utmattning el grande

Jag har haft en helt lysande helg som på fredagen inleddes med att efter jobbet äta middag och bli lagom full med J, promenad och popcorn.

Lördagen var sovmorgon, denna underbara raritet i min värld samt slow-mofrukost enligt konstens alla regler. Resten av dagen ägnades åt julklappsspaning, sushiätning, fika och sociala aktiviteter på vernissage. J är nu officiell bland mina yngre syskon, svägerskan samt lite vänner som befann sig på plats. Det gick helt enkelt lysande och jag var knappt nervös, kanske för att jag känner J lite bättre (eller för att det bjöds på vin som dracks i snabb takt).

Han har även visat sina kvalitéer när det kommer till att gå på stan - precis lagom intresserad och kan peppa en när man ledsnar (vilket i mitt fall brukar bli efter högst en timme) och det verkar som om vi ligger på ungefär samma nivå av shopping(o)intresse.

Jag beslöt mig efter moget övervägande att dissa ettornas fest på skolan som gick av stapeln på lördagkvällen. Dels var det maskerad och inte ens PKK's lysande idé om att jag kunde vara ett Ä med henne piggade upp och dels var jag sjukt opeppad på att supa med klasskamraterna. Att det var sjukt trevligt att hänga med J kan också ha spelat in.

Efter ett kort pit-stop med pizza och uppsnyggning hemma hos mig åkte vi till Riche och socialiserade mera med C och hennes sämre hälft plus sällskap. Jag blev även introducerad till den första av J's vänner vilket jag tror gick bra. Han var trevlig och städad och jag tror att jag skötte mig good enough.

Jag blir trött bara av att skriva det men söndagen bjöd på ännu mera socialiserande i form av fika med PKK samt T plus man och vänner. PKK fick chansen att göra ett nytt bra intryck på J utan att vara helt galet bakis och lyckades med bravur. De har nämligen träffats två gånger förut via J's inneboende men båda gångerna har hon mest suttit i hans soffa med grav bakfylleångest och på sin höjd kunnat vinka lite med ena handen.

Efter denna räcka med aktiviteter var vi så trötta att vi knappt orkade med något. Lägligt nog ringde lillebror och bjöd på både söndagmiddag och glögg med pepparkakor och efter att ha kommit på den lysande idén att vi kunde åka bil fram och tillbaka (minsta möjliga E in) tackade vi ja. Och så fick sniglarna även chansen att träffa J lite mer på tu man hand och jag tror att han blivit godkänd, den snobbiga dialekten till trots.

/dame can't make up my mind

häst-nostalgi

Ikväll har jag varit nostalgisk och längtat häst eftersom jag varit på genrepet till Globen Horse Show med svägerskan, systerdottern och PIU-L. Det var extra kul eftersom samtliga inblandade är gamla hästflickor i någon form så alla var precis lagom entusiastiska och insatta.

Jag trodde nog inte att det skulle vara så trevligt men jag blev riktigt rörd över de små söta ponnyerna och barnen och blabla. Sist på kvällen spelades det horseball som var som en blandning av rugby och basket fast alla red. Hästarna var sjukt stabila och trängdes och de som red hade inte sällan mer kontakt med luften/marken än med hästen men det var sjukt kul att titta på.

Åhh nej, nu blev det här en töntig hästblogg också. Typiskt.

/dame can't make up my mind

tp och snöstorm

Jag känner ett trängande behov av att skjuta mig själv eftersom jag blivit ett sån där töntigt våp som bara vill vara med sin kille hela tiden. Ringa tröst är att J är ett lika stort våp och att vi tillsammans kan starta en egen töntpatrull.

Dessa veckans två inledande dagar har jag jobbat till sent efter skolan och ändå envisats med att åka ut till förorten varenda kväll. Och detta trots snöstorm som gör mitt jobb till ett hell eftersom 50 pers i telefonkö vill veta om deras buss går.

Och kom inte med något jävla "det är ju vinter varje år, att inte SL kan förstå det" för om man ställer in all busstrafik i hela norra länet finns det antagligen en jävligt bra anledning. SL är inte ute efter att jävlas, vad paranoida resenärer än tror.

/dame can't make up my mind

suburbia

Jag jobbade hårt på att vara en svärmorsdröm genom att hjälpa J's mamma att byta till vinterdäck. Sedan åkte vi in till stan, storhandlade på coop forum och åt middag. Så spenderar man en lördagkväll i förorten haha.

