Jag minns för ett år sedan när man var mindre och okaxigare gällande skolan och inte förstod hur man skulle överleva i 5,5 år på denna hemska skola ute i ingenstans. Och man visste inte knepen och man undrade varför det var lite tråkigt såhär i början. Jag minns även chocken över att se min kära medbloggerskor (en av dem bodde jag med då) vara orimligt fulla innan middagen ens börjat på första festen. De sa att det var det enda sättet att ens komma i närheten av kul därute. Jag tvivlade då men lärde mig snabbt av de bästa.
Igår stod en ny samling små och okaxiga ettor och såg med förfärade blickar på när vi kom i samlad trupp till den s.k. faddermiddagen (då man får en etta man tydligen ska pyssla om lite extra hädanefter). Ja, vi var orimligt fulla och högljudda och skrämde nog ett flertal men tro mig, de kommer också lära sig så småningom. Och historien upprepar sig.
Vi hade i alla fall fantastiskt kul från det att cavan öppnades.
/dame can't make up my mind
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar