det här med barn

Borde just nu fortsätta pluggandet men så läste jag bästa Christinas och tänkte kommentera men insåg att de raderna inte räckte till för det jag ville säga. Och ibland undrar jag vad som pågår när människor runt omkring en börjar prata/skriva om saker man själv gått och tänkt på en del.

Har själv funderat så himla mycket på hela barn-grejen. Jag har alltid haft någon form av känsla för att jag vill ha en familj. Även när jag var mycket yngre och inte kunde se mig själv med barn och tyckte direkt illa om dem har den funnits där, antagligen för att jag har en grym familj själv. Vi har haft så himla kul och upplevt så mycket tillsammans att jag tänker att jag vill fortsätta det spåret eftersom jag mycket väl är medveten om att min familj som den ser ut idag inte kommer att finnas förevigt. Och jag är faktiskt föga intresserad av att leva mitt liv ensam, jag vill ha fantastiska människor omkring mig resten av livet.

Dock har jag haft svårt att få ihop viljan att i slutändan ha någon form av familj med min ovilja mot barn, graviditet och förlossning. Ett tag hade jag direkt fobi för detta och drömde mardrömmar om att jag vaknade upp höggravid och var tvungen att föda barn utan någon som helst förberedelse.
Jag ser fortfarande inget attraktivt i att vara gravid eller att föda barn även om min fobi har lagt sig lite. Folk som pratar om att "skapa liv", "det är en häftig känsla" och "när man väl får barnet glömmer man bort allt som var jobbigt" kan kort sagt gå och dö.
Jag är heller inte säker på att jag vill offra 1-2 år av mitt liv bara på att något ska växa i mig som jag sedan ska föda fram och mata med mig själv. På den (i stort sett enda) punkten önskar jag innerligt att jag var man och kunde leva mitt liv som vanligt medan jag peppar min bättre hälft som sköter jobbet. Detta kan i och för sig bli möjligt om jag lever med en annan kvinna vilket jag inte är främmande för. Men jag tänker ju inte dissa någon jag tycker om och vill vara med bara för att han är man och om så händer är vi ju tillbaka på ruta ett - jag måste göra jobbet om biologiska barn ska födas.

Alternativet att adoptera finns ju och en del av mig kan känna att det vore bättre att ta hand om barn som redan finns i vår överbefolkade värld än att trycka fram nya medan en del av mig känner sig som en överlägsen i-landsmänniska som ska rädda världen a la Brangelina. Dessutom är det ju en sjukt dyr och tidskrävande process att adoptera och alla vill kanske inte adoptera barn om de kan få egna. Personligen känner jag inget behov av att till varje pris sprida mina gener vidare men jag har förstått att det är viktigt för somliga.
När jag var tillsammans med H var detta inte ett issue, dels för att vi inte ville ha barn just då och dels för att han inte hade några problem att eventuellt adoptera barn om jag nu inte ville föda dem själv. Men jag kommer inte att tillbringa resten av mitt liv med honom så återigen - tillbaka på ruta ett.

Min avsky för barn som också satt käppar i hjulet har dock blivit ett mindre problem eftersom jag med åren insett att jag faktiskt inte hatar barn i synnerhet. Jag har helt enkelt bara svårt för en stor del av alla människor som finns och barn är ju när det kommer till kritan bara små människor vilket gör att jag kan ha svårt även för dem. Bara det kan ju väcka lite misstro för det är överlag inte så socialt accepterat att inte tycka att barn och djur är helt adorable och fina. Dock har jag under årens lopp träffat mammor som är som jag och de tröstar mig med att man i alla fall alltid gillar sitt eget barn (och det får man ju verkligen hoppas).

Min tröst gällande allt detta med eventuellt barn-alstrande är att jag inte har så bråttom vare sig jag vill ha egna barn eller ta hand om någon annans. Jag har ju i alla fall typ fem år på mig eftersom jag gärna vill bli klar med min utbildning innan jag skaffar familj. Framför allt ger det mig fem år att hitta någon att skaffa familj med. Samt att om jag bara vill ha barn och det krisar och jag vill föda dem själv har jag minst två frivilliga killar som erbjudit mig sina gener och de är båda fantastiska människor.

Det intressanta i hela barn-diskussionen är just att det här att det ses som självklart att vilja ha barn och att vilja föda dem själv (särskilt om man är kvinna för då vill man ju självklart "ta hand om", det ligger ju i generna). Nu vill jag ju ha barn så vitt jag vet men andra skriver just om den diss de får när de uttrycker en önskan om motsatsen. Får man inte göra som man vill eller? De som dissar oviljan att skaffa barn är nog även ofta de som refererar till det hela som att "skaffa" barn. Som om det vore någonting man var säker på att man skulle kunna få? Vem vet om man ens är fertil nog att bli gravid?
Att det dessutom skulle vara egoistiskt att inte skaffa barn är jag inte heller med på. Det är väl lika egoistiskt att skaffa barn i så fall eftersom det är något man vill ha själv?

Min mamma brukar säga att när hon fick barn var en av upplevelserna med detta att hon för första gången i sitt liv fick sätta sig själv i andra hand eftersom jag och min bror blev viktigare. Kanske kan man säga att man lär sig nya saker av att få barn men bara för att man kanske blir mindre egoistisk av att vara tvungen att sätta någon annan före sig själv betyder det ju inte att man var helt ego innan. Vi är väl för i helvete individer!

När det kommer till abortfrågan har vi ju samma förutsättningar där. Jag har aldrig genomgått en abort och behöver förhoppningsvis aldrig göra det vilket gör att jag inte kan tala av egen erfarenhet men vi är ju som sagt var individer och gör våra val utefter det vi tror är bäst för oss själva. Själv håller jag så hårt jag kan i kondomerna just på grund av detta. Jag vill inte ställas inför detta val om jag kan undvika det (inser att jag kan jinxa min situation som beskrivits i tidigare inlägg genom att skriva så men fram tills nu har det i alla fall funkat).

Pracka bara inte på kvinnor någon form av kollektiv känsla som vi alla måste följa när det gäller en individuell handling. Jag tror dock att jag är lite cynisk i den här frågan (när är jag inte cynisk?). Jag tycker självklart att man ska göra abort om man inte kan eller vill ta hand om sitt blivande barn precis som jag tycker att man ska behålla det om man vill. Vad man känner inför detta är helt upp till en själv.
Snacket om att man genom att göra abort tar ett liv är jag inte heller med på, kanske just för att jag inte ser något heligt i det på samma sätt som många andra. Att döda gör man när man dödar något som kunnat klara sig själv utanför livmodern. Och om vi tycker det är helt ok att döda fullvuxna, friska djur för att få mat kan vi väl döda ett embryo om det inte kan ges rätt förutsättningar som fullgånget foster?
Jag har till exempel en kompis som precis fått veta att hon är gravid och hon och hennes man tänker göra ett kromosomtest för att se om barnet har normala kromosomer och om det är något fel tänker de göra abort. Hon har inte sagt det till så många just på grund av att en del antagligen skulle bli upprörda över deras val. Jag förstår henne dock till fullo och skulle lätt kunna göra samma sak men även där - det är upp till var och en.

Det finns säkert mer att skriva i frågan men jag måste iväg på en middag och hinner inte utveckla mig mer för tillfället.

/dame can't make up my mind

lurad av mig själv

Träffade CK imorse vid medis och satt och pluggade med henne på Blå Lotus i ett par timmar. Mycket bra - både för att hon är trevlig och bra att plugga med och för att jag äntligen kom igång med skolan.

Har även kommit på en ny strategi för att stå ut med gymmet. Istället för att simma en gång och styrketräna en gång så styrketränar jag båda gångerna och belönar mig med att simma efteråt. Eftersom jag faktiskt tycker om att bada och simma kan det funka som lur så att jag gör det jag ska i gymmet. Det prövades första gången idag och kändes helt ok. Ibland kanske det är bra att lura sig själv.

/dame can't make up my mind

idag

- träffat världens bästa bror och ätit sushi och druckit kaffe
- köpt alldeles för dyr men varm och fin vinterjacka
- pratat med daten och bestämt att vi ska ses på söndag
- slutat att ha ångest över hur allt är

/dame can't make up my mind

relations- och vuxenångest

Jag är sjukt less på allt inklusive mig själv just nu. Jag vet inte vad som hände men innan lunch vände den något övermogna dagen till föruttnelse och surhet över det mesta i min omgivning.

På detta hade jag en gyminstruktion inbokad på kvällen och jag som hatar gym redan från början var ju inte ens pepp när jag var på gott humör. Hade iofs en bra instruktör som gjorde sitt bästa för att jobba bort min gym-fobi men herregud, det måste vara en av de menlösaste sysslorna någonsin förutom spinning.

Ja, ja - jag vet att jag valt detta själv och jag vill ju bli stark som fan så att jag inte skämmer ut mig på Gotland Runt och jag gillar ju att vara stark men finns det inte ett sätt som inte inbegriper obehagliga miljöer, maskiner och människor?
Försökte dock göra allt som instruktören sa och tränade lite med bra musik i öronen och det gick väl ok till slut.

Kom hem och satt och kedjerökte ensam i min ångest tills kombon dök upp och gjorde te och gav mig terapi. Tror att jag fått en känslomässig backlash av helgens händelser och även om jag inte riktigt tror på hormonpåverkan tryckte jag ju i mig en rejäl dos på söndagen. Och även om jag är glad, för det är jag, är jag fortfarande lite rädd - kanske för att det kan vara på riktigt, kanske för att han är så vuxen, kanske för att jag tror att alla är puckon som till slut kommer att visa sig vara cp hur bra de än är i början. Vem vet, kanske är jag mest rädd för att bli vuxen på riktigt själv även om jag försöker intala mig motsatsen.

Jag önskade mig en mogen, vuxen, välordnad och trevlig man som kunde bli far till min barn men jag vet inte, han dök upp så snabbt efter det att jag tänkt tanken att det nästan blev för läskigt och för mycket på en gång. Och han verkar tycka så mycket om mig redan och även om jag tycker om honom skrämmer det skiten ur mig. Ibland önskar jag att jag ville leva ensam på riktigt så att jag slapp detta.

/dame can't make up my mind

pappas flicka

Jag verkar ha gjort ett bra intryck under lördagen så nu ska det tydligen seglas Gotland Runt på stor båt med en massa familjefäder. Kan bli intressant.

/dame can't make up my mind

gravid-skräck

Och jag citerar: "...ungefär en av 200 kvinnor gravida trots behandlingen". WTF!!!

Till min fördel (i detta fall):
Jag är nästan trettio och har rökt mycket de senaste året (borde minska fertiliteten).
Vi lyckades undvika större deponering nära uterus (som de skulle sagt på min skola).

Till min nackdel:
Min mamma fick sitt första barn när hon var typ 35 och min pappa sitt sista när han var typ 60 (de kan ha gett mig jävligt bra fertilitetsgener).
Det var exakt två veckor sedan jag hade mens sist (hello ovulation!).

Å andra sidan lär det ju varken göra från eller till att jag oroar mig nu så jag satsar på förträngning tills om en månad eller så när jag kan göra ett graviditetstest som är negativt.

/dame can't make upp ny mind

date part 2 - two versions

...säkert. Han stannade såklart och vi kan här återge andra hälften av helgens aktiviteter genom två berättelser för olika personlighetstyper:

Du hatar känslomässigt dravel och bryr dig inte om mitt känsloliv i någon större utsräckning:
Han stannade, vi hade sex, vi umgicks dagen efter, åkte hem till honom och åt middag, jag sov kvar där, vi hade mera sex, jag gick upp och åkte till skolan på måndag morgon som om inget hade hänt. End of story.

Du vill ha lite mera och smaskigare detaljer och låter mig hållas med ev. känslomässigt dravel och andra fånigheter:
Vi hade sjukt trevligt, pratade hur mycket som helst, jag insåg att det här är bra (och även att vi med all sannolikhet skulle ha sex) och vi pratade mera och hånglade. Det var sweet.
Sedan bar han mig till sängen - bar mig! Kanske låter konstigt att gå i taket för dylika händesler men för någon som enbart dejtat mini-människor som kan snurras med ena handen är detta stort. Moralens väktare tvingar mig att censurera efterföljande händelser men vi kan konstatera att även detta var sweet samt att vi sov tillsammans. Det var trevligt att sova med någon som höll om en. Mindre trevligt var ett kondom-missöde som gav oss ett mission att utföra dagen efter.

Söndagen tillbringades med frukost, promenad och mera prat (jag vet inte vad det är med detta exemplar men till skillnad från emo-kiddet kan han faktiskt konversera väldigt tillfredställande). Efter att ha utfört mission dagen-efter-piller och haft ångest över att ev. vara tvungen att spy gick vi hem till mig igen och kombon kom hem och fick träffa/godkänna honom. Jag tror att det gick bra.
Ettor lämpar sig dock föga bra för nyförälskat par plus en så vi åkte hem till honom och åt middag och umgicks ännu mera istället. Fick även träffa hans inneboende som ju är min kompis och även om jag var lite orolig för att det skulle kännas konstigt var det helt ok. Hon är ju grymt sweet. Dock kan ju placeringen av sovrummen vägg-i-vägg lämna en del övrigt att önska.

Så idag har jag vaknat, fått frukost lagad till mig samt åkt tåg till skolan i ett något omtumlat tillstånd och fått prata av mig hela vägen till skolan med världens sötaste M. Jag förstår inte alls vad som händer och jag tror att det är min tur att få lite panik nu. Det är bra, det är sjukt bra men sjukt konstigt och jag fattar inte riktigt vad som hände. Jag kan titta på honom utan att förstå varför jag tycker om honom. Allt är mycket underligt men på ett bra sätt och det här skulle kunna bli bra. För första gången sedan jag gjorde slut med mitt ex för ett och ett halvt år sedan känns det som att jag skulle kunna bli ihop med någon igen och på riktigt. Kanske inte konstigt att jag är förvirrad.

/dame can't make up my mind

gogogo

Bra uppladdning inför seriös middagsdate en lördagkväll:
kom hem 17:15, ring date som föreslår att han ska komma förbi och plocka upp dig 19:00
säg ja utan en tanke på planering eftersom du är obotlig tidsoptimist
inse när du lagt på att
1. det ser ut som skit i lägenheten vilket gör att du måste städa
2. du borde tvätta
3. du vill springa
4. du borde vara sjukt snygg och fräsch om exakt 1 timme och 45 minuter
sedan springer du alldeles för länge och får i stort sett duscha/tvätta/sminka dig/städa samtidigt och blir överlycklig över ett stopp i tunnelbanan som försenar honom exakt så länge att du hinner skyffla in allt odiskat i köket.

Vilken tur då att jag är ett av Sveriges guldägg och sjukt effektiv. Jag hann nämligen bli både snygg och fräsch och behövde bara tvinga daten att vänta i lägenheten (utan att titta in i köket) medan jag hämtade tvätten.

När vi sedan försökte äta var det ändå stört omöjligt att hitta ett ledigt bord i närheten så vi gav helt sonika upp och köpte hem sushi istället, kanske lite väl familjärt men det hela utmynnade i en trevlig samvaro hemma i min lägenhet och sedan kysste min artiga date mig godnatt och åkte hem till sig...

/dame can't make up my mind

räddaren i nöden

Hade ingen motivation whatsoever att ta mig till skolan idag vilket visade sig vara ett lyckat drag då bästa S ringer och meddelar att om jag inte kommer och träffar henne på studs ämnar hon hoppa från Västerbron omgående. Vi ses en halvtimme senare vid Hornstull och tillbringar några timmar med att fika och gå runt i affärer på Kungsholmen och prata. Mycket bra då vi inte träffats på länge och särskilt inte hunnit avhandla hennes oplanerade men i allra högsta grad existerande graviditet. Hon är nog den mest otippade i min vänkrets att få barn och följdaktligen har det medfört en hel del ångest förutom det faktum att hon mår illa 24-7 och inte längre har något liv (och således då och då när en önskan om att göra slut på eländet med hjälp av tidigare nämnda bro). Jag lovade henne dock att troget stå vid hennes sida vad som än händer och så förlösa ungjäveln själv om det krävs. Och kanske just för att hon är så otippad som mamma kanske det hela blir riktigt bra i slutändan.

Tog mig därefter ut till landet och åt middag med mamma och pappa och pratade med daten. Kände mig väldigt städad och vuxen när jag sedan gick och lade mig vid tio efter ett glas vin. Måste vara sjukt pigg i morgon då jag ska träffa besättning och skeppare på stor båt och bevisa min förträfflighet som människa och seglarflicka så att jag får segla Gotland Runt nästa sommar.

/dame can't make upp my mind.

tvärvändning

Så... moment of truth och tredje daten och vi har inte setts på en månad och han inleder lysande med att säga att han ville träffa mig och prata om att han inte är säker på att det är en så bra idé att vi ses mer och att han är lite feg och inte vill satsa på något om det inte känns rätt från början o yadayadaya.

Jag kontrar med att jag inte heller är säker men vem kan vara det efter fucking två dater? Om det inte finns något alls blir det ju ingen andra date men fortsätter man ses tycker i alla fall jag att det finns en poäng att ge det hela fler chanser. Vilket jag även sa samt påpekade att det är lite svårt att veta vad man vill när man träffat någon som är så fundamentalt olik alla andra man hånglat med innan. Varpå han frågar - olik hur då? och jag sanningsenligt måste svara - på alla sätt du kan tänka dig...

Efter detta intro börjar han att i tur och ordning ta upp allt som är bra med mig och varför han ville träffa mig från början o blablabla och jag undrar vart han egentligen vill komma. Vi tar oss dock till trevlig bar och dricker oändligt gott vitt vin och fortsätter att prata. Någonstans efter första glaset börjar jag tycka att det vore hejdlöst trist att aldrig mer få träffa honom då jag har sjukt trevligt och börjar inse att jag måste använda min kvinnliga list för att se till att så sker. Dock är jag rätt dålig på dessa aktiviteter och nöjer mig med att försöka skapa lite intimitet genom att flytta mig närmare samt att vara mitt fantastiska jag och hoppas att det funkar.

Och uppenbarligen gör jag något rätt eftersom han efter ett par timmar är tyst ett tag och sedan säger att han ju faktiskt ville träffa mig för att säga en sak men att nu vill han bara träffa mig igen. Vid det laget är jag så nöjd med utfallet att jag låter udda vara jämnt och låter honom både hångla upp mig och följa mig hem.

Och nu ska vi ses på lördag igen och en på en fjärde date kan det nog vara kutym att ligga lite och så blev jag lite nervös helt plötsligt. Men han hånglar bra och följsamt så vi kan ju hoppas att det ger en indikation om hur han beter sig i sängen.

/dame can't make up my mind

scary naked people

Inspirerad av naprapaten skaffade jag ett sim- och gymkort idag och gav mig iväg för att simma. Det var helt ok om man försöker att inte tänka på alla cp:n runt omkring som nödvändigtvis måste nyttja det allmänna badhuset samtidigt som mig. När jag blir rik ska jag ha loads of egna träningsfaciliteter i mitt eget hem. Ha!

Det var även första gången på säkert fem år jag var på en offentlig duschinrättning vilket efter en snabb överblick fick mig att känna mig grymt nöjd med samtliga delar av min kropp inklusive bröst och fitta. Herre, hur ser folk ut nakna egentligen?

Och daten ringde till slut och enligt uppgift försökte han även ringa igår men kom inte fram. Vi tror på det så länge och ska nu väldigt plötsligt ses imorgon och ta en drink eller nåt. Det var på tiden skulle jag vilja säga.

/dame can't make up my mind

update: love

Lyckades rinna iväg från fika med emo-kiddet i fredags, vi skulle höras nu i dagarna istället men jag tänker att han nog ringer och fram tills dess kan jag skita i det om jag inte pallar höra av mig.

Ringde daten igår som kollade på film och skulle ringa upp idag istället vilket jag till en början inte betvivlade eftersom han tidigare varit sjukt pålitlig men inte fan har han ringt. Jag hatar när folk inte gör som de säger.

Frågan är om han tappat intresset och försöker dissa mig eller om han bara varit busy och kommer höra av sig senare? Är dock skeptisk eftersom det här anti-dejtandet pågått i snart en månad nu. Vore jävligt trist om så vore fallet eftersom jag ändå tycker att han är värd vidare tester och dessutom lite mystiskt eftersom han hela tiden har verkat vara väldigt intresserad även nu mot slutet.

Å andra sidan har ju samtliga jag dejtat sedan mitt bästa och längsta förhållande tog slut för ett och ett halvt år sedan visat sig ha allvarliga brister både här och där så jag skulle inte bli förvånad om det visar sig att även detta exemplar är defekt. Och han var ju nästan lite för bra för att vara sann ett tag där men vi får väl se.

/dame can't make up my mind

knakeli-aj

Nu har den onda bakteriologin börjat och schemat bjuder på 23 obligatoriska labbar under totalt 25 dagar i skolan vilket inte känns helt strålande. Dock var första dagens labb avklarad på en timme så om det fortsätter så kan det ändå bli uthärdligt.

Var även hos en naprapat efter skolan som jag fått rekommenderad av cirkus-flickan i min klass. Tänkte att om hon med sin något trasiga kropp tycker att han är bra måste det ju vara värt ett försök. Har varit sjukt stel i övre delen av ryggen alldeles för länge plus att jag ville få lite träningstips och genomgång av min åldrande stackars kropp innan jag börjar träna ordentligt.

Han visade sig vara helt amazing och som grädde på glassen var han även gammal kappseglare så jag vi pratade segling medan han misshandlade min kropp och fick den att låta helt läskigt. Hade ingen aning om att så mycket kunde knaka i mina leder men efteråt var jag helt mjuk och lealös.

Fick också en bra utvärdering av min rygg och mina muskler som tydligen är i rätt bra form trots allt. Jag har uppenbarligen bra muskler och behöver bara träna lite och se till att stretcha ut dem ordentligt. Eftersom musklerna ändå har styrkan och storleken kvar sedan min tid som häst-tjej tyckte han att jag mest skulle träna för att få upp uthållighet och smidighet i dem och föreslog att jag skulle springa, simma och styrketräna en gång i veckan vardera och fortsätta med promenaderna.

Jag blev så lycklig av att slippa hänga på gymmet i tid och otid att jag imorgon dag ska skaffa ett sim- o gymkort på närmaste badhus. Jag ska även tillbaka dit om ett par månader för en koll och det är ju lysande för jag kommer aldrig att kunna visa mig där igen om jag inte tränar så piskan/moroten/whateva kom per default.

/dame can't make up my mind

I can't wait for the weekend to begin

Sket högaktningsfullt i de sista föreläsningarna igår för att råplugga inför dagens tenta (som säkert gick ok) och gå runt hammarby sjöstad med kombon. Daten rinner vidare ut i sanden men för tillfället är det ok eftersom jag ändå inte har haft tid att träffa honom.

Hade även lysande eftermiddagsfika på hugos med PKK där vi diskuterade en väns tilltagande SATC-fiering samt vår framtida utveckling mot vuxendomen. PKK är så bra att jag vill bära med henne i en väska jämt. Bestämde mig också för att ta tag i daten efter helgen, han är lite för intressant för att bara släppa vind för våg.

Nu är jag hemma och vilar upp mig några sekunder innan kvällen fortsätter med enorm kjol, 15 centimeters-klackar och cava på pride-bögens inflyttningsfest. Ska även njuta maximalt av att ha en helg utan att känna mig tvungen att plugga.

/dame can't make up my mind

fitt-middag

Hade s.k. fittmiddag (alla hade ett kön gemensamt) med lill-pluggisen och kombon och vi drack vin, diskuterade det täcka könet och kollade på bonde söker fru vilket bara blir bättre och bättre.