Idag har vi åkt bil på Värmdö, ätit cocostoppar som smakade bättre än sex och grälat på väg hem från Vaxholm. Å andra sidan har jag aldrig haft försoningssex på riktigt och det plus kanelte gjorde allt bra igen.

/dame can't make up my mind

alla dessa utmaningar

Och efter kanske den lättaste tentan någonsin som till och med jag kanske klarat är jag upp för nästa grej. Tydligen ska jag introduceras för min blivand svärmor ikväll. Herregud.

/dame can't make up my mind

etablerad

Inlägg i vuxendebatten (jag skriver till mina vänner på myface):

"Ok, jag har blivit en trophy-wife på riktigt. Just nu sitter jag i en villa i >valfri relativt välbärgad Stockholms-förort< och tentapluggar. OMFG, det här känns panik-artat.

Jag får trösta mig med att jag strax måste iväg och testa mig för alla STD som finns hahaha, inte så moget."

Det är dessutom föga troligt att jag klarar tentan imorgon.

/dame can't make up my mind

weekend-news

avklarat:

- besök på J's lantställe (en fantastisk historia vid havet neråt Nynäshamn)
- loads of ligga och livsfarlig bergsklättring i månsken
- vin och middag med C & C a.k.a. medbloggerskorna
- deras introduktion till J med mig som nervöst vrak bredvid (han fick godkänt med guldstjärna)
- min introduktion till J's ex (oförarglig sak som inte kommer att störa på minst ett halvår)
- loads of bra prat med J om oss, allt och inget
- etablering av vårt förhållande (vi är uppenbarligen ihop nu)
- närvaro på mycket god väns muslimska bröllop (intressant)
- dricka glögg, kedjeröka och ha terapi mot etablerings-ångest med kombon


to-do:

- jobba bort mitt skydd mot riktiga känslor för någon med risk för att bli sårad
- inse att ångesten kommer av en emotional overload p.g.a. överlycka
- andas djupt och få bort all ångest
- inte gripas av panik, han är en guldklimp som jag förtjänat
- plugga som en galning och klara tentan på fredag
- försöka att inte dö av trötthet innan

/dame can't make up my mind

familjemiddag

Idag åt jag middag med mamma plus vän samt min bror och hans fästmö. Mycket trevligt då jag vare sig träffat min bror eller mor på länge och det är ju aldrig fel med föräldra-sponsrad mat på restaurang.
Således fick "bonde" och M fick stryka på foten till förmån för familjen men när jag väl dök upp tyckte mamma att jag var dålig som inte bjudit med honom. Hur skulle jag kunna veta att M borde följt med när hon inte bjuder in honom? Till saken hör att min mamma är överförtjust i M nästan på samma sätt som min pappa är överförtjust i kombon. Hade de inte skilt åtskilliga år och diverse sexuella läggningar mellan dem alla skulle man behövt vara orolig.

Och mamma är uppenbarligen tillbaka i sitt gamla onyfikna jag och har börjat fråga ut mig på riktigt om J. Ett tag var jag nästan förnärmad för att hon inte ens undrade hur det gick men nu inser jag att det nog var lika bra. Självklart förväntas jag veta exakt vart hans lantställe ligger eftersom jag berättade att vi ska åka dit på fredag (hjälp) och en massa andra detaljer om olika områden i hans liv. Jag tror dock att hon blev nöjd med svaren till slut och lite får hon väl undra.

Innan hemgång hann vi gå förbi brorsonen och hans nya tjej som jag inte träffat på evigheter. Har inte hunnit höra av mig till dem på länge och varit lite orolig för att de ska tro att jag dissar dem då nya tjejen är hans ex typ (f.d.) bästa kompis och det varit lite ståhej runt detta. Jag hade dock inte behövt oroa mig men det var kul att ses och jag blev sedan väldigt pluggsugen när de frågade om jag ville med på citar-rock (?) konsert så jag åkte hem fortare än kvickt.

/dame can't make up my mind

jägarna

Och jag tränar och står i och försöker hålla intresset uppe i skolan. Det blir dock lite lättare när föreläsaren ser ut som en blandning av Jan Guillou och Rolf Lassgård och med genomträngande stämma beskriver harpest som det perfekta biologiska vapnet.

/dame can't make up my mind

jag borde kanske gått till ungdomsmottagningen

Trots radioskuggan i det förra inlägget har mina älskade kollegor visat att de i alla fall lever. Nästa inlägg har högre krav på sig.

