omärklig flytt

Sitter på kafé med wi-fi och "pluggar" (läs: bloggar) samt dricker kaffe. Det känns som om jag äntligen har lite tid att strukturera upp och som att jag är pepp på livet igen. Till och med plugg och träning känns kul i vårsolen.

Fick precis mina farhågor bekräftade, omtenta efter påsk, tur att jag har hela lovet på mig att plugga, hahaha. Det var å andra sidan inte mer än rätt, jag kan faktiskt inget om sjukdomar så nu är det väl dags att lära sig det då.

Hade frukostdate med kombon idag, väldigt mysigt och bra eftersom vår vänskap fortfarande är sorgligt eftersatt efter J's inträde i mitt liv. Och från och med nu är hon inte min kombo heller eftersom jag bestämt mig för att flytta hem till J på riktigt. Skillnaden är hårfin rent praktiskt men i mitt huvud är det mil. Jag tror att det kommer gå bra eftersom jag vet att jag får komma tillbaka till kombon när jag vill om det inte gå bra att bli sambo. Och kanske kommer vi ses oftare när vi inte längre "bor ihop".

Promenad med J på lunchen ute i Nacka-någonstans. Är faktiskt sjukt såld på honom och om jag släpper paniken och bara andas skulle jag säga att allt känns sjukt bra och fint. Jag älskar ju honom och om vi ska förlova oss snart och gifta oss typ nästa sommar kanske det är en bra idé att bo ihop först?

/ dame can't make up my mind

barn (igen)

Alltså, det här med barn.

Har skrivit lite om det förut och jag är ändå på något vis anhängare av att man får skaffa barn om man vill. Jag vill nog själv ha barn om en inte alltför avlägsen framtid (särskilt nu när jag har en eminent blivande fader i form av J). Men jag är även lite utav en fascist och tycker inte att de ska avlas alltför lättvindigt, det finns på tok för många barn som har det sådär i dagens samhälle.

Jag skulle aldrig drömma om att medvetet skaffa barn eller ens bli med barn (thank god för p-medel av olika slag) om jag inte hade en sjukt vettig person att dela ansvaret med samt en välordnat livssituation. Visst finns det maskrosbarn som har ett helvete men ändå överlever och blir bra och glada människor och visst finns det barn från till synes välordnade familjer som far illa eller mår skit men jag tror ändå att bra förutsättningar från början hjälper.

När jag träffade J och blev ihop med honom började jag tänka mera på allt detta, antagligen för att jag verkligen älskar honom och skulle kunna tänka mig att skaffa familj med honom. Och vips började småungarna och graviditeterna poppa upp. Först min brorsdotter mini-A (som förvisso var planerad innan J) och sedan CK's och S's mer eller mindre planerade graviditeter. Där tyckte jag att det var lite charmigt av ödet (eller whatever) att placera lite gravida och bebisar i min närhet för att jag (som har fobi för båda delarna trots att jag vill ha barn) skulle vänja mig och få en positiv syn på saken.

När sedan TT outade sin graviditet kändes det lite som ett skämt och wtf, nu ska en annan av mina bättre vänner (som jag i och för sig inte träffat på länge) tydligen också ha barn, dock oplanerat. Och en f.d. klasskompis från skolan vars blogg jag följer har också blivit på smällen med nån jävla alternativ-brat som varken vill veta av henne eller barnet. Håhåjaja, redan där blev jag trött.

Någonstans förstår jag nästan min gamla klasskompis bäst, hon är ändå typ 35, vill ha barn och har en utbildning/jobb. Om man bortser från att hon är paj i ryggen, verkar ha anlag för depression och verkar ha något tvivelaktig ekonomi eftersom hon är s.k. kulturarbetare. Men wtf, jag kan blunda för henne för hon är inte en av mina bästa vänner.
TT ska dock ha barn i juli, med sin man som nu är i sitt hemland för att skaffa svenskt uppehållstillstånd (god knows hur lång tid det kan ta) och de har ingenstans att bo än samt att hon enbart jobbar timme inom vården och för två veckor sedan insåg att det skulle ge henne i snitt 4 000 kr i föräldrapeng. Och vem vet om hennes man har sitt jobb på det torra när han kommer tillbaka.
Den andra vännen är förvisso ihop med en trevlig kille (om man bortser från problemen med alkoholen och den något varierande psykiska hälsan samt det faktum att de haft världens struligaste förhållande i typ hundra år) men bor hos honom, äger inget, jobbar timme inom vården (here we go again) och saknar gymnasieutbildning. De har haft vissa svårigheter att ta hand om och uppfostra sin hund tillsammans.

