cold

Det halsonda var uppenbarligen en begynnande förkylning så nu sitter jag i förorten, tentapluggar och känner mig ynklig och försöker få snoret i min hjärna att ge vika för lite info om parasiter. Jag behöver ju i alla fall inte ha dåligt samvete för att jag inte är i skolan. Och jag har någon som tycker synd om mig, det är ju inte fy skam.

/dame can't make up my mind

tonårsfylla

J åker till Sveriges framstjärt och jag är hemma i staden för att fira fantastiska E's födesledag som startades upp med sushi och karaoke och en massa civila vänner.

Vad kan då passa bättre än att redan på O-baren hälla i sig random sprit som den lilla krogslynan A bjuder på, bli så full att man inte kommer in på Spyan och sedan vackla till East för att spy lite på deras toalett. Jag hade i alla fall självbevarelsedrift nog att därefter ta en taxi hem och krasha på min egen toalett där kombon hittade mig två timmar senare när hon kom hem från fulltid på krogen.

Herregud, har inte varit med om något liknande på typ tio år men jag antar att man lär sig av sina misstag. Idag har jag varit så bakis som jag aldrig någonsin varit och skulle dessutom ut och segla. Lyckligtvis slapp