Jag längtar redan tills nästa bonde-avsnitt även om de två tönt-bönderna redan är olidliga. En gammal och snäll som har en massa tanter efter sig och en halvsnygg megalocyt-tönt som i vanlig ordning kommer att få hybris och tycka att han är hetast på bygden fast han knappt kan prata. Är dock fortfarande såld på lilla tjejen och bögen (och särskilt bögens killar - det här kommer bli hur bra som helst). Har dock hört lokala rykten om att bögen egentligen är en rejält slem typ som är otrevlig och har någon form av bisarr sugar-daddy i finans-världen men whateva, det är sjukt underhållande att se honom på tv.

Fick även lite råd angående mina parallella historier med emo-kiddet och daten (som eventuellt är på väg ut i sanden) och rökte lite för mycket, måste bättra mig på att ransonera mina cigaretter.

/dame can't make up my mind.

emo-kid backlash

Helt random ringer emo-kiddet. Han har tydligen haft en "rejält låg period" och "tänkt över vad som är viktigt i livet" och "insett att han saknar att ungås med mig" och vill nu ses och fika. OMFG.

Såklart han har saknat mig, jag är antagligen den enda han känner som är sjukt vettig, bra och inte är ett annat emo-kid. Dock är jag mycket skeptisk till hans plötsliga fredstrevare och vacklar mellan att bara skita i honom (vet inte om jag orkar engagera mig) alternativt träffa honom och läsa lusen av honom på välformulerat sätt (vilket han kan behöva) eller göra föregående samt avkräva honom lite bra sex (vilket jag kan behöva). Dock kan lusläsandet bli lite håglöst eftersom jag helt slutat bry mig om hans tillkortakommanden och sexet kan visa sig vara ointressant när vi väl ses.

Hade dock inga bra argument på hand när vi pratade så vi ska höras till helgen så får jag väl fundera ut vad jag vill tills dess.

/dame can't make up my mind.

virusbarn ska dö

Min skräck för förkylningar/influensa är numera omvittnad och inte helt omotiverad med tanke på det digra schema nästa kurs i mikrobiologi och bakteriologi bjuder på. Vi är ju dessutom Sveriges guldägg och har inte tid att ligga i sängen och snora, högpresterande som vi är.

Döm då min förvåning när jag glad i hågen sitter på dagens föreläsning och antecknar och hör ett mystiskt ljud bakom mig. Det låter som ett litet barn hostar och snorar precis bakom mig och mycket riktigt. Det är en liten, vidrig och uppenbart sjuk unge som sitter tre rader bakom mig och med lätthet kan identifieras som avkomma till arga mamman som ofta talar om sig själv i egenskap av sådan och för jämnan klagar över sin situation som förälder och studerande på en av Sveriges mest krävande utbildningar.

Det är tydligen så att hon inte kan bita i det sura äpplet och stanna hemma och vabba eller vad man nu gör när ungen är sjuk utan måste släpa ungen till skolan och föreläsningen utan tanke på oss andra som mäste sitta i samma rum som pesthärden.

På väg mot lunchen håller jag en arg rant om denna händelse i synnerhet och arga mamman i allmänhet och åker sedan till jobbet, svarar lite i telefon, öppnar mailen och möts av detta underbara mail:

Subject: Pressmeddelande
From: vma@whatevermail.com
Sent: 14 October 2008 12:21
To: alla@ivårklass.se

Det har kommit till vår kännedom att det vistas sjuka barn på studenternas arbetsplatser, såsom föreläsnings- och labblokaler. Vi på Veterinärer Mot Adenoviridae ser detta som en enorm smittorisk och önskar därför att mammor med sjukt barn INTE tar med sitt barn till skolan. Med andra ord - snoriga ungar lämnas hemma.

Med vänliga hälsningar
VMA

Jag vet i nuläget inte vem som ligger bakom detta men jag skattar denna person mycket högt och om jag får veta vem det är kommer belöning att ges omgående.

/dame can't make up my mind

boring weekend

Jag har inte gjort många knop nytta under helgen vilket lett till dåligt samvete och lättare ångest över utebliven studieflit. Å andra sidan har jag bara varit på landet hos föräldrarna och inte mycket kul har hänt i mitt liv utom enorma mängder sömn och en kylslagen segeltur med modern.

På något vis känns en ledig helg lite misslyckad om man inte gjort nytta eller är trött efter fest och glam. Men med tanke på min trötthet som är rätt bestående även efter helgens sovmaraton kanske jag behövde ha lite tråkigt. Men det är ju så jävla trist.