Och någonstans där får jag nog. Skaffa gärna barn, planerat eller oplanerat men kan man inte bara se till att ens liv är lite uppstyrt innan? Jag får panik av oordnade människor och när de dessutom ska ha barn undrar jag hur det ska gå? Självklart hoppas jag på det bästa, två av dem är ju goda vänner till mig men i vissa stunder gnager tvivlet och eftersom jag bryr mig alldeles för jävla mycket blir jag lite ledsen och uppgiven.

Men som sagt, jag hoppas att mina pessimistiska korpar är jävligt fel ute. Framför allt för deras blivande barns skull.

/ dame can't make up my mind

excercise

Har den sista månaden tyckt att min mage inte riktigt är min vän (och då pratar vi inte om själva inanmätet utan den del som ligger utanför bukmuskulaturen). Den är helt enkelt lite för mjuk och stor och med min mor som avskräckande exempel och framtida stelhet, seghet och svaghet som rädsla är det helt enkelt dags att göra något åt saken. Det började bra i höstas men sedan kom vintern och julen och förkylningar och magsjuka och fan och hans moster och satte käppar i hjulet.

Men nu är det fan typ vår och ljust och det går att springa och gå ute och fuck it, jag vägrar bli en sån där tjockis som jag despisar. Och jag måste fan orka rodda båt-jäveln i GR (som SN btw ska segla med mig nu, yey) och jag vill bli lite fit och få lite kondis så nu ska jag hårdträna. No mercy or cookies.
J har föreslagit att vi ska springa tillsammans men jag tror att han kommer att vara dryg vilket gör att jag kommer att bli arg och framförallt, varenda gång jag ser par som springer tillsammans tänker jag ju själv bara: herregud, vilka jävla mongon.

Kanske dags att krypa till korset?

/ dame can't make up my mind

låtom oss "softa"

Ny kurs i skolan. Chans för mig att prestera (med förra kursens dåliga insats i färskt minne). Trodde jag.

Kursansvariga läraren inleder med att säga att detta inte är en kurs där man kan "softa" (eftersom hon har hört att det går rykten om det). Sedan säger hon att tentafrågor bara kommer att ställas på statistiken och hennes egna föreläsningar (vilket per default gör att hälften kommer att skolka från alla andra föreläsningar) och att det är viktigt att gå på dem eftersom det inte finns någon bra kursbok som täcker.

Efter att ha kopierat D's bok i statistik och insett att statistikdelen inte kräver mycket av ens huvud (vad sägs om att gå igenom medelvärde i en timme?) går vi på kursansvarigs föreläsningar i epidemiologi för att inse att inte ett ord sägs utöver de som står i kompendiet. På två veckor kommer det alltså att vara slöseri med tid att gå i skolan och möjligheten att "softa" verkar vara god.

Förvisso kan jag behöva det när jag ska plugga till omtentan.

/ dame can't make up my mind

snowboard-tanten

Åre var fantastiskt. Jag och J blev grymt omhändertagna av bästa brorsonen, det var sol och typ vindstilla till och med uppe på Åreskutan, vi hann med precis lagom med snowboard-åkning och åt sjukt mycket god mat. Hastig tripp till Trondheim på måndagen (enda dagen med olysande väder) och bad på Holiday Club där vi fick vip-betjäning av RR.

Och J visade sig vara en naturbegåvning på snowboard vilket gjorde att han typ åkte felfritt i ankarliften på första försöken, ramlade lite men efter en timme åkte snabbare nedför än jag (a.k.a. snowboard-tanten). Dagens ungdom, de är ju helt livsfarliga.

/ dame can't make up my mind

tidsoptimisten har talat

Vi hade en veckas inläsning och eftersom jag är obotlig tidsoptimist tyckte jag att det var gott om tid. Innan jag insåg att det tog ca en dag att gå igenom respektive organsystem. Det var tio olika system och handouts att gå igenom, jag var klar med två och det var tre dagar kvar till tentan. Yey.

När jag åkte till skolan imorse hade jag gått igenom fem av tio system och hetsläste hand-outsen till resten på tåget. Tentan var på 131 poäng och jag är sååå körd. Enda chansen att klara det är att jag lyckats pricka in rätt svar på alla multiple-choicefrågor vilket vore helt osannolikt. Påsklovet kommer således att tillbringas med sjukdomar av alla de slag.

Nu fika med D och sedan Åre till på tisdag.

