödvändigtvis ska se på tv... Det där brittiska trädgårdsprogrammet som gick på svt i vintras samt "Bullar av stål" kan ha varit det bästa på den vägen hittills.

/ dame can't make up my mind

måndag hela veckan

Idag har jag gjort data-lab i epidemiologi samt blivit duktigt hånad av J för att jag gillar filmen "Love Actually". Yey, vad livet är kul. Ser verkligen fram mot resten av veckan.

/ dame can't make up my mind

vuxen-weekend i förorten

Igår hade jag och J den produktivaste och trevligaste dagen på länge. Vi började med att äta frukost och pyssla i hemmets lugna vrå innan vi kom på den geniala idén att ta bilen in till stan så att vi skulle kunna handla på vägen hem.

Jag hade nämligen hittat några affärer vi borde kolla in eftersom vi letar efter förlovnings/vigselringar. Och alltså, det kanske är kul om man är en hybris-brud som planerat sitt bröllop sedan födseln men för två normala individer som bara vill gifta sig är det sjukt tråkigt och svårt att leta ringar. Vi tycker att det mesta ser helt galet trist ut men å andra sidan, när det blir lite edgy design så blir det ofta bara otroligt fult. Vad har folk för smak egentligen? Tror dock att vi börjar nischa in området och få en känsla för vad vi vill ha för något, med lite tur hittar vi i alla fall något vi gillar innan vi gifter oss.

Dock är vi uppenbarligen lite bakom flötet när det gäller omvärldsvetenskap. Vi parkerade nere på Strandvägen trots att vi tyckte att det var sjukt mycket folk och kameror och jag vet inte allt. Promenerade in mot Stureplan när vi ser några killar med gula västar som det står Stockholm Marathon på. Då börjar vi förstå vad som är upp och frågar dem om vår parkering verkligen är helt genomtänkt. Det var den inte, vi hann precis kasta oss runt i de affärer jag sett och som kanske kunde ha något vi gillar innan vi fick kuta ned till bilen igen och precis hann kasta oss ut innan Strandvägen blev avspärrad. Phiu!

Det var i och för sig inte helt fel för då åkte vi till Zeta trädgård vid Kungens Kurva och hann gå runt och titta på allt fint och köpa lite växter och jord innan vi handlade och gittade hem.
På kvällen kom CS och hennes kille F på middag, det blev mycket bra och trevligt trots att F var sjukt full när han kom eftersom han dubbelbokat sig och kom direkt från någon form av åka-vaxholmsbåt-och-häva-öl-dag med gamla skolkompisar. Ja, ja - han hade ju ändå däckat vid ett eftersom han är sorgligt kvällstrött.

Idag har vi bara chillat, fikat lite hos J's syster som fyllde år samt pysslat i trädgården med ex-kombon som var på besök. Jag gillar besök som inte bangar för att hjälpas åt med roliga saker (typ plantera om alla blommor i hela huset). Och hon fick faktiskt en rejäl middag med lite vin och kaffe för besväret.

/ dame can't make up my mind

no GR but the sweet smell of sommarlov

Åhh, denna känslomässiga resa this friday have been. Vaknade hemma hos PKK igår morse, tröttare än tröttast för att åka till skolan och slumra lite till redovisningarna på förmiddagen. Ägnade lunchen åt kaffe, samtal med mamma och pappa och kedjerökning samtidigt som jag försökte ta ett vettigt beslut angående GR.

Pratade nämligen med SN på torsdagkvällen, hon hoppar av omedelbums då hon pratat med skepparen och han inte fattat ett jota av vad hon menade med att allt kändes lite osäkert. Han tyckte saker i stil med att "man måste riskera lite när man kappseglar" och då drog hon öronen åt sig. Med all rätt.

Jag kollade mailen och hade fått liknande svar på min kritik, vi pratar olika språk, de fattar uppenbarligen inte begreppen "känna sig trygg" och "välkalkylerade risker" utan verkar vilja fortsätta sin hej-och-hå-resa. Jag hade nångest och ringde m & p som båda rådde mig att hoppa av. Pappas ord vägde nog tyngst eftersom jag vet hur säkerhetsmedveten han är och hur erfaren han är både när det kommer till kappsegling och segling i allmänhet. Tog beslut och ringde sedan när jag kom hem. Skepparen blev inte så glad men nu är det i alla fall gjort, känns sådär men jag är ändå lite lättad. Och samtidigt sjukt besviken, hade verkligen sett fram emot att få segla GR.

Men jag får väl tänka på allt pappa sa när jag ringde till honom och berättade att jag hoppat av. Han uttryckte sig som att "en sten lyfts från hans bröst" nu när han inte längre behövde oroa sig för att jag skulle vara ute på havet med "några jeppar som inte kan segla". Och han tyckte också att när jag seglar GR första gången ska det vara med ett erfaret gäng där man kan vara mer som en resurs och han har ju faktist en poäng där.

Mailade även till besättningen och berättade om mitt beslut och att jag kände mig för orutinerad för att ta ansvaret som det skulle innebära att segla med dem (särskilt med tanke på att vi blev en kort när SN bangade). Ville i alla fall förklara mig för dem för de har ju varit grymt trevliga och det är ju inte deras fel att saker och ting är som de är.

Var med andra ord helt utpumpad när jag kom hem. Höll på att däcka men J ryckte upp oss och efter en tur till systemet köpte vi thai-mat och åt ute på verandan. Efter lite pyssel, vin och ett bad däckade vi i sängen och jag har sällan känt mig så nöjd med att få sova.

Och trots omtentan om en vecka känner jag ändå the sweet smell of sommarlov i typ tre månader.

/ dame can't make up my mind

tenta 1-2-3, check

Tentan gick rätt bra, kan ha klarat alla tre. Vore verkligen sjunde-himlen-status om det gick. Nu har jag bara spec paten kvar men utan obligatorisk skola känns det som en picknick i det gröna. Måste dock vara kvar i skolan imorgon för ännu mer obli-moment men jag tar tillfället i akt och dricker vin med de delar av klassen som räknas till vännerna. Hoppas på lite kvalitetstid med de viktigaste innan vi sprids vind för våg under sommaren. Vi börjar nu med lunch och vin, vin och mera vin.

/ dame can't make up my mind

beslutsångest

Gud hör bön, när jag kom till skolan igår visade sig två dagars obligatorium vara ett snabbt avklarat grupparbete samt kort redovisning som sammanlagt tog trekvarts dag effektiv tid. Etikföreläsningen blev inställd (ruttet) men jag kanske nästan har koll på läget inför morgondagens tre-tenta, helt galet men det verkar inte vara omöjligt att klara sig.

Dock har vi moln på GR-himlen. SN fegar ur och vill inte med, hon tycker de är på tok för kassa på att segla. Jag håller med men är ju tyvärr jävligt plikttrogen och vill inte lämna folk i sticket, men SN är min enda trygga punkt så jag vet inte alls vad jag ska göra. Vi har en idé om att ev segla SO med dem och sedan se... Måste dock maila dem och ge en ärlig utvärdering, då kanske lite klarnar.

/ dame can't make up my mind

halal-slakt av psyket

Skippar tandläkare, föreläsningar och högaktuell etik-diskussion för att vara hemma och plugga etologi. Lyckats hålla tempo och humör uppe precis lagom tills J kommer hem då jag får ett trött/hungrig/less-psykbryt. Verkligen bra och moget.

Jag orkar inte mera skola, jag döööör långsamt. Och imorgon prick 9:00: obligatorisk granskning av random byggnadsritningar för stall. Alltså, skjut mig bara omedelbart, det är inte ok att plåga folk och fä.

/ dame can'ät make up my mind.

kaffeöverdos

Kom ut till Ön igår kväll efter träningsseglingen. Det gick...sådär. När folk som seglat stor båt och GR säger att de inte kan segla tror man ju att de raljerar lite, att det är lite utav ett skämt. Men det var det inte. Skepparen visste inte riktigt skillnaden mellan att slå och gippa, vi var sex på däck och bitvis behövdes det eftersom en del manövrar kändes som att de gick mer på tur än skicklighet. Dock var det en fantastisk båt, riktigt trevlig att segla och vi fick prova på att styra vilket var grymt kul. Dessutom hade jag ju min trygga punkt i SN och hon kan ju för sjutton lika lite som jag. Men, men - det blir nog bra till slut.

Så nu är vi på ön och chillar, har druckit kaffe konstant hela dagen. Först med mamma och pappa, sedan med barndoms- vännen Jo, sedan med CS och sist ett rejält tårtkalas för systerdottern som fyller arton och har tagit körkort. Fick då även chansen att bekanta mig på riktigt med lill-A, den nya brorsdottern som har världens roligaste, fyrkantiga mun och som sett ut som världens sötaste apa från dag ett.

J var med hela tiden, han smälter in jäkligt bra i de flesta sammanhang vilket är otroligt skönt. Nu ska vi äta lite middag med föräldrarna och pyssla med båten innan det blir hemfärd mot stadens larm.

/ dame can't make up my mind

adhd-mode

Det kunde ha varit en dålig idé att jobba hela natten och plugga mellan samtalen för att sedan åka direkt till skolan och göra tentan. Men jag lyckades lägga i någon form av överväxel och allt gick galant. Kan nog ha klarat både epi o stati om jag inte missförstått det hela rejält. Dock är jag helt stissig nu och bör försöka somna bums men samtidigt måste jag försöka se till att jag kan sova inatt också eftersom jag ska upp tidigt imorgon och övningssegla med GR-gänget. Och J tycker att vi ska åka till landet. Godnatt.

