love life

Ligger hemma och gör så lite som möjligt eftersom jag medvetet skolkade från jobbet idag. Är precis lagom öm i cervix efter helt acceptabelt sex med seglarkillen som jag hade min första dejt med igår (folk som dissar sex på första dejten kan btw gå och dö).

Jag är lite förvånad över mig själv. Vi träffades, drack ett glas vin/öl ute, promenerade hem till honom, drack te, pratade och hade sex och somnade (eller han somnade eftersom jag för tillfället lider av lättare insomnia och låg och studerade södra ishavet halva natten).
Inget av detta är särskilt konstigt dock, det konstiga är att han är väldigt långt ifrån min typ av kille. Han har skägg, är blond och en massa hår på kroppen vilket länge varit mina do not do's. Hur går det ihop med det faktum att jag är oroväckande glad och känner mig slightly fånig idag och börjar inse att jag faktiskt tycker om honom?

Å andra sidan, om vi jämför honom med emo-killen jag dejtade tills alldeles nyss som egentligen bara hade pro'sen sjukt het kropp och att han var fantastisk i sängen så har ju seglarkillen en hel del upp. Han är rolig att prata med, säger inte konstiga saker, är söt, snäll, har bättre stil, trevlig lägenhet i innerstaden, mer välfylld kyl, en trevlig vana att faktiskt äta frukost, vettigare jobb, mer självförtroende och roligare intressen. Och sex kan alltid, alltid bli bättre.

Och det är ju fantastiskt trevligt att dejta sådana människor. Man skulle kunna dra slutsatsen att jag cashat in medan mitt ex cashat ut i form av teenie emo-flicka, som förvisso säkert passar hans person bättre då hans mognad lämnar en del övrigt att önska men kom igen, han hade mig - kanske världens bästa tjej - på tråden men hade inte vett att håva in. Mohahaha, hans förlust och min vinst i slutändan.

Och för att citera min goda vän Shirley: "Man ska för i helvete aldrig dejta 23-åringar, man måste behandla dem som barn och de kan inte kommunicera whatsoever".
Jag håller med, Darling, jag håller med.

/ dame can't make up my mind