Dagen till ära har vi skolkat från skolan och gått på preventivmedelsrådgivning. Jag kände mig som fjorton år igen och barnmorskan gav mig inte ens en utskällning för mina undermåliga försök till skyddat sex utan gjorde glatt gynundersökning och graviditetstester och berättade att vi uppenbarligen var i början på ägglossning. Ehh, det hade vi gärna varit utan...
Sedan skrev hon ut någon form av ringar man uppenbarligen ska stoppa upp så långt man kan och så kommer inga barn bli gjorda, utvecklingen har gått framåt sedan min ungdoms p-pillerdagar, gud ske lov. Hoppas att det funkar bra, till och med jag börjar bli lite trött på denna graviditets-nojja som jag aldrig kommer ur eftersom vi uppenbarligen är omogna fjortonåringar som inte kan använda kondom. Och vi ska vara vuxna.

Sedan pratar jag med sötaste S i telefon på väg hem och hon hoppas bara på att jag är gravid så hon slipper vara det ensam, väldigt osolidariskt och egoistiskt av henne, hon har ju i alla fall varit ihop med sin kille i typ ett år eller nåt. Hemma väntar utskällning av kombon som helt enligt regelboken dissar våra osäkra preventivmetoder. Skönt att någon sätter ned foten.

Men nu är det i alla fall ordnat och om två veckor ska jag kunna ligga utan att oroa mig för aliens i magen. Och om en vecka ska jag även testa mig mot alla STD's som finns eftersom jag inte gjort det på typ tio år och om jag inte ska ha sex med någon annan än J resten av livet vill jag ju vara säker på att jag är ren och fri från evil sjukdomar.

Fjortonåringen har blivit säkert 17-18 år på bara några veckor. Moget.

/dame can't make up my mind

radioskugga

Det är märkligt hur det kan vara. Här har jag och C suttit hela kvällen och fyndigheterna har flugit som hungriga sparvar genom luften. Tänk Mia och Klara, Filip och Fredrik, Hasse och Tage eller varför inte Stefan och Krister...? Sen bestämmer vi oss för att blogga och vad händer? Radioskugga... Inga fyndigheter, inga uppslag, inga skrattsalvor, nada, zip. Det enda som kvarstår är tystnaden.
Tråkig insikt på en fredagkväll.

/dame not so much

fest och flykt

Festen för vår klass och presentationen av vårt namn igår gick snabbt och smärtfritt och var riktigt kul. Jag var strålande snygg guldhora i stor kjol från Beyond Retro, korsett och lösögonfransar och lyckades min massiva fylla till trots twista till en kick mot spexluggen och Ekorrn via en artig tack-skål som fick stående ovationer. Även vi fick tack och bock för vårt anordnande så helt bortkastat var ju inte energin även om det är sjukt skönt att det är över.

Tog även en vuxen och mogen diskussion idag med spexluggen om vådan av att skriva elaka saker i offentliga rum etc. etc. Jag tror att budskapet gått fram och även detta är nu finally över. Jag orkar inte med fler mongon.

Nu är det dags för Vaxholmsbåt ut till mörk och tyst ö med världens bästa N och hennes kille. Jag är i skriande behov av paus från civilisationen.

/dame can't make up my mind

slutgnällt

Läser Hanna Fridéns blogg där hon skriver ett inlägg om att hon varit helt nere ett tag men nu är det dags att börja jobba igen. Blir lyckligtvis inspirerad, det är fan dags att jag slutar whina om hur jävla omotiverad jag är och bara tar tag i allt nu. Jag vet ju att inte ett skit blir bättre av att jag sitter hemma och hänger.

Igår städade jag och fick ordning på allt här hemma, idag mjukstart och skola och jävla praktiskt prov i bakteriologi. Ikväll fest och pepp och imorgon back to where it was. Skola, plugga och träna. Nu jävlar ska det bli ordning igen. Tack Hanna.

too bored for school

Jag är så omotiverad att gå till skolan att jag i skrivande stund fortfarande sitter hemma vid köksbordet och slöar med datorn, DN och kaffe trots att vår första föreläsning börjar om en halvtimme. Jag är bara trött, trött och åter trött och inte ens det faktum att dagen bjuder på gratis-saker från läkemedelsföretag och megalocyt-party med lovely klasskamrater piggar upp. Jag vet att jag sinom tid kommer ta mina saker och dra mig mot hålan men än så länge vill jag bara låtsas att jag inte måste (största fördelen/nackdelen med att plugga, man måste aldrig).