/ dame can't make up my mind

sommarfest, herregud

Är på "sommarfest" i en trädgård på Lidingö. Pastasallad, vitt vin, tusen ungar med leksaker som låter och mycket artig konversation. Inser att det här är mitt liv nu, att jag ibland går med J på tillställningar där människor har hus och barn och välordnade jobb. Självklart beror det på att han är några år äldre än jag och att många av hans vänner har familj men jag inser att även att det är jag. Jag är äldre än förut, mina vänner gifter sig och skaffar barn. Det här är en utveckling som är oundviklig.

Jag inser också att det faktiskt var trevligt till slut. Så fort vi lyckats ducka den dryga brat-killen som skulle prata hela jävla tiden om meningslösa prestationer och statusgrejer (som det ofta visade sig att han inte hade fog för). Och tyvärr var det trevligast att prata med värdinnan och hennes kompis vilket ofelbart ledde till att jag kände mig som en hemmafru eftersom J satt vid nästa bord och pratade med idel män. Varför känns det som en magisk, diskret uppdelning som bara sker, helt outtalat? Om jag nu hade trevligt i mitt sällskap, varför kliade det lite i magen av obehag?

Kanske för att jag inte vill hamna där själv och för att jag inte är helt säker på att det inte kan smyga sig på. Jag vill vara fri men ändå en del av någon annan. Jag vill ha barn utan att känna att de är bara mitt ansvar. Jag vägrar ge upp mig själv men är sjukt rädd att det kommer att hända på något sätt.

Min tröst i detta är att J är så bra. Han är inte särskilt intresserad av yttre status, han är en grym människa att samarbeta och vara med. Han tar ansvar och hjälper till och med lite kommunikation tror jag att vi kommer att ha ett fantastiskt liv tillsammans och förhoppningsvis få till ett par trevliga barn på köpet.

Jag är inte orolig egentligen men i vissa sammanhang är jag som rädd att bli smittad av andra, rädd för att få någon form av hemmafrubakterie som äter upp min hjärna. Man har ju hört vad som kan hända!

/ dame can't make up my mind

collegue l'irritant

Jag jobbar natt och pluggar, verkligen en utmärkt kombination såhär innan tentan.

Jobbar med en kollega som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Han är gay och väldigt trevlig mot mig men samtidigt sjukt omogen, oambitiös och nästan lite otrevlig i övrigt. Han är en sån där kille som inte har några ambitioner och prestationer att luta sig på och därför dissar allt och alla. Har inget som helst hyfs, skulle antagligen vara hockeykille om han vore hetero - eller, nästan ännu värre, en såndär kille med stora träningsbyxor och tribaltatueringar som går på rave och tycker att den svenska narkotikapolitiken är "så himla trängsynt och tillknäppt" för han vill minsann partyknarka i lugn och ro. Som hittar en tjej med jazztights och bollar i ett diadem på huvudet som han tycker är en själsfrände och ecstasyhånglar med i typ ett dygn innan han tänder av och måste gå tillbaka till sitt jobb på Scania i Södertälje.

Han gör mig tokig, dels för att vi bara är två som jobbar på natten så ingen annan finns att fly till men också för att han, även då han inte interagerar aktivt med mig (vilket dock sker irriterande ofta) sitter och låter eller skrattar eller rapar eller whatever. Jag blir galen på riktigt snart, ska man behöva stå ut med detta? Jag försöker faktiskt plugga.

Hans enda fördel är att han låter mig sova ibland i lugn och ro mot att han får gå och handla mat någon gång under natten. Hur svårt det nu kan vara att bara handla på väg till jobbet.

/ dame can't make up my mind

obligatorium

Jag hatar min ondskefulla skola hjärtligt just nu. Resten av terminen (ca enochenhalv vecka effektiv tid) består av olika obligatoriska moment fram till sista tentan. Jag hatar jävla obligatoriska moment, de känns aldrig meningsfulla, det går oftast ut att man ska jobba i grupp (blä!) och slutar alltid med en ännu meningslösare redovisning som alla bara vill slippa.

Det enda bra med detta är att jag tvingas till Uppsala och kan plugga lite stati med bästa E som också har omtenta. För nu är det bara stati o epi som gäller fram till fredag då jag har omtenta i det och därefter är det bara att attackera resten av pop. med. inför de tre sluttentorna fredagen därefter. Och sedan är skolan slut men för mig är det en vecka till med spec pat inför omtentan den 8 juni.

Jag tror att det är detta som folk refererar till som "en intensiv tid".

/ dame can't make up my mind

godnatt förgäves

Inte fick jag sova inte. På lördagen purrade J upp mig i ottan för sjösättning av båt. Dock slumpade det sig till slut så lyckligt att jag fick hoppa i säng igen och sova halva dagen medan J gjorde grovjobbet. Först på eftermiddagen blev jag upplockad hemma för vidare segling ut mot J's land där båten skulle avstjälpas på söndagen.

So, moment of truth. Skulle vår glädje av att ha gemensamma intressen bestå eller förbytas mot gråt och tandagnisslan?

Domen föll till allas vår fördel. Jag trodde väl egentligen inte på något annat men man vet aldrig, folk har dolda sidor som blottas i de mest underliga situationer. Dock föll den inte helt till den stackars båtens fördel men å andra sidan, om man ser ut som en boll och har segel som ser ut som trasor är det inte lätt att prestera. Och inuti vägde den upp en del med grym förpik och gott om plats (ffs det är ju en boll). Men jag ska inte vara för elak bara för att jag präglats på småbåtarnas prinsessa.

Och efter lite segling, lite motorgång, lite slussning och maximal trötthet från min sida var vi äntligen framme, fick middag och kunde åka hem igen. Det var faktiskt sjukt nice att segla med J men när man har skara-veckan i bagaget är ingenting riktigt på topp. Jag tror att det kallas posttraumatiskt stresssyndrom.

/ dame can't make up my mind

alltså tröttheten del II aka djuromsorgen my ass

Så, hemma igen efter en vecka med klassen i produktionsdjurssveriges högborg - Skara.

Vi bodde på ett grymt vandrarhem med soft personal samt världens snällaste busschaufför som glatt körde runt oss till systembolag och mataffärer. Föreläsningarna gavs på ett naturbruksgymnasium med idel kids som i sann grundskole-anda och med lantlig precision trakasserade främmande veterinärstudenter på genomgång och skolmatsalspersonal som ivrigt prackade på en efterätter och påtår (mao långt ifrån vår egen skolresturangs snåla mattantsattacker).

I övrigt gjorde vi varje dag ett studiebesök på olika produktionsdjurs- besättningar förutom en dag som var vikt åt besök på ett av Sveriges största slakterier, Scan i Skara. En relativt rättvis redogörelse av detta besök som jag inte ser någon större anledning att skriva om med egna ord kan ni läsa hos Renate. Dock viker jag lite från hennes linje när det kommer till att fortsätta köttkonsumtionen men enbart inrikta mig på svenskt kött. Jag kommer aldrig mera att köpa kött som kommer från konventionella slakterier.

Å ena sidan kan man argumentera mot mig här. Jag visste hur det såg ut (mer eller mindre i alla fall). Jag har sett filmer om djurproduktion och blabla. Jag har ändå valt att börja äta kött igen (efter att i ca tio år varit vegetarian) även om min köttkonsumtion antagligen varit betydligt lägre än medel-svensson. Jag har nästan alltid köpt ekologiskt kött och aldrig, aldrig utländskt. Efter att ha läst miljövetenskap har dock min konsumtion av fisk minskat radikalt på grund av utfiskning, odlad fisks negativa konsekvenser på miljön etc och kyckling har jag aldrig känt att det är ok att äta även om jag älskar smaken och ibland faller för frestelsen. Men ändå, jag har lite blundat och lite lurat mig själv eftersom jag ätit så mycket ekologiskt. Men när scan-damen glatt berättar att alla djur åker dit, även de som klassas som ekologiska blev i alla fall jag slightly depressed. Om de får ha det bättre i livet än många andra, varför ska de då inte få ett värdigt slut? Hon berättar även att KRAV:s regler inte tillåter att djuren övernattar på slakteriet samt att de inte får gå på spaltgolv men det spelar ingen roll för Scans eko-kött är inte KRAV-märkt, det är certifierat enligt en annan eko-märkning. Och den nya märkningen EU-ekologiskt har inga restriktioner alls jämfört med den konventionella hanteringen på slakteriet.

På Scan valde jag dock (tack gode gud för det) att gå med en grupp som guidades av min nya idol (Bo Algers) som uppenbarligen skulle vara bra på att ta hand om oss som inte riktigt var säkra på hur hemskt vi skulle tycka att det var. And I can tell he was - han var grym på alla sätt och vis och förklarade allt, pekade på brister i djuromsorgen och gav oss ett sjukt bra stöd. För även om jag hade en föreställning om hur det skulle vara, var det ändå tio gånger värre. Och kanske värre på ett annat sätt än för de som är vegetarianer - jag var ju tvungen att inse att jag faktiskt peppat denna verksamhet genom att då och då köpa deras produkter. Och det var jobbigt. Bo gav även tips om riktigt bra, små slakterier och tyckte själv att de var de enda att föredra om man skulle få en ok djuromsorg.

För även om det säkert var tio gånger värre när scan-damen började jobba med djuromsorgen 2001 så kan jag inte tycka att det är ok att behandla djur som man gör på ett vanligt slakteri. Om man måste äta vanligt kött så fair enough, alla gör sina val och välj då för i helvete enbart svenskt kött. Men ännu hellre, skit i att köpa det eller köp från riktigt små, bra slakterier som t. ex. Ängavallen (Bo's tips). Läs på deras sida vad de skriver om ångestfri slakt, i alla fall jag kan tänka mig att äta kött från deras gård.

I övrigt har hela veckan gett skarpa insikter i bönders tankesätt (inte alltid att föredra), hur produktionsdjur har det på riktigt (ingen picknick i det gröna), att det i alla fall finns en poäng i att välja ekologiska mjölkprodukter samt att det finns djurskötare som bryr sig om människor och djur på riktigt. Kårtorps gård var, om inte ett föredöme, så i alla fall ett tecken på att det går att röra sig mot djuromsorg på riktigt även i produktionsdjurens värld.

Inte att förglömma har det sovits på tok för lite, druckits alldeles för mycket vin samt rökts ca tusen cigaretter för mycket och pratats, pratats och åter pratats. Både i rent terapeutiskt syfte efter studiebesöken men även privatangelägenheter har dryftats och jag känner att jag till viss del börjar hitta tillbaka till flera av mina klasskompisar som jag saknat att prata med. Och - halleluja - jag har även insett fördelar med klass- kamrater som tidigare inte setts på med blida ögon (vilket dock kan vägas upp av hatet som fortfarande alt. nyförblommat riktas mot vissa andra).

Det är underbart med klasssammankomster men nu är det dags att sova i ungefär ett år. Tröttheten och den känslomässiga utmattningen är inte längre att leka med.

/ dame can't make up my mind

sailer-pro-girl

Ohh, sweet lord. Helgen blev riktigt bra och jag har haft sjukt kul och lärt mig en massa. Gubben som har båten (som för övrigt är en H-båt, precis som den jag har) är sjukt soft och trevlig och bra på att berätta hur man ska göra och credda en när man gör rätt.

LR gick så där, en annan tjej var med också och vi kämpade på bäst vi kunde men utan träning blev det lite si och så med spinnakern, det blåste rätt duktigt och vi höll på att bli rammade av världens största motorbåt men jag tror i alla fall inte att vi kom sist bland H-båtarna och det är ju också en form av bedrift. Det var dock mycket bra och lärorik segling där allt gick bra så jag tänker verkligen inte klaga.

På söndagen var det bankappsegling utanför Lidingö och det har jag heller aldrig gjort förut så det var kul att lära sig. Dock var jag ensam gast och rätt orolig för hur det skulle gå där i början. Men det löste sig rätt bra till slut, trots att jag var lite skitis så provade vi med spinnakern och efter ett par gånger blev jag värsta pro och hoppade som en apa på fördäck och slet och drog. Vi kom förvisso sist i alla race utom ett men å andra sidan var vi bara två på vår båt medan alla andra var tre och statistiskt sett borde vi då varit 33% sämre och så dåliga var vi aldrig. Och en sjukt bra sak med hela seglingen var också att jag nu kommer våga segla spinnaker med mig egen båt hur mycket som helst i sommar.

Kom hem rätt sent idag efter fika med ex-kombon och är nu helt slut. Är med andra ord föga peppad på att tvätta och packa en massa för att åka till Skara klockan sju imorgon bitti.

/ dame can't make up my mind

alltså tröttheten

Har inte haft något internet då vi tillbringat veckan ute på J's land vid havet (inte för att det brukar vara huvudanledningen till att jag slackar med uppdateringarna men nu hade jag i alla fall en ursäkt).

Alltid sweet och lovely därute men jag börjar känna av tröttheten. Jag har nog på eget bevåg målat in mig i ett hörn under maj och med två små omtentor på det så har jag way too much to do. Det är idel segling, skola, jobb, åka iväg på saker med skolan, obligatoriska moment och däremellan ska jag försöka hinna med mig själv och min egen båt och blablabla.

Var dock på en välbehövlig terapisession i måndags vilket planade ut en del men på tisdagen när jag var tröttast av allt fick jag veta att jag inte klarat omtentan i speciell patologi och då blev jag faktiskt ledsen (brukar inte ta sånt särskilt hårt annars, det är ju bara att göra om liksom). Kände att jag faktiskt inte behövde en veckas extra plugg efter det att vi slutat skolan på riktigt.

I måndags hjälpte jag även SN att kolla de två spinnakrarna vi ska använda under GR och då insåg jag till fullo hur jävla mycket segelyta den där båten har och blev med ens lite nervös. Hoppas ffs att det går bra när vi ska träningssegla om ett par veckor. Och thank god att jag har SN på båten.

Och nu ska jag iväg och träningssegla inför Lidingö Runt imorgon och jag hoppas att det går bra och blir kul annars blir helgen plåga istället för pepp.

/ dame can't make up my mind

birthday princess

Har haft världens finaste och bästa födesledagshelg någonsin!

Jag vaknade på min födelsedag till frukost på sängen och fina presenter från J och hans familj. J tycker att han var lite oromantisk i sitt val men jag kan inte tänka mig att få något finare än allväderssjökort som täcker hela vägen från min ö till hans lantställe. Och om han tyckte att han var oromantisk till en början kompenserade han duktig genom att först ta med mig på en utflykt söderut med mysiga fikor längs vägen för att på eftermiddagen landa oss i Trosa där vi bodde på det sweetaste hotellet, drack en massa vin i solen och sedan åt världens godaste fyrarättersmiddag. En av rätterna var en ostbuffé, fatta att jag var i sjunde himlen! Kvällen avslutades med bubbelbad ute samt bastu innan vi omgående däckade i den mjuka sängen.

Morgonen efter bjöds det på frukostbuffé i världsklass innan vi åkte mot ön för vidare firande med min familj samt förberedelser för le big party dagen efter. Som vanligt var inte allt på plats helt i tid (vi är ju ändå ett släkte tidsoptimister) men tidiga gäster hjälpte till och festen på lördagen blev en formidabel succé.

Jag är nu helt slut och nästan lite back-lash-ledsen eftersom jag varit strålande glad hela helgen och haft så himla kul. Alla mina vänner och släktingar är så grymma och underbara och jag har fått så sjukt fina presenter etc att jag inte vet var jag ska börja so I'll leave it at that, allt var helt enkelt perfekt.

/ dame can't make up my mind

kombo o sambo

Moget att skriva ut antibiotika till någon som precis ska ha trettioårsfest. Jävla tand. Men den får helt enkelt klara sig, jag tänker inte vara nykter under sådana festligheter.

Hämtade mina sista saker hos ex-kombon igår. Är lite sorgligt att helt flytta därifrån men jag har ju å andra sidan bytt upp mig till vuxenhetens villa och världens bästa sambo så det vore ju dumt att klaga. Kombon hjälpte mig även att bli klädsamt blondare innan J plockade upp mig och mina IKEA-kassar.

Idag promenerade jag mellan Danvikstull och Hornstull och väl framme hann jag med en fika med fantastiska S. Hennes mage var typ hur stor som helst och ungen därinne boxade runt järnet. Vi pratade en massa om allt och hon verkar ha förlikat sig med att bli mamma vilket kändes sjukt skönt med tanke på mina egna osäkerheter kring denna roll. Jag kanske kan få öva lite på hennes bebis innan jag skaffar egen.

Hemma igen och påbörjar tafatta försök att plugga vilket as usual leder till bloggande.

/ dame can't make up my mind

weekend out on the island

Den ovisa tanden (som nu inte ens finns kvar annat än som sönderborrad relik i min samling) ställer alltjämt till med trubbel. Tog bort stygnen häromdagen men inte fan ville såret gå ihop, stygnen till trots. Litet kvarvarande hål i tandköttet kräver tydligen en tamponad med guck på. Helt ok eftersom hälften av gucket var bedövningsmedel men trots det - jag är så goddamn trött på ipren-mumsande.

Åkte till ön över helgen. Fest skulle planeras och båt skulle fixas. Som tur är var både J och bästa bror behjälplig större delen av tiden.

Hade dock inte räknat med att J skulle falla i trans över det nystämda pianot men wtf, om jag står i köket en timme eller två är det ju enbart trveligt med musik till. För att bli äldre, fylla jämnt och ha fest kräver tydligen sin kvinna i köket. Jag producerade i rask takt potatisgratäng på drygt tio kilo potatis samt tio sweeta efterrättspajer.

Båten putsades och målades också men hade vi vetat hur jobbigt det var att fräscha upp friborden hade det aldrig hänt. Hett tips till andra båtägare: Hempels pre-clean är ungefär hälften så effektivt som koksaltlösning när det kommer till rengöring. "Löser upp silikonrester" - my ass att den gjorde. Scotch-brites och armkraft fick göra större delen av jobbet istället men till slut blev det blankt och fint i alla fall.

Jag tror inte att vår båt varit så här fin på evigheter och med tanke på att senaste gången allt kollades antagligen var vid nytillverkningen '76 så står koll av rigg, kölbultar och andra livsviktiga tillbehör på tur.

Tillbaka hem nu ikväll och det är ju ffs nästan sommar i stan. Jag vet att det är töntigt men kvällspromenad nuförtin är ju som att "ladda motorerna" (som vår kära ullapapeljott skulle ha skrivit).

/ dame can't make up my mind

provocerande teknikförvirring

Idag anlände vi glada i hågen till skolan och vår nya delkurs i husdjursgenetik. Vi fick köpa kompendium för hundra kronor och sedan sätta oss och vänta i ungefär en timme medan vår nya förvirrade lärare först delade ut hand-outs med hjälp av assistent (istället för det beprövade sättet att bara lägga dem på bordet vid dörren så att var och en kan ta en på väg in i salen) och sedan delade ut ytterligare ett (ett!) papper via samma assistent. Tur för henne att hon hade en assistent.

Sedan pratade hon tyst som en myra och när vi bad henne prata högre sa hon att hon kunde försöka men att hon hade så naturligt svag röst att det inte säkert gick (sic!?!). Med gemensamma krafter fick vi henne att inse att mikrofon var ett bra alternativ men då klagade hon på att hon ville gå runt varpå vi föreslog den fantastiska uppfinningen bärbär liten mikrofon (som finns i alla våra klassrum). Efter mycket om och men och lite hjälp från en kille i vår klass som tydligen fått någon form av "tekniskt-snille-rykte" lyckades hon få på den och föreläsningen kunde börja och då inledde hon med att osäkert hoppas att hon skulle hinna klart nu när allt tagit sådan tid.
Som bästa E så skarpsinnigt uttryckte det "jag blir grymt provocerad när människor är sådär osäkra och oorganiserade". Word!

Dock är det intressantaste med det hela är att detta inte är en enskild händelse. Varenda jävla föreläsare (eller i alla fall 90% av dem) har nada koll på tekniken och otalig är tiden som slösats på att vänta på att de ska få koll på mikrofonerna/ljuseet/datorn/PP-presentationen/whatever. Hur svårt är det att bara skicka dem på en teknikkurs en gång för alla?

Fast en rolig sak finns med teknik-retardsen. De måste alltid ringa efter hjälp och samtliga som jobbar med typ teknisk support eller vad det nu är på vår skola är halvlodiga hårdrockare med svart skinnjacka/rock samt tröja med valfritt heavy metal-tryck.

/ dame can't make up my mind

cleaning day

Det här med tanden var ju inte en helt genomtänkt idé. Drog ut en visdomstand för några år sedan och det gjorde ju lite ont men ingenting ens i närheten av det jag upplevt nu. Alltså, jag har på riktigt gråtit för att det gjort så ont och maxat värktabletterna till en var tredje timme istället för de rekommenderade fyra per dygn, levern får helt enkelt stå ut.

Missade obligatoriska moment i skolan på fredagen för att jag inte sovit och inte kunde röra vare sig mig själv eller munnen. Hade så ont hela helgen att jag inte kunde fokusera på att plugga vilket gjorde det meningslöst att gå och skriva tentan idag. Lucky me att vi har ett omtenta-tillfälle om en månad igen (jag börjar bli drottningen av omtentor).

Dock, en till sweet helg på landet (som iofs hade varit sweetare utan smärta men wtf, jag fick hänga vid havet med J i alla fall). Och min tand är lite bättre idag så jag utmanar ödet och storstädar huset samt tvättar multum.

/ dame can't make up my mind

one more out, two to go

Note to self:

betala helst inte drygt 3 000 kr för att någon ska borra i ditt käkben, borra sönder din tand för att få ut den och sedan sy fem stygn samt skicka hem dig med värktabletter som vardera motsvarar styrkan i enochenhalv ipren. Särskilt inte om du inte har uppenbara problem med dina visdomständer (inget vist med dem - eller mig heller för den delen).

Note to next time:

kräv morfin. Mycket morfin.

/ dame can't make upp my mind.

drink sangria in the park

Fikade med ex-kombon efter tentan och diskuterade hennes nya liv med ditten och datten. Numera är hon ju arbetslös kulturarbetare som måste slava på SLK för att få mat på bordet så hon var inte alltför munter. Vi drack dock mängder med kaffe och jag tjuv-kedjerökte lite och försökte peppa. Tror det gick rätt bra.

Vi träffade även TE o hennes bror i vitan senare på eftermiddagen. De bjöd på dagens och i strålande sol o med ännu en tjuvröknings-cigg i näven kunde livet sällan toppas.
Dock fick jag stå upp för mitt beslut att bara bjuda TE och inte hennes håglösa syskon på min födelsedagsfest. Brodern var lite sur men vafan, jag var tvungen att kapa folk som jag gillar och umgås med, troligt att jag bjuder två som knappt engagerat sig för vår relation de senaste året.
Men sedan blev jag lite svag och tyckte att om han ville kunde han ju hänga på TE som ska komma senare på kvällen. Så slipper man räkna med mat etc till dem. Den andra systern vet jag ännu inte hur jag ska hantera. Hon är inte bjuden än men jag får se om många andra droppar av.
Sist vi skulle ses trodde jag vi bokat fika och istället prioriterade hon att hänga med ett riktigt riksmongo så hmmm, jag vet inte riktigt vad vi tycker om henne än.

/ dame can't make upp my mind

by the sea

Har haft sweetaste helgen ute vid havet med J. Det är sjukt fånigt men vi har inte varit ifrån varandra såhär länge (fyra dagar) sedan vi typ blev ihop. Snacka om att vi är cheesy och det sjuka är att vi saknat varandra så himla mycket och att det var typ det bästa att äntligen få ses. Jaja, jag vet att jag är en tönt.

Mycket folk kom på besök i form av J's bästis med fru (jag hade aldrig träffat henne förut men hon var helt ok), J's syster (med knepig man o två jobbiga illbattingar) samt mina egna föräldrar. Det var mer eller mindre trevligt hela tiden men varken jag eller J var särskilt ledsna när kompisen o frun åkt hem och systern + familj också bestämde sig för att åka hem på lördagkvällen så att vi fick ett andrum innan mina föräldrar skulle komma ut på söndagen. Solnedgång, vin och lite ligga kan göra underverk för själen.

Självklart var det kalltjocka så långt ögat kunde nå hela söndagen samt på måndag morgon och J var så olycklig att mina föräldrar inte kunde njuta av utsikten (eller ens se havet för den delen). Dock var den helt sjukt lokal för vi var i Nynäshamn och handlade mat och där sken solen och inbjöd till glassätning i hamnen (don't even get me started on thee retarded locals).

Mamma o pappa var glada ändå och fick god middag och mysig frukost och de kommer så bra överens med J att det är helt galet. Han smälter in bra mest överallt och det är grymt skönt. Vi minns ju alla min date från i somras som gav mig skam bara genom att öppna munnen.

Det slutade med att vi stannade på landet till tisdag morgon och bara slöade oss igenom måndagen. Hade en sån där fantastisk dag när man typ bara äter, sover och gosar och känner att man behöver det.

Och att vakna till vacker soluppgång och sedan äta frukost och dricka kaffe med utsikt över vattnet kan vara det som sätter normen för en grym vecka.

Nu omtenta i speciell patologi!

/ dame can't make up my mind

blablabla orka blogga

Long time, no seen. Har försökt styra upp mitt nya nyttiga liv istället för att blogga i tid o otid.

Som sagt, det blev ett påsklov fullt med plugg. Har gått upp tidigt, promenerat typ en timme o sen suttit o pluggat från nio till nio. Hade fått panik på allt detta om det inte vore för att jag är ute på ön hos föräldrarna och bara det ger energi nog att försätta berg.

Har inte varit här på länge och detär helt sjukt hur jag saknar det. Det märks inte riktigt för man glömmer så lätt inne i stan men så fort jag kommer hit inser jag vad jag saknat. Och nu är det dessutom vår här och helt fantastiskt. Jag önskar bara att jag inte behövde plugga 24-7 för det enda jag vill är att börja fixa med båten så jag kan puffa den i sjön o segla iväg.

Men imorgon ska jag i alla fall åka ned till södra skärgården till J som är på sitt lantställe där och då har jag nog hunnit plugga det alla sista så att jag bara kan sitta där i solen o läsa. Och jag tror att det blir grymt, det finns ju hav där med.

/ dame can't make up my mind

omärklig flytt

Sitter på kafé med wi-fi och "pluggar" (läs: bloggar) samt dricker kaffe. Det känns som om jag äntligen har lite tid att strukturera upp och som att jag är pepp på livet igen. Till och med plugg och träning känns kul i vårsolen.

Fick precis mina farhågor bekräftade, omtenta efter påsk, tur att jag har hela lovet på mig att plugga, hahaha. Det var å andra sidan inte mer än rätt, jag kan faktiskt inget om sjukdomar så nu är det väl dags att lära sig det då.

Hade frukostdate med kombon idag, väldigt mysigt och bra eftersom vår vänskap fortfarande är sorgligt eftersatt efter J's inträde i mitt liv. Och från och med nu är hon inte min kombo heller eftersom jag bestämt mig för att flytta hem till J på riktigt. Skillnaden är hårfin rent praktiskt men i mitt huvud är det mil. Jag tror att det kommer gå bra eftersom jag vet att jag får komma tillbaka till kombon när jag vill om det inte gå bra att bli sambo. Och kanske kommer vi ses oftare när vi inte längre "bor ihop".