Ingen date fick jag heller, han är fortfarande förkyld och ville vara hemma och vila (egoistiskt) samt undvika att smitta mig (omtänksamt). Är överlag skeptisk mot förkylningar och gör i dagsläget allt för att inte åka på en själv. Tydligen ska vi försöka ses i mitten av veckan men det tror jag på först när vi ses. Om inte annat får jag säkert mens/influensa/herpes samma dag ändå.

/dame can't make up my mind

så sant som det är skrivet

Via en vän hittar jag följande inlägg i debatten om vår skola i allmänhet och min klass i synnerhet. Dessutom skrivet av min nya crush i klassen vars genialitet jag undgått i nästan ett år.

Varför skriva en rant själv när någon annan redan gjort det bättre?

/dame can't make up my mind

flu-phobia

Efter dagens föreläsning om influensa har jag blivit direkt paranoid och kan inte fort nog vaccinera mig mot årets variant som enligt metro ska vara extremt aggressiv. Jag har inte tid att ligga däckad i veckor utan att kunna njuta av det.

/dame can't make up mind

bonde söker fru

Jag håller ganska högt att jag i stort sett aldrig tittar på tv. Det kan dock ge ett visst socialt stigma eftersom jag bitvis är ganska bakom flötet gällande populärkulturella referenser som inte rör de få serie jag hittar, laddar hem och tittar på i mån av tid (läs: när jag är så sjuk/trött att jag måste hållas i sängen).

Nu har jag dock mot bättre vetande engagerat mig i tv-baserad höstupplevelse i form av "Bonde söker fru".

Detta hände även förra hösten då jag tillbringade onsdagarna med båda mina medbloggerskor som var djupt beroende av cava och bonde. Som nöjd medberoende kunde jag dock inte till fullo njuta då jag irriterade mig lite för mycket på de menlösa och våpiga kvinnor som tävlade om de ännu menlösare böndernas gunst. Måttet rågades av tönt-Fredrik som fick hybris och inte kunde fatta att han passade bäst ihop med tönt-Lena och den horribla islandshästkvinnan som liksom så många andra hästtjejer som var unga under åttitalet inte insett att livet (och framförallt kläd- och hårtrenderna) gått vidare utanför stallet.

Dock hyser jag visst hopp om höstens omgång. Dels på grund av häst-bögen som förvisso verkar lite väl slick men i alla fall känns som en produkt av 2000-talet och dels på grund av 22-åringen som har 60 mjölkkor men aldrig varit kär.
De andra två blir väl vanliga tönt-bönder som ska dejta vanliga tönt-tjejer som i slutändan börjar våpa sig och ska hänga på höskullen på tu man hand men fan inte fattar att det egentligen suger att vara gift med en bonde som aldrig är ledig och som man måste hjälpa på gården 24-7.

/dame can't make up my mind

den här bloggen är ju hittepå numera

Inser även att jag är den enda som överhuvudtaget skriver här just nu av damerna och för tillfället är jag nöjd, ganska glad och har inte varit full på länge.

Ledsen över att inte leva upp till bloggtiteln.

/dame can't make up my mind

x99

Har precis kommit hem från moment of truth med x99:an och är sjukt blöt och kall men sjukt nöjd (se där, ytterligare sak att vara nöjd över). Killen som äger båten är helt galet erfaren och pedagogisk och en riktigt bra tränare och alla de andra i teamet verkar vara vettiga, fokuserade och seriösa människor.

Det blev en heldag med blandad teori och genomgång av projekt och båt innan lunch och en rejäl dos tuff segling i blåst och ösregn på eftermiddagen. Sedan drack vi kaffe, försökte värma oss och gick igenom vad som hänt under seglingen och vad som skulle kunna bli bättre eller ändras på. Skippern verkade väldigt nöjd med både min och den andra nya tjejens insats (särskilt att vi inte blev rädda alla gånger vi seglade omkull) så det verkar som de vill ha med mig på mera segling. Skönt att inte familjen behöver skämmas över min insats.

Jag fick sköta genua-trim och vara spinnaker-trimmaren behjälplig och även om mina armar nu känns som smör var det nästan det roligaste ever. Framför allt känns det kul att segla med några som inte är överlägset bra och dryga men som man kan lära sig en massa av och som har riktiga mål med seglingen. Och tydligen är det stora målet en placering i VM 2010 så det är väl bara att köra hårt.

Det enda tråkiga är att daten också seglade i helgen och var sjukt trött och ville skjuta på vår date. Blev lite missräknad över detta eftersom jag verkligen ville träffa honom men så fort jag kom hem och blev varm kändes det bara skönt för nu håller jag också på att dö av trötthet och kan inte för mitt liv fås att lämna lägenhetens värme igen. Vi pratade lite i telefon istället och det känns ju ändå bra så orka hetsa.

Det värsta är väl att vi är de vi är (jävligt upptagna) och nästa gång vi båda är lediga är typ på fredag. Kanske borde dissa "Bonde söker fru" med bästa klasskompisarna på onsdag och satsa lite på kärlekslivet? Jag är ju ändå emot TV-tittande.

