room with a view

Var och försökte lösa mina bostadsproblem genom att titta på ett rum igår. Det låg fantastiskt fint i en fantastisk villa nära vattnet en bit ut med tunnelbanan. Där bodde en fantastiskt trevlig kille som dessutom var ganska söt. Jag kan nog inte hitta ett bättre tillfälle om jag vill vara inneboende. Frågan är dock - är det moraliskt fel att ligga med sin hyresvärd? Kan det bli lite dålig stämning efteråt eller slutar det bara med att man inte behöver betala hyra?

/dame can't make up my mind

bortblåst tvivel

Jag minns för ett år sedan när man var mindre och okaxigare gällande skolan och inte förstod hur man skulle överleva i 5,5 år på denna hemska skola ute i ingenstans. Och man visste inte knepen och man undrade varför det var lite tråkigt såhär i början. Jag minns även chocken över att se min kära medbloggerskor (en av dem bodde jag med då) vara orimligt fulla innan middagen ens börjat på första festen. De sa att det var det enda sättet att ens komma i närheten av kul därute. Jag tvivlade då men lärde mig snabbt av de bästa.

Igår stod en ny samling små och okaxiga ettor och såg med förfärade blickar på när vi kom i samlad trupp till den s.k. faddermiddagen (då man får en etta man tydligen ska pyssla om lite extra hädanefter). Ja, vi var orimligt fulla och högljudda och skrämde nog ett flertal men tro mig, de kommer också lära sig så småningom. Och historien upprepar sig.

Vi hade i alla fall fantastiskt kul från det att cavan öppnades.


/dame can't make up my mind

jag älskar skolan

Det är verkligen fantastiskt att vara tillbaka i skolan, verkligen fantastiskt. Framförallt för att vi går andra året nu och när man nu kommer tilll skolan behöver man inte smöra och vara trevlig för en massa nya potentiella vänner utan man kan vara sig själv och fortsätta där allt slutade i våras. Dock fick jag en ångest attack av att inse att det även är ett nytt underbart år med klassen som består av 80% mongon. De kom gående och cyklande på rad medan jag stod och rökte utanför vår föreläsningssal och jag insåg snabbt att inte allt var bra med att ta vid där vårterminen slutade.

Jag har nämligen inte alls blivit en god och förstående människa under sommaren utan kände ett direkt hat och en orimlig irritation vid åsynen av alla dessa idioter som jag måste se typ varje dag i 4,5 år till. Herregud vad det tog udden av min skollust (som var i det närmast obefintlig redan från början).

Ringa tröst: jag har ju faktiskt en hel del fantastiska vänner i klassen också och det är nog dem jag får fokusera på för att detta ska funka.

/dame can't make up my mind

soon

Frånvaron av aktivitet från min sida beror helt på att jag lämnat jordelivet för att ligga i en segelbåt hos föräldrarna och spika/skruva/borra till förbannelse men på måndag börjar skolan, internet blir åter en del av mitt liv på riktigt och framför allt - jag kommer att stöta på nya dråpliga situationer att föreviga här.

Min klass kan man alltid lita på när det kommer till vara helt cp.

/dame can't make up my mind

the sweet smell of innerstad

Jag har ett lyxproblem långt ifrån svält, död och elände men som ändå skaver mitt sinne och ger ibland ångest i vardagen. Problemet består i att jag vill bo i Stockholm men måste bo centralt för att kunna pendla till min skola i närliggande stad (för övrigt är jag även en innerstadshora som inte kan tänka mig att bo utanför tullarna). Jag går i skolan och har således begränsade ekonomiska resurser att lägga på hyra och inga rika föräldrar som glatt betalar multum för bostadsrätt eller svartkontrakt.

På blocket etc. kostar alla lägenheter i innerstaden typ 10 000 per månad och när man då glad i hågen lägger ut sin egen annons, specificerar exakt vad man vill ha (typ bara inom tullarna) och hur mycket man kan tänka sig att betala (max 5 000) ramlar det in en hel del oönskade svar.

Hittills har jag blivit erbjuden:
- Del i trea i Spånga av man/kvinna/hjuldjur utan några som helst kunskaper i det svenska språket
- Rum i Solna för 5 500 kr
- Kedjehus i Haninge
- Etta i Kista
- Rum med egen ingång i Hässelby
- "Perfekt" boende med frånskild man (?!?) i typ Axelsberg

Märk väl frånvaron av lägenheter som ens är i närheten det jag söker. Blev erbjuden ett rum på Kungsholmen. Rätt område, bra läge men fucking 4 500 kr för möblerat pytterum kändes som overkill all the way. Det var vad jag betalade för fantastisk andrahands-etta vid S:t Eriksplan för ett år sedan.

Att bo med min kompis i en etta på Söder känns helt plötsligt så attraktivt att jag dör.

/dame can't make up my mind

jag tror det kallas kk

Seglarkillen och jag har gemensamma intressen även på land. Ingen av oss vill ha ett förhållande men vi gillar varandra utan att vara dödligt förälskade vilket efter relativt ärlig konversation ledde till utgångspunkten att vi inte ska försöka bli ihop utan vara vänner istället. Dock verkar han vara intresserad av fortsatta aktiviteter i sänghalmen vilket jag inte alls har något emot utan snarare välkomnar. Jag börjar även vänja mig vid (och till slut kanske även uppskatta) hans utseende. Det finns ju värre saker att hänga upp sig på än hår när han dessutom börjar bli riktigt tillfredsställande i sängen.

Har dock ingen erfarenhet av ett sånt här förhållande. Tips från någon kanske?

/ dame can't make up my mind

Författardrömmar och jobbångest

Dame NSM har författardrömmar. Dessa bottnar primärt i den alltför närvarande arbetslösheten. Problemet är att NSM inte vill lämna ut sig själv i text (därav alias NSM), vilket alla framgångsrika författare måste göra. Som regel åtminstone i bok nr ett, därefter kan du ägna dig åt halvtaskiga kriminalare där huvudpersonen som regel (har ni problem med regler, vänd er till en annan blogg) är en halvalkad, lönnfet, medelålders, frånskild (sjukt ful men får ändå ligga)man med en last (whisky alt fintobak) (har ni problem med parenteser bör ni vända er till en annan blogg - men märk väl, detta är bara en parentes). Då NSM kör med snabba puckar hoppar hon helt sonika över bok nr ett och hoppar raskt på den bästsäljande deckaren. Så håll utkik i bokhyllorna efter DNSM´s kommande bestseller om en helalkad, anorektisk, ung, gift (sjukt snygg men får ändå inte ligga) kvinna även hon med laster (california white, mentholcigaretter och fultjack).

Kvinnan i filmen har inget med boken att göra men jag kan ge mig fan på att hon har fast anställning och slipper spekulera i dessa banor.
">

/ Dame not so much (lyssnar även till Dame author)

love life

Ligger hemma och gör så lite som möjligt eftersom jag medvetet skolkade från jobbet idag. Är precis lagom öm i cervix efter helt acceptabelt sex med seglarkillen som jag hade min första dejt med igår (folk som dissar sex på första dejten kan btw gå och dö).

Jag är lite förvånad över mig själv. Vi träffades, drack ett glas vin/öl ute, promenerade hem till honom, drack te, pratade och hade sex och somnade (eller han somnade eftersom jag för tillfället lider av lättare insomnia och låg och studerade södra ishavet halva natten).
Inget av detta är särskilt konstigt dock, det konstiga är att han är väldigt långt ifrån min typ av kille. Han har skägg, är blond och en massa hår på kroppen vilket länge varit mina do not do's. Hur går det ihop med det faktum att jag är oroväckande glad och känner mig slightly fånig idag och börjar inse att jag faktiskt tycker om honom?

Å andra sidan, om vi jämför honom med emo-killen jag dejtade tills alldeles nyss som egentligen bara hade pro'sen sjukt het kropp och att han var fantastisk i sängen så har ju seglarkillen en hel del upp. Han är rolig att prata med, säger inte konstiga saker, är söt, snäll, har bättre stil, trevlig lägenhet i innerstaden, mer välfylld kyl, en trevlig vana att faktiskt äta frukost, vettigare jobb, mer självförtroende och roligare intressen. Och sex kan alltid, alltid bli bättre.

Och det är ju fantastiskt trevligt att dejta sådana människor. Man skulle kunna dra slutsatsen att jag cashat in medan mitt ex cashat ut i form av teenie emo-flicka, som förvisso säkert passar hans person bättre då hans mognad lämnar en del övrigt att önska men kom igen, han hade mig - kanske världens bästa tjej - på tråden men hade inte vett att håva in. Mohahaha, hans förlust och min vinst i slutändan.

Och för att citera min goda vän Shirley: "Man ska för i helvete aldrig dejta 23-åringar, man måste behandla dem som barn och de kan inte kommunicera whatsoever".
Jag håller med, Darling, jag håller med.

/ dame can't make up my mind

utmaning och tillbakablick

Jag tror att det är dags att uppdatera den här bloggen, den har fallit i pinsam glömska medan vi bland annat slitit blod som DV, haft semester, knarkat i London, blivit dumpade, börjat dejta seglarkillar, blivit seriösa i våra förhållanden (herregud, det är nästan inte ok), hittat fantastisk lägenhet, blivit inneboende på vänners golv medan vi förtvivlat letar efter en till fantastisk lägenhet samt dumpat våra katter på nya väl valda ställen eftersom vi inte kan ta hand om dem själva (djurvänner som vi är) och till sist blivit alldeles för fulla och haft fotosession i underkläder och stilettklackar.

Men nu är det fart igen, nu har det börjat klia i fingrarna på i alla fall en av oss och jag hoppas det blir inspiration nog för mina fantastiska medsystrar här i den s.k. bloggosfären. Någon måste ju göra någonting eftersom det enda läsvärda där för tillfället är Hanna Fridén.

/ dame can't make up my mind