Promenad med J på lunchen ute i Nacka-någonstans. Är faktiskt sjukt såld på honom och om jag släpper paniken och bara andas skulle jag säga att allt känns sjukt bra och fint. Jag älskar ju honom och om vi ska förlova oss snart och gifta oss typ nästa sommar kanske det är en bra idé att bo ihop först?

/ dame can't make up my mind

barn (igen)

Alltså, det här med barn.

Har skrivit lite om det förut och jag är ändå på något vis anhängare av att man får skaffa barn om man vill. Jag vill nog själv ha barn om en inte alltför avlägsen framtid (särskilt nu när jag har en eminent blivande fader i form av J). Men jag är även lite utav en fascist och tycker inte att de ska avlas alltför lättvindigt, det finns på tok för många barn som har det sådär i dagens samhälle.

Jag skulle aldrig drömma om att medvetet skaffa barn eller ens bli med barn (thank god för p-medel av olika slag) om jag inte hade en sjukt vettig person att dela ansvaret med samt en välordnat livssituation. Visst finns det maskrosbarn som har ett helvete men ändå överlever och blir bra och glada människor och visst finns det barn från till synes välordnade familjer som far illa eller mår skit men jag tror ändå att bra förutsättningar från början hjälper.

När jag träffade J och blev ihop med honom började jag tänka mera på allt detta, antagligen för att jag verkligen älskar honom och skulle kunna tänka mig att skaffa familj med honom. Och vips började småungarna och graviditeterna poppa upp. Först min brorsdotter mini-A (som förvisso var planerad innan J) och sedan CK's och S's mer eller mindre planerade graviditeter. Där tyckte jag att det var lite charmigt av ödet (eller whatever) att placera lite gravida och bebisar i min närhet för att jag (som har fobi för båda delarna trots att jag vill ha barn) skulle vänja mig och få en positiv syn på saken.

När sedan TT outade sin graviditet kändes det lite som ett skämt och wtf, nu ska en annan av mina bättre vänner (som jag i och för sig inte träffat på länge) tydligen också ha barn, dock oplanerat. Och en f.d. klasskompis från skolan vars blogg jag följer har också blivit på smällen med nån jävla alternativ-brat som varken vill veta av henne eller barnet. Håhåjaja, redan där blev jag trött.

Någonstans förstår jag nästan min gamla klasskompis bäst, hon är ändå typ 35, vill ha barn och har en utbildning/jobb. Om man bortser från att hon är paj i ryggen, verkar ha anlag för depression och verkar ha något tvivelaktig ekonomi eftersom hon är s.k. kulturarbetare. Men wtf, jag kan blunda för henne för hon är inte en av mina bästa vänner.
TT ska dock ha barn i juli, med sin man som nu är i sitt hemland för att skaffa svenskt uppehållstillstånd (god knows hur lång tid det kan ta) och de har ingenstans att bo än samt att hon enbart jobbar timme inom vården och för två veckor sedan insåg att det skulle ge henne i snitt 4 000 kr i föräldrapeng. Och vem vet om hennes man har sitt jobb på det torra när han kommer tillbaka.
Den andra vännen är förvisso ihop med en trevlig kille (om man bortser från problemen med alkoholen och den något varierande psykiska hälsan samt det faktum att de haft världens struligaste förhållande i typ hundra år) men bor hos honom, äger inget, jobbar timme inom vården (here we go again) och saknar gymnasieutbildning. De har haft vissa svårigheter att ta hand om och uppfostra sin hund tillsammans.

Och någonstans där får jag nog. Skaffa gärna barn, planerat eller oplanerat men kan man inte bara se till att ens liv är lite uppstyrt innan? Jag får panik av oordnade människor och när de dessutom ska ha barn undrar jag hur det ska gå? Självklart hoppas jag på det bästa, två av dem är ju goda vänner till mig men i vissa stunder gnager tvivlet och eftersom jag bryr mig alldeles för jävla mycket blir jag lite ledsen och uppgiven.

Men som sagt, jag hoppas att mina pessimistiska korpar är jävligt fel ute. Framför allt för deras blivande barns skull.

/ dame can't make up my mind

excercise

Har den sista månaden tyckt att min mage inte riktigt är min vän (och då pratar vi inte om själva inanmätet utan den del som ligger utanför bukmuskulaturen). Den är helt enkelt lite för mjuk och stor och med min mor som avskräckande exempel och framtida stelhet, seghet och svaghet som rädsla är det helt enkelt dags att göra något åt saken. Det började bra i höstas men sedan kom vintern och julen och förkylningar och magsjuka och fan och hans moster och satte käppar i hjulet.

Men nu är det fan typ vår och ljust och det går att springa och gå ute och fuck it, jag vägrar bli en sån där tjockis som jag despisar. Och jag måste fan orka rodda båt-jäveln i GR (som SN btw ska segla med mig nu, yey) och jag vill bli lite fit och få lite kondis så nu ska jag hårdträna. No mercy or cookies.
J har föreslagit att vi ska springa tillsammans men jag tror att han kommer att vara dryg vilket gör att jag kommer att bli arg och framförallt, varenda gång jag ser par som springer tillsammans tänker jag ju själv bara: herregud, vilka jävla mongon.

Kanske dags att krypa till korset?

/ dame can't make up my mind

låtom oss "softa"

Ny kurs i skolan. Chans för mig att prestera (med förra kursens dåliga insats i färskt minne). Trodde jag.

Kursansvariga läraren inleder med att säga att detta inte är en kurs där man kan "softa" (eftersom hon har hört att det går rykten om det). Sedan säger hon att tentafrågor bara kommer att ställas på statistiken och hennes egna föreläsningar (vilket per default gör att hälften kommer att skolka från alla andra föreläsningar) och att det är viktigt att gå på dem eftersom det inte finns någon bra kursbok som täcker.

Efter att ha kopierat D's bok i statistik och insett att statistikdelen inte kräver mycket av ens huvud (vad sägs om att gå igenom medelvärde i en timme?) går vi på kursansvarigs föreläsningar i epidemiologi för att inse att inte ett ord sägs utöver de som står i kompendiet. På två veckor kommer det alltså att vara slöseri med tid att gå i skolan och möjligheten att "softa" verkar vara god.

Förvisso kan jag behöva det när jag ska plugga till omtentan.

/ dame can't make up my mind

snowboard-tanten

Åre var fantastiskt. Jag och J blev grymt omhändertagna av bästa brorsonen, det var sol och typ vindstilla till och med uppe på Åreskutan, vi hann med precis lagom med snowboard-åkning och åt sjukt mycket god mat. Hastig tripp till Trondheim på måndagen (enda dagen med olysande väder) och bad på Holiday Club där vi fick vip-betjäning av RR.

Och J visade sig vara en naturbegåvning på snowboard vilket gjorde att han typ åkte felfritt i ankarliften på första försöken, ramlade lite men efter en timme åkte snabbare nedför än jag (a.k.a. snowboard-tanten). Dagens ungdom, de är ju helt livsfarliga.

/ dame can't make up my mind

tidsoptimisten har talat

Vi hade en veckas inläsning och eftersom jag är obotlig tidsoptimist tyckte jag att det var gott om tid. Innan jag insåg att det tog ca en dag att gå igenom respektive organsystem. Det var tio olika system och handouts att gå igenom, jag var klar med två och det var tre dagar kvar till tentan. Yey.

När jag åkte till skolan imorse hade jag gått igenom fem av tio system och hetsläste hand-outsen till resten på tåget. Tentan var på 131 poäng och jag är sååå körd. Enda chansen att klara det är att jag lyckats pricka in rätt svar på alla multiple-choicefrågor vilket vore helt osannolikt. Påsklovet kommer således att tillbringas med sjukdomar av alla de slag.

Nu fika med D och sedan Åre till på tisdag.

/ dame can't make up my mind

ko-vakt

Jag är heeelt slut efter att ha jobbat på en mjölkgård i två dagar med en av mina bästa klasskompisar D. Det var sjukt kul och lärorikt och vi slapp mjölka eftersom de hade en robot så vi tog mest hand om kalvar och ryktade lite kor. Men eftersom vi suttit inaktiva i skolbänken på tok för länge innebar dessa enkla uppgifter samt det faktum att vi började vid sju varje morgon att vi höll på att svimma av trötthet fredag när vi slutade idag.

Dilemmat med att vilja äta kött och dricka mjölk kvarstår dock. Jag vill inte avstå men det är fan inte alltid helt sweet att vara mjölkko eller köttdjur. Och hur ska man veta att ens biff eller mjölk kommer från en gård där de faktiskt bryr sig om djuren?

Nu måste jag låsa tillgången till bloggen eftersom det är tenta om en vecka och jag annars kommer att blogga helt hysteriskt för att undvika inlärning.

/ dame can't make up my mind

gratis-jour? jaa, jättegärna

Sweet kväll med MU och CG (aahh, vilka underbara alias de precis fick) som dock inleddes med meningslöst fölvaktsmöte på skolans hästklinik.