Dock bjöd jag J (tidigare känd som daten) på middag igår och det var bra på många sätt, han sov här och åkte för en halvtimme sedan. Han verkar väldigt seriös och helt såld på mig så jag tror att jag inte behöver vara så rädd, fast jag börjar bry mig på riktigt. Och det är något med hela vår spirande relation som känns bra, det känns som om det skulle kunna funka trots våra olikheter.

Bara det faktum att han blev chockad över att jag refererade till TP som "fittiga" är ju hur kul som helst, han tyckte typ att uttrycket bitch var väl magstarkt. Han kommer ju vara så illa tvungen att vänja sig vid mina explicita uttryck och framför allt tror jag att jag måste lära honom ett och annat om feministiska resonemang och att man inte behöver vara på ett speciellt sätt för att man råkar ha ett visst kön. Men jag skulle tro att det inte blir några större problem eftersom han trots allt verkar relativt öppensinnad och vettig som person och om han tycker om mig fortfarande kan han ju inte vara helt främmande för människor som inte är helt och hållet normativa.

/dame can't make up my mind

att gå i samma klass som omogna 20-åringar

Jag och kära LM råkade i ett svagt ögonblick engagera oss och jag kan säga att om det är något man inte ska göra i vår klass eller på vår skola så är det just det. Och jag som inte ens brukar göra engagemang annat än för mitt ego och mina älskade vänner.

Vi kom på ett sätt att rösta fram klassnamn och på det följde uppenbarligen ett ansvar för den efterföljande festen/klassloggan/klassången och allt annat jävla studentikost som är tradition på vårt jävla landsortsuniversitet. Och vi sa inte nej för vi fattade inte vidden av det hela och jag tänkte att jag faktiskt är rätt bra på att delegera och säga ifrån men hade inte räknat med de otaliga cp:n i klassen som är direkt efterblivna (sorgligt nog majoriteten).

Sedan vi började med detta har ett helt jävla menageri av puckon kommit till oss vid olika tillfällen och klagat på små jävla detaljer som ingen av dem borde brytt sina små hjärnor med in the first place. Som tur är har vi kunnat ta upp de flesta sakerna för diskussion/omröstning och sett dem krossas av en överväldigande majoritet som tycker att vi faktiskt gör ett sjukt bra jobb alt. är livrädda för att behöva göra något själva och därför hejar på oss. Jag är även sjukt bra på att formulera mig mail-ledes och har lyckats skapa mig någon form av folklig aura som fått flertalet av mina riktiga vänner i klassen att höja på ögonbrynen.

Dock kände jag att min diplomati nått sina gränser när TP* med Ekorren och Spexluggen i spetsen kom med ett förslag på klassång som var helt olidligt. Dels hade de valt att använda melodin till bumbibjörnarna och dels hade de skrivit en vers av fyra som en hyllning till att vi hade så många killar i klassen (oh, de är hela 10%) utan att på något sätt highlighta de resterande 90% i klassen som råkar ha fitta. Jag, LM och PKK gjorde då en egen variant med sjukt bra text och melodin "Livet är en fest" (Nationalteatern) och skickade ut den med ett välformulerat men icke elakt mail där vi dissade det första förslaget i väldigt snälla feministiska formuleringar.

Det kan även vara så att jag i ett anförande till klassen råkade dissa deras idé (som tydligen också är någon jävla tradition) om att vi ska gå runt till alla andra klasser och sjunga denna låt och på så sätt presentera vårt namn. Uttryck som "Herregud" och "Ni kan glömma att jag tänker gå runt en hel dag och sjunga" kan ha retat upp dem ytterligare. Men är det verkligen skäl nog att bete sig som mellanstadie-mobbare?