/dame can't make up my mind

room with a view II

Var ute igår och träffade PKK från min klass samt hennes kompis som numera bor i datens hus, i rummet som han ville hyra ut till mig. Det intressanta med hela historien är att när jag tackade nej till rummet rekommenderade jag henne för daten och sa att hon var en bekant som behövde någonstans att bo och övertygade honom om hennes förträfflighet. Jag hade dock aldrig träffat henne utan gick på PKK:s referenser samt ett telefonsamtal där hon lät trevlig.

Det slutade med att hon flyttade in där och (som bekant) med att jag började träffa honom vilket skapade lite problem eftersom han uppenbarligen tror att vi i alla fall har träffats. Både hon och jag har duckat med blandade framgångar när han för oss på tal och i ärlighetens namn har jag aldrig sagt att jag träffat henne personligen (men jag har heller aldrig förnekat det).

Detta råddes det dock bot på igår då vi fick träffa varandra över lite öl och det visade sig att hon var en mycket förträfflig människa och nu känns det som vi har känt varandra i evigheter. Känns även skönt att vi faktiskt träffade varandra på tu man hand såhär innan och inte behöver ses en morgon i datens kök och spela oförvånade över varandras uppenbarelse.

/dame can't make up my mind

lördag på landet

Har varit sjukt strukturerad under dagen, pluggat allt jag borde, tagit hand om katter och båtar samt varit en god moster och långpromenerat och umgåtts med min systerdotter som är sjutton år och grym på hur många sätt som helst.

Och imorgon ska det visas framfötter på segelbåt av modell x99 och nyss sa de på radion att det ska bli regn och är kulingvarning i Stockholms skärgård. Det kan ju bli hur kul som helst.

/dame can't make up my mind

alla är snygga på gamla foton

När vi gick igenom en garderob hos mina föräldrar hittade jag en skokartong med tusen bilder som pappa tagit när han var ung.
Eftersom min pappa är så gammal var det sjukt snygga svartvita bilder från typ 40-talet och framåt på honom och alla hans vänner och framför allt är det en massa bilder från hans blomstrande segelkarriär som är hur kul som helst att ha.
Så mitt nya projekt är att tvinga honom att berätta om alla foton, när de togs och var samt vad alla på bilderna heter. Om han dör innan det vore gjort skulle vi ju bara ha kvar en massa tråkiga bilder utan historia.

Jag får höra så mycket intressanta historier och får veta så mycket saker om honom som jag inte vetat förut så det är verkligen helt fantastiska stunder. Tog upp detta projekt igår efter middagen och vi satt i flera timmar och drack irish coffee och pratade. Kanske är det för att min pappa är så gammal och jag vet att han faktiskt inte kommer att finnas där förevigt för jag uppskattar att vara med honom så himla mycket. Jag tror att detta har lärt mig att uppskatta båda mina föräldrar lite mer än andra.

Dessutom är jag verkligen en sucker för allt sånt gammalt. På något sätt känns det som om livet var lite enklare när min pappa var ung. De gick i skolan lite, började jobba och så fort de var lediga stack han och hans kompisar ut och seglade, både för nöjes skull och för att vinna kappseglingar. Det finns en massa fina bilder på dem när de seglar SM i Starbåt ute i Sandhamn eller bara glider runt i Brunnsviken en höstdag. Och varför är i stort sett alla på gamla svartvita bilder snygga, till och med de fula lyckas?

Nu när jag själv börjat segla mer och mer påverkar det mig ännu mer. Jag vill gå i min pappas fotspår och göra allt kul som han gjort med båtar. En av anledningarna till att jag vill segla just Gotland Runt är att min pappa gjort det och jag skulle vilja att han fick uppleva att hans dotter gör samma sak.
Jag är medveten om att detta är ganska cheesy men jag älskar verkligen min pappa över allt annat och han är en av de bästa människorna som levt ever. Och man vill ju alltid göra sina föräldrar stolta på olika sätt.

Och så säger han angående att jag ska provsegla den här x99:an på söndag att "nu måste du representera släkten och visa att du har lite bra seglings-gener i bagaget". Han är ju bara för rolig.

/dame can't make up your mind

du är bäst - fortsätt så

Var hos min psykolog idag, gick i terapi där ages ago men nu går jag ditt lite nu och då för att få bekräftelse på att jag är bäst och ska fortsätta så. Kom även fram till att jag faktiskt nästan är nöjd med hur mitt liv ser ut just nu. Det har inte hänt på hundra år (och då har jag ändå bara levt i nästan trettio) så något har ju hänt i alla fall.

Det är fortfarande bostaden som måste lösas men i det stora hela är det bara en petitess. Och nu måste jag bara öva på att faktiskt njuta av hur bra allt är och vila lite i nöjdheten. Och det är ju en bedrift bara det.

/dame can't make up my mind