Varje år föds nämligen en massa föl med ruttna förutsättningar och de brukar bli väldigt sjuka efter ett tag. Om de är lyckliga (?) har deras ägare råd att lägga in dem för intensivvård på hästkliniken och då får de en alldeles egen liten fölvakt. Dessa fölvakter är ofta elever på skolan som jobbar med detta för att få pengar och erfarenhet. Så långt är allt väl. Men tydligen finns det inte alltid föl att ta hand om och då vill inte kliniken betala för fölvakten vilket gör att de skapat detta praktiska system då man skriver upp sig på ett schema och väljer en dag när man vill sitta fölvakt.
Detta innebär i praktiken att man inte kan göra något eftersom man med en timmas varsel måste kunna komma in till kliniken för att vakta de ev. föl som kommer in. För detta får man absolut ingenting om inget föl finns att vakta. Mycket bra deal för hästkliniken, mycket dålig deal för fölvakterna - kan man tycka. Om man inte är galen student som bara brinner för att vara duktig och ev få lite erfarenhet och jobba på kliniken. Då gör man vad som helst gratis (att döma av de 50-tal som var där och sedan skrev upp sig).

Jag skrev upp mig på alternativ-listan. Då ringer de om det behövs och först då behöver man bestämma sig. Om man då är i hooden och vill är det ju bara att säga ja. Och få betalt från timme ett.

Ett liknande upplägg finns för mockning av hästklinikens enorma och fett skitiga boxar (hästarna står ju inne 24-7). Om man har tur (?) kan man bli tillfrågad/utvald att bli s.k. "skottare". Då jobbar man med att mocka en morgon i veckan (och då snackar vi svinottan) samt typ var femte-sjätte helg. Förvisso är det helt ok betalt men sjukt slitigt.
De flesta ser det här som en väg in på kliniken så att de senare kan få jobba som djursjukvårdare där men med tanke på omsättningen på djursjukvårdare (läs, det finns typ ingen omsättning) kan man nog bli fast som skottare förevigt (om man inte har bra kontakter - och har man det behöver man inte skotta).
Jag jobbade som skottare typ en dag, blev sedan skadad i armen och var sjukskriven i en månad och då insåg jag att fuck it, jag har fan mockat tillräckligt med skit i mina dagar, det är aldrig i livet värt det. Och jag var dessutom inte ens säker på att jag ville jobba på kliniken. Jag ville ju bo i Stockholm.

Summan av kardemumman är att vår skola är full av människor som gör skitjobb eller sitter jour utan ersättning för en chans att få arbeta lite på en hästklinik. Som inte ens verkar ha särskilt god stämning och där det verkar som att folk gladeligen hugger varandra i ryggen för fördelar eller en ny position. Herreminje vad jag inte orkar med min skola och människorna i den.

Tur att MU och CG kunde liva upp mig efteråt med lite vin, ost och diskussioner om sex. I love them!

/ dame can't make up my mind

pointless

Jag har verkligen undlåtit mig att skriva på evigheter. Efter sjukdomen kändes ingenting roligt, jag funderade till och med på att ta mitt liv... mest för att magen terroriserade mig i typ en vecka efter det att jag blev sjuk. Inte ok.

Har även haft en vintersvacka med loads att plugga, dålig struktur på tillvaron en osund önskan att bara slöa med J i soffan på kvällarna och ett glatt förnekande av att det alldeles strax är tenta. Jag skolkar i tid och otid, mest bara för att fika med folk som inte går i skolan eller för att pyssla med meningslösheter. Har med andra ord inget intressant att förtälja. Väl mött en annan gång.

/ dame can't make up my mind

you wish

Fuck att jag höll på bli bättre, åt lite middag igår och mådde sedan attackilla hela kvällen och natten. Slapp i alla fall spy. Tjoho. Jag är så jävla less på och vara sjuk eller hängig eller trött eller vafan. Sov halva dagen idag, känns kanske bättre. Ska försöka ta nya tag tills imorgon då. Kanske lite skolgång?

SN ringde dock igår och det verkar som om jag får sällskap av henne på GR och det skulle ju vara grymt. Vi kommer ju segla i olika pass i så fall men ändå, skönt att ha med sig en bra kompis som fattar ungefär lika mycket som jag om kappsegling.

/dame can't make up my mind

pain in the ass

Jaha, så mycket för ordning och reda.

Det var fantastiskt trevligt i lördags. Vi var sjukt sena med alla förberedelser men efter lite fuskstädning och hets i köket kunde vi trots allt ta emot gästerna perfekt förberedda eftersom de körde vilse i ungefär en timme. Grym middag, trevlig samvaro och alla tyckte om huset o maten o vinet o OMFG jävla middagsbjudning för familjen, vad hände?

Min brors fästmö ÄLSKADE huset och ville helst flytta in igår, min bror som fortfarande är student tyckte dock att ekonomin än så länge var lite för skral för hus men med tanke på hans vidare konstnärsbana så kommer de säkert sitta i ett av de söta röda husen uppe på söder om tio år och då är det vi som dödar dem av avundsjuka.
Och jag kan känna mig lite fånig i det här huset ibland. Det är sjukt fint o allt men jag har ju inte gjort ett jota för att förvärva det. Jag råkade bara träffa o bli kär i världens bästa kille som hade ett fint hus och visade sig tycka samma lika om mig. Inte ett särskilt tungt jobb.

Mina föräldrar sov kvar till på söndagen och allt var bäddat för underbar dag med lite nytta, musei-besök, middag hos J's vän osv. Dock mådde jag lite illa till frukost, det blev värre och värre och lagom tills att mamma o pappa åkt hem var det kört. Jag har inte mått så dåligt någonsin tror jag eftersom jag hade som en kombo av värsta magsjukan någonsin + värsta influensan någonsin (när allt bara gör ont, man svimmar, svettas o fryser på en gång). Som tur är höll det bara i sig ett par timmar och sedan fick jag sova.

När jag vaknat till liv igen sent på kvällen pratade jag med C o googlade magsjuka och både hon o F var sjuka + att alla våra symtom stämde in på den underbara vinterkräksjukan. Som jag fruktat sedan jag hörde talas om den första gången (med all rätt uppenbarligen). Var sjukt orolig för föräldrarna och J men nu två dagar efteråt är de inte sjuka så i bästa fall har de klarat sig (eller är immuna).

Har således suttit i karantän i hemmet sedan dess. Försökt äta och ta hand om min kropp, vars muskler har gjort sjukt ont i två dagar nu. Börjar kännas bättre nu och jag har lyckats äta lunch så det kanske är dags att prova att gå en promenad i solen som precis kom fram. Igår var jag helt död efter en halvtimmes promenerande och då hade jag ändå J att hålla i.

Så går det alltså för mig att upprätthålla peppen för aktiv skolgång och träning. Jävla sjukdomar och skit.

/dame can't make up my mind

sprit o skaldjur = big no no

I eftermiddag ska mina föräldrar och min bror med fästmö komma på besök och äta middag. Det blir säkert fantastiskt trevligt när vi är där men just nu förbereder vi oss dåligt genom att slöa i sängen till sent, äta outhärdligt lång frukost och gosa istället för att städa och handla mat som sig bör.

Vi är även lite lagom bakis sedan gårdagen (jag ligger tyvärr lite sämre till än J) då vi var hos C o F på någon form av skaldjursmiddag med på tok för mycket sprit för min del. Jag var inte lika logisk som J utan kopplade inte att lite mat i form av skaldjur och mycket sprit i form av nubbar kan ge lite för hög promillenivå.
Allt var dock fantastiskt trevligt innan jag blev lite för full och illamående och J gentlemannamässigt lotsade mig hem. Vi promenerade hur långt som helst längs med vattnet och även om jag bara kunde njuta av slutet av promenaden så var det fint.

Jag fick lite pikar imorse när vi vaknade och jag kan tycka att det är lite drygt att de två gånger jag lyckats bli för full de senaste typ tio åren är sedan jag träffade J vilket gör att han tror att jag blir fullare oftare än jag blir. Vafan, jag har ju grym koll på mig själv i vanliga fall men nu verkar jag bara vara en stureplans-suput. Kul.

Fast förra gången var ju på E's födelsedag då vi åt sushi så jag börjar se mönstret. Drick inte sprit på fiskande mage!

/dame can't make up my mind

offentliga bad

Jag är så duktig och går i skolan och är vaken på föreläsningarna. Promenerar och springer och styr upp mitt liv och känner mig bra. Nu gäller det bara att hålla stilen framöver.

Igår var jag o J även och undersökte kvalitéen på den mest närliggande offentliga simhallen. Den var sådär. Rätt sunkigt ute i omklädning och duschar, blä. Dock var själva bassängen rätt ok även om det enda som märktes av kvällens utlovade slogan "lugna toner" (som tydligen skulle vara nedsläckt, musik och tända ljus) var att de dämpat belysningen. Däremot var det väldigt trevligt att simma med J och jag älskar att upptäcka att merparten av allt vi gör tillsammans funkar.

Har även noterat den irriterande ovanan att där gym och bad kombineras i offentliga utrymmen ska det envisas med att placera motionscyklar, löpband o dyl med utsikt över bassängen. Vafan är upp med det?
Jag vill inte titta på folk som simmar när jag tränar och jag vill definitivt inte att människor som tränar ska titta på mig när jag simmar. Särskilt inte när det är någon halvfet man i medelåldern alt. testosteron-stinn kille som ska cykla fort för att sedan lyfta tyngder och skrika. Och vid medis är allt dessutom placerat i samma rum, underbart att försöka träna när luften man andas är mättad med vatten. Verkligen genomtänkt.