Det har under början av veckan via klasskamrater kommit till min kännedom att det möjligen kan pågå en liten häxjakt på mig via facebook. Tydligen ska Spexluggen två timmar efter vårt mail om sång (som dock skickades från min mail) haft ny statusuppdatering i stil med "Jag hatar bitterhyndan" och därefter författat någon form av dikt om hur otrevlig/odemokratisk/whatever jag är. Det är inte uppenbart att det är jag och jag har inte själv läst detta eftersom jag icke är vänner med dem på FB men majoriteten av mina vänner som läst det är övertygade samt sjukt uppretade och ute efter hämnd.
Personligen bryr jag mig föga eftersom jag avskyr dem av hela mitt hjärta och skulle se det som en personlig förolämpning om de tyckte om mig men som älskade M uttryckte det "det är tur att det är riktat mot dig eftersom du är made of steel, jag skulle ju börjat gråta".
Och han har en viktig poäng som även kombon höll med om när vi pratade om saken. Det handlar inte om huruvida jag bryr mig eller inte, det handlar om ett vidrigt, fegt och omoget beteende där man hellre mobbar någon via internet än att gå till personen/erna och säga vad man tycker till dem ansikte mot ansikte. Jag och mina vänner funderar ut bra strategier men jag är mer och mer inne på att bara läsa vad som står via någon annans FB, bilda mig en uppfattning och sedan konfrontera dem. För vare sig det handlar om mig eller inte så kan jag göra en viktig poäng och kicka deras små jävla fjortis-asses.

Jag hatar väldigt många, skriver om dem här (men ingen vet om det så wtf) och pratar en hel del skit men det skulle aldrig falla mig in att göra en sådan sak utan att konfrontera människor med det jag har problem med hos dem. Men tydligen är vår klass och skola värre än jag trott.

Via "Snygg-Sebbe" (haha) hittade jag en f.d. klasskompis blogg där hon skriver en hel del om sitt första år på skolan och jag blir sjukt ledsen av den skit hon uppenbarligen fått ta och den frånvaron av vänner eller ens ok människor hon fått uppleva. Hade jag förstått vidden av detta innan hade jag kanske lagt lite mer krut på att peppa henne. För även om jag ibland upplevde henne som lite bitter (but hey, who isn't) och megalocyt-arg så var hon fortfarande ett tusen gånger bättre inslag i vår klass än alla jävla blonda häst- och hundtjejer som bara älskar djur och helt okritiskt sväljer skit för att de är så lyckliga att de kommit in. Och nu när hon inte går i vår klass längre saknar jag henne faktiskt även om vi aldrig var särskilt bra vänner och jag hoppas att min hårda attityd inte spillt på henne. För hon hade en viktig poäng med mycket.

/dame can't make up my mind


*Töntpatrullen

last random-man fucked

Nu har jag bekräftat för mig själv att seglarkillen bara var en sista utpost i mitt förhoppningsvis döende singelliv.

Var hemma hos daten igår och det var nog det bästa hittills. Vi bara hängde och åt middag och låg lite och allt känns helt jävla fantastiskt. Det kan nog vara så att jag håller på att bli kär i honom men det verkar som att han tycker så mycket om mig att det inte gör något.
Jag har inte brytt mig så här mycket om någon på riktigt sedan H och det känns väldigt bra. Och allt som är konstigt är faktiskt bara att strunta i för det spelar ingen roll. Jag kan nog till och med vänja mig vid att han har ett hus eftersom jag trivs väldigt bra och känner mig hemma där.

Så det är nog bara att gilla läget och börja sätta honom i sammanhang. Och för att göra honom rättvisa kan vi ju sluta referera till honom som daten och ge honom ett eget smeknamn. Ska bara komma på ett passande och ta reda på om han är värd det.

/dame can't make upp my mind

second thoughts

Om man dejtar en kille och tycker om honom på riktigt kan man ifrågasätta lämpligheten i att gå ut, bli sjukt full, träffa seglarkillen ute och gå hem till honom och ligga. Och det är en sak att försöka skylla det på att vara full (vilket inte ligger för mig) och en annan att sova kvar och ligga igen morgonen efter.

Jag har ingen megalocytångest direkt, det är ju inte så att jag och daten är ihop eller har lovat varandra något men jag kan tycka att det var lite onödigt gjort. Och kanske hade jag blivit lite oglad om daten legat med någon annan i nuläget, jag vet faktiskt inte.

Men å andra sidan, gjort är gjort och lika lite som det ligger för mig att skylla ifrån mig på fylla ligger det för mig att ha överdriven ångest. Det var trevligt och bra och jag får väl se det som ett test. Jag vet ju nu att jag inte är förälskad i seglarkillen och imorgon får jag veta hur det känns att träffa daten igen. Om det inte känns bra efter detta är det väl inte på riktigt. Men det tror jag faktiskt.

/dame can't make up my mind