/ dame can't make up my mind

ko-vakt

Jag är heeelt slut efter att ha jobbat på en mjölkgård i två dagar med en av mina bästa klasskompisar D. Det var sjukt kul och lärorikt och vi slapp mjölka eftersom de hade en robot så vi tog mest hand om kalvar och ryktade lite kor. Men eftersom vi suttit inaktiva i skolbänken på tok för länge innebar dessa enkla uppgifter samt det faktum att vi började vid sju varje morgon att vi höll på att svimma av trötthet fredag när vi slutade idag.

Dilemmat med att vilja äta kött och dricka mjölk kvarstår dock. Jag vill inte avstå men det är fan inte alltid helt sweet att vara mjölkko eller köttdjur. Och hur ska man veta att ens biff eller mjölk kommer från en gård där de faktiskt bryr sig om djuren?

Nu måste jag låsa tillgången till bloggen eftersom det är tenta om en vecka och jag annars kommer att blogga helt hysteriskt för att undvika inlärning.

/ dame can't make up my mind

gratis-jour? jaa, jättegärna

Sweet kväll med MU och CG (aahh, vilka underbara alias de precis fick) som dock inleddes med meningslöst fölvaktsmöte på skolans hästklinik.

Varje år föds nämligen en massa föl med ruttna förutsättningar och de brukar bli väldigt sjuka efter ett tag. Om de är lyckliga (?) har deras ägare råd att lägga in dem för intensivvård på hästkliniken och då får de en alldeles egen liten fölvakt. Dessa fölvakter är ofta elever på skolan som jobbar med detta för att få pengar och erfarenhet. Så långt är allt väl. Men tydligen finns det inte alltid föl att ta hand om och då vill inte kliniken betala för fölvakten vilket gör att de skapat detta praktiska system då man skriver upp sig på ett schema och väljer en dag när man vill sitta fölvakt.
Detta innebär i praktiken att man inte kan göra något eftersom man med en timmas varsel måste kunna komma in till kliniken för att vakta de ev. föl som kommer in. För detta får man absolut ingenting om inget föl finns att vakta. Mycket bra deal för hästkliniken, mycket dålig deal för fölvakterna - kan man tycka. Om man inte är galen student som bara brinner för att vara duktig och ev få lite erfarenhet och jobba på kliniken. Då gör man vad som helst gratis (att döma av de 50-tal som var där och sedan skrev upp sig).

Jag skrev upp mig på alternativ-listan. Då ringer de om det behövs och först då behöver man bestämma sig. Om man då är i hooden och vill är det ju bara att säga ja. Och få betalt från timme ett.

Ett liknande upplägg finns för mockning av hästklinikens enorma och fett skitiga boxar (hästarna står ju inne 24-7). Om man har tur (?) kan man bli tillfrågad/utvald att bli s.k. "skottare". Då jobbar man med att mocka en morgon i veckan (och då snackar vi svinottan) samt typ var femte-sjätte helg. Förvisso är det helt ok betalt men sjukt slitigt.
De flesta ser det här som en väg in på kliniken så att de senare kan få jobba som djursjukvårdare där men med tanke på omsättningen på djursjukvårdare (läs, det finns typ ingen omsättning) kan man nog bli fast som skottare förevigt (om man inte har bra kontakter - och har man det behöver man inte skotta).
Jag jobbade som skottare typ en dag, blev sedan skadad i armen och var sjukskriven i en månad och då insåg jag att fuck it, jag har fan mockat tillräckligt med skit i mina dagar, det är aldrig i livet värt det. Och jag var dessutom inte ens säker på att jag ville jobba på kliniken. Jag ville ju bo i Stockholm.

Summan av kardemumman är att vår skola är full av människor som gör skitjobb eller sitter jour utan ersättning för en chans att få arbeta lite på en hästklinik. Som inte ens verkar ha särskilt god stämning och där det verkar som att folk gladeligen hugger varandra i ryggen för fördelar eller en ny position. Herreminje vad jag inte orkar med min skola och människorna i den.

Tur att MU och CG kunde liva upp mig efteråt med lite vin, ost och diskussioner om sex. I love them!

/ dame can't make up my mind

pointless

Jag har verkligen undlåtit mig att skriva på evigheter. Efter sjukdomen kändes ingenting roligt, jag funderade till och med på att ta mitt liv... mest för att magen terroriserade mig i typ en vecka efter det att jag blev sjuk. Inte ok.

Har även haft en vintersvacka med loads att plugga, dålig struktur på tillvaron en osund önskan att bara slöa med J i soffan på kvällarna och ett glatt förnekande av att det alldeles strax är tenta. Jag skolkar i tid och otid, mest bara för att fika med folk som inte går i skolan eller för att pyssla med meningslösheter. Har med andra ord inget intressant att förtälja. Väl mött en annan gång.

/ dame can't make up my mind