/dame can't make up my mind

återigen inspiration från C

Christina rantar om klädaffärernas könsuppdelade barnavdelningar och jag kan inte annat än att hålla med. Även jag har stått där i upprörd förvåning och chock och undrat hur i helvete människor ska kunna bli likvärdigt uppfostrade när man redan i bebisåldern blir påprackad en jävla rosa spetsbody bara för att man föddes med fitta. Blabla inget fel i färgen rosa som sådan (jag älskar ju rosa) men med hjärna fattar man vad jag menar, det handlar ju om hela grejen med hur vi ser på tjejer och killar redan från det att de är små spädisar.

Det påminner mig även om när vi fikade hemma hos storebrodern och hans nya familj nu i helgen. Hans nya bättre hälft U visade sina rätta kvalitéer när hon upprört berättade om att 95% av alla kläder de fick till sin nya bebis var rosa eftersom de nu har fått en flickbebis. Så det handlar ju inte bara om affärernas uppdelning - det handlar om hur alla människor ser på vad en bebis ska ha på sig och grundar sina inköp enbart på grundval av vilket kön bebisen har.
Aahh, jag blir galen på detta och på att till synes normala och vettiga människor ständigt går i fällan och bara INTE TÄNKER TILL LITE!

Dock var både jag och mamma och U ganska rörande ense om att mini-A (hon har fått ett namn nu) nog kommer att bli en mycket bra människa och knappast behöver oroa sig för sin framtid med så många vettiga förebilder i sin omgivning. Och U verkar vara en grymt bra människa och vi kommer mycket bra överens och framför allt - man tar henne inte där man ställt henne och jag tror att det är en bra egenskap att ha både som mamma och blivande fru till min storebror.

/dame can't make up my mind

girlfriend in a coma

Jag börjar bli direkt komatös av att aldrig lämna hooden. Jag har varit här sedan i söndags och mestadels sitter jag inne och pluggar eller pysslar med oväsentligheter men jag har faktiskt promenerat också. Borde kanske aktivera mig mer men pengabrist i kombo med "måste plugga nu" och någon form av hängighet (kanske begynnande förkylning, kanske bara lättare depression) får mig att stanna hemma med katterna som enda sällskap.

Imorse var jag så trött när J åkt till jobbet att jag "bara skulle vila lite" och det ledde till att jag vaknade upp typ tre timmar senare och kände mig som potatismos. Vet inte om jag behöver all den här sömnen eller vad som är upp. Jag är så trött och låg hela tiden och jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Kanske har jag bara en av mina nedåt-perioder som då och då kommer och går eller också har jag haft någon liten virusansamling som försöker mucka med mig och mitt immunförsvar.

Och när jag väl vaknar finns det väl ingen anledning att göra något vettigt? Nä, nä - receptet är att försöka vakna med loads of kaffe latte och bloggande. Jag bloggar aldrig så bra som när jag egentligen ska plugga men å andra sidan, jag börjar känna mig lite bättre, lite piggare och funderar till och med på att springa en sväng eftersom min hals inte känns sträv längre. Eller kolla upp badhuset som inte ska ligga så långt bort och där jag kan träna och simma med mitt träningskort.

Och ikväll ska jag ta bort stygnen på mig själv, bra övning inför min framtida yrkesroll.

/dame can't make up my mind

jävla tröttmössor

Det skulle bli effektiv helg på landet hos mina föräldrar med härliga långpromenader och mycket nytta gjord men slutade med att jag och J sov hälften av tiden och satt och fikade eller åt mat och drack vin resten av tiden. Kanske behövdes vilan men när vi knappt orkade ta en promenad ned till ångbåtsbryggan på lördag eftermiddag är måttet nästan rågat. Är vi russin eller?

Masten kom på plats i alla fall så nu hänger den skyddad under tak och vissa planer började utkristalliseras angående sommarens segling. Planen är att ta oss runt Gotland och sedan göra ett pit-stop på Ölands norra del där lovely E har lantställe innan vi seglar hem längs med kusten norrut. Kan bli riktigt bra även om jag är nojigare än J. Jag har ju för fan aldrig seglat med någon jag är ihop med förut men har minnen av hur jag och ett ex blir osams i snowboardbacken och jag ligger upponed och surar i en halvtimme. Förhoppningsvis har jag mognat med åren och vafan, allt annat vi gör tillsammans funkar ju så...

Men en annan ny sak jag måste börja vänja mig vid är meningsskiljaktigheter och små bråk om ditten och datten. Det fanns inte i mitt och H's förhållande (på både gott och ont) men eftersom både jag och J har ganska starka viljor kan det hetta till ibland och jag övar mig fortfarande på hur jag ska hantera det. Fast det hjälper att ha kombons ord i huvudet när det känns som ett drygt och hopplöst bråk för hon sa en gång att "om du kommer hem och säger att ni gjort slut fast ni älskar varandra så kommer jag att döda er". Det får en att jobba lite hårdare plus att inse vad som faktiskt spelar roll.

Jag var i alla fall ute och sprang nu ikväll när vi kommit hem till förorten igen och det var precis vad jag behövde för att inte hamna i koma-träsket. Det är så tyst och stilla här att det är en lisa för själen att vistas ute. Och att vattnet ligger precis i närheten gör inte saker och ting sämre. Det är nästan lika bra här som där min bror bor nu (och där jag bodde förut med honom), förutom att det är på "fel sida" av stan förstås. South side is never good ehough!

/dame can't make up my mind

wtf, en bebis till, jag döör

Fikade med TT igår, var lite trött men vi satt och pratade lite lagom engagerat och precis innan hon gick på toaletten tänkte jag förstrött att hon såg ganska rund ut om magen. Detta visade sig vara mycket riktigt iaktaget eftersom hon när hon kom tillbaka outade att hon var gravid. OMFG, jag börjar luta åt att det är en komplott, alla jag känner är med barn eller föder barn och vafan. Eller också börjar det faktum att jag är i trettioårsåldern göra sig påmint.

Hon var väldigt glad men lite orolig (fair enough) och jag försökte peppa och vara glad. Och jag är glad för hennes skull om hon är glad men en del av mig är lite skeptisk. Fadern till barnet är nämligen hennes nyblivna man som precis ska åka tillbaka till sitt hemland för att få uppehållstillstånd här och ingen vet hur lång tid det kan ta.

Personligen skulle jag aldrig vilja gå igenom hela graviditeten ensam och knappt veta när min man skulle komma tillbaka igen. Men det är deras val och nu är det som det är och jag har bara att gilla läget och hjälpa henne så mycket jag kan. Och jag sa att om hon vill ha sällskap på mödravårdsgrejer eller whatever så följer jag gärna med för jag tycker inte att någon ska behöva göra allt sådant ensam om man inte vill. Och jag erkände även att det inte bara är altruism för jag är rätt nyfiken på hur allt sånt där funkar och jag gillar ju att göra research för egen del.

Å andra sidan har DGBYH lovat mig att vi systerligt ska gå igenom hela barngrejen tillsammans eftersom vi har ungefär samma inställning och nojor kring det. Och jag gillar ju sällskap.

/dame can't make up my mind

fuck, jag har blivit en flickvän

Tog mig till skolan idag, kors i taket, mest för att inte engagera mig ett jota i urinorganens patologi men wtf, var sak har sin tid. Det gav mig även chansen att socialisera lite med PKK och MN på lunchen och ha sällskap med JS till stationen, hon är en ny grym förmåga i klassen som jag måste få till lite mer umgänge med.

Det ska villigt erkännas att alla former av umgänge fått stryka rejält på foten sedan jag träffade J. Till viss del bryr jag mig inte riktigt eftersom vi mest bara vill vara med varandra hela tiden och har så kul ihop men en del av mig skäms som en hund. Jag menar - JAG ÄR JU FÖR FAN INTE EN FLICKVÄN, jag ska inte dumpa andra för att vara med en kille, jag är ju jävligt independent och låter inte petitesser som kärlek styra min liv. Trodde jag.

Det visade sig att jag uppenbarligen har dessa tendenser men att det skickligt dolts av det faktum att jag haft ett fast förhållande i typ 8,5 år och inte minns hur det startade och att H var föga intresserad av hälften av de saker jag ville göra. Tacka fan för att det är lättare att vara independent när ens kille inte vill göra de saker man själv vill göra utan stannar hemma och spelar tv-spel istället. Då har man ju liksom inget val utan verkar per default vara så där härligt modernt oberoende.
Men förutom skammen, som vänner o även min bror försöker trösta bort med att "det ska vara så i början" (och vafan vet jag) så börjar jag även inse att jag måste försöka styra upp mera vänskapligt umgänge med alla igen. Innan de glömt att jag finns.

Och när man är ihop med någon som dessutom delar de flesta av ens intressen dyker ett annat aber upp. Jag får nu nästan dåligt samvete för alla de seglingsprojekt jag styrt upp på egen hand, innan jag träffade J. Eftersom det kommer att ta tid från mig och J's ev. segling och umgänge. Det handlar inte om att jag tänker ge upp det, hell no att jag inte skulle segla GR för någon killes skull, jag tycker nog att det till och med är lite coolt att det är jag som tar med honom dit och han kommer att titta på mig när jag seglar. Men ändå, det är en del saker som det känns som om att J skulle vilja att jag gjorde med honom istället för att göra det själv. Och det upptar mina funderingar för jag har aldrig suttit i den här sitsen förut.

Missförstå mig rätt, jag är absolutely thrilled över det faktum att jag träffat någon som både vill och kan dela större delen av mitt liv och mina intressen. Jag är grymt nöjd över att vara med någon som älskar att segla och som vill göra en massa saker med mig och vill följa med ut och gå på fester och yadayada med mig men det kräver ett nytt sätt att tänka från min sida. Jag är ovan vid detta och det skapar lite lyxproblem i mitt huvud innan jag vant mig. Och jag måste helt plötsligt ta ställning till hur jag ska bete mig och hur mycket jag ska låta mig själv bli en del av någon annan, något annat. Och det är inte bara kakbit även om det är en treat och något jag gärna tar ställning till hellre än att inte ha kvar J i mitt liv.

/dame can't make up my mind

hålor och ännu mindre städer

Igår tillbringade jag onödigt lång tid i hålan på landet eftersom jag först inte fattat att lever-seminariet var i allra högsta grad oobligatoriskt och föreläsningen efteråt visade sig vara inställd. Och inte fick jag nöjet av att åka hem tidigt heller eftersom det var middag med nv-bas vänninorna som samtliga (av någon outgrundlig anledning) bor i ovan nämnda håla.

Det var dock hejdlöst trevligt att ses och hänga lite och jag blev glatt och grundligt hånad för mitt nya förortsliv med man, villa och volvo av den bittra, frånskilda trio som utgör hälften av oss (de är fantastiska btw). Hade jag bara inte missat SJ-tågjäveln hem och sluppit tvingas skvalpa på pendeln hade livet varit graciöst.

Och idag har jag åkt i hundra timmar till mini-staden och tillbaka för att skära bort ett födelsemärke och vara drygt besserwisser-okunnig angående hela proceduren. Det var dock intressant att se det hela på sig själv och om jag nu bara kan ta bort stygnen själv som jag påstod ska nog allt gå bra.


/dame can't make up my mind

bio

Igår såg vi "Låt den rätte komma in" på bio. Det var på något sätt lite magiskt och framför allt den bästa svenska filmen på långe. Och ja, jag är lite efter min tid men inte fan hinner man springa på premiären när man har så mycket att göra som jag.

/dame can't make up my mind

sunmaid all the way

För att toppa russin- och eremitfaktorn struntar jag i skolan idag och stannar hemma för att plugga hela dagen men tillbringar istället tiden med att blogga och lyssna på Evert Taube.

Lysande inledning men nu ska jag i alla fall ut och springa. Hade jag varit russin på riktigt hade jag faktiskt idkat stavgång så lite av min ungdoms prakt finns ju ändå kvar.

/dame can't make up my mind

lugn och ro på eremitön, tack

Efter att ha genomlidit fredagens föreläsning som snittade tre ord per minut (zzz), lånat en tio kilos patologibok på skolans bibliotek (eftersom jag vägrar lägga pengar på kurslitteratur) och mött upp J för gemesam hemresa började den efterlängtade helgen.

Jag har inte tidigare haft vett att uppskatta de två dagar av ledighet man bjuds på varje vecka, kanske för att jag alltid jobbat inom service där helger inte existerar i ordets rätta bemärkelse eller för att jag levt ett relativt oinrutat liv. Men ju äldre jag blir och ju mer inrutat mitt liv blir desto mer uppskattar jag ledighet.

När jag dessutom inser att mina ledord sedan i somras har varit lugn och ro känner jag mig som ett russin men jag orkar inte med en massa tjafs och härj. När jag väl får chansen vill jag bara ha lugn och ro, jag vill bara hänga vid havet eller segla. Om det gör mig till lill-russin så fair enough.

Jag har även insett att jag ju äldre jag blir har fått fler och fler eremit-drag. Jag vill inte bara ha lugn och ro, jag vill även bli lämnad ifred och helst slippa daglig interaktion - särskilt med människor jag inte känner väl. Jag är sjukt social å ena sidan men folkskyggheten smyger sig på. Jag får akta mig så att jag inte blir en galen katt-tant.

Helgen har i alla fall gått i mina ledords tecken. Bara god mat, gott vin, bada, sova, chilla, pyssla. Lite social samvaro och lite nytta samt panik när jag för en timme sen insåg att jag hade natten på mig att maila in en text till skolan som jag lovat att ansvara för. Jag kanske gick för hårt in på just lugn och ro.

Det enda dåliga med att uppskatta helgerna är att man nu bara vill ha en till.

/dame can't make up my mind.

det här med ideal

Christina skriver så välformulerat om ätstörningar att jag blir anvundsjuk in i märgen. Även om jag har lite gåva när det kommer till formuleringarna har jag sällan tid/ork/lust att jobba fram sådana fantastiska texter. Det blir lite blandat skit här, ibland något engagerat - ibland bara en dagens fast i check-it-form. Men det är intressant det där för när jag funderat över något ett par dagar brukar det ofta visa sig att just Donna skrivit något bra angående detta. Och nu är inget undantag.

Jag blir också så jävla trött på denna hets som genomsyrar fucking jävla allt man gör/läser/ser/tänker. Och det spelar nästan ingen roll vem man är eller hur man ser ut. Så många i min omgivning som är så grymma/vackra/coola och i mina ögon typ perfekta som sig själva håller ändå på och obsessar om vikt/utseende/prestationer. Och DET SPELAR INGEN ROLL vad man säger eller hur man pratar om det för det går inte in, människor fortsätter att nedvärdera sig själva och det gör mig så ledsen och arg.

Jag har själv en relativt sund inställning till min kropp. Den är där, den är sjukt praktiskt, bitivs jävligt snygg och bitvis helt ok men den är min att göra vad jag vill med. Och varför ska jag då vara elak mot den? Den är det mest fantastiska jag har och om den vill vara frisk och bära mig tills jag är minst hundra kommer jag att vara mig själv evigt tacksam. Men det kommer inte att vara gratis, jag måste ju hjälpa den lite på traven (ffs - jag har ju till och med slutat röka för att den ska må bättre, jag är så himla god). Och jag måste försöka inse att den inte kan modelleras hur mycket som helst, jag har ju ändå vissa genetiska förutsättningar som man inte kan bortse ifrån.

Däremot har även jag varit elak mot och försökt sabba för mig själv - under mina tonår var jag väldigt självdestruktiv och än idag syns spåren av det på armar och ben och när jag tänker tillbaka på det inser jag att det var sjukt men jag vet även varför. Jag var så ledsen inuti och tyckte så illa om mig själv att det inte spelade någon roll och lättnaden när jag hittade ett sätt att kanalisera min ångest på var oerhörd.
Jag vet inte hur jag slutade men det hängde mycket nära ihop med att jag började värdera mig själv högre och att jag hittade andra sätt att hantera min depressiva sida. Och jag tror att det lika gärna kunde ha varit en ätstörning/drogmissbruk/whatever som är destruktivt. Och på något sätt hade jag turen/skickligheten att ta mig ur den medan tid fanns, kanske för att det inte är lika socialt accepterat att ha skärsår på armarna som vuxen som det är att vara smal och "snygg". Någon som skär sig är ju lite utav ett freak medan någon som går ned i vikt blir glatt påhejad av andra tills de tippar över, men då är det ofta försent.

Jag har vänner som har obsessat så mycket om vikt och träning att jag bett dem sluta prata om det i mitt sällskap. För jag är relativt nöjd med mig själv men har fortfarande en helt annan kroppsform än dem. Och när någon som är smal och i mina ögon precis lagom vältränad håller på och hetsar på det sättet påverkar det mig negativt. Jag börjar rannsaka mig själv, hitta lite fel och framför allt - undra hur tjock de då tycker att jag är som väger minst tio kilo mer. Men det är ju tio kilo annorlunda kroppsbyggnad så det spelar ingen roll och jag vill fortsätta ha det så och tycka så. Och eftersom jag uppenbarligen inte kan ändra på dem tänker jag inte låta dem ändra på mig.

Samtidigt så funderar jag så sjukt mycket på det där. Hur får man människor i allmänhet och yngre tjejer i synnerhet att bli nöjda och friska och lagom? Hur får man någon annan att tycka om sig själv och se sitt eget värde? Hur får man (och bibehåller) en normal inställning till mat, träning och utseende när det är så mycket i vårt samhälle som försöker hetsa oss till motsatsen?

Personligen tror jag att jag har mycket gratis av min nyfikenhet och vetenskapliga inställning till allt. Jag är skeptisk, jag tror inte på mirakelkrämer och dieter för jag har läst biologi/kemi/medicin tillräckligt mycket för att veta att mirakel inte sker. Jag tror på att göra allt i lagom doser (även om jag ibland har svårt att leva som jag lär) och jag tror på att övaövaöva.
Öva i att äta lagom, öva i att tycka om dig själv, öva i att strunta i vad andra tycker, öva på allt som gör det lättare att leva i vårt konstiga samhälle. Och omge dig med bra människor som gör att du mår bra. Och då tycker jag ändå att Mia Törnblom (som även Chris refererar till) är en klämkäck häxa som ska dö.

/dame can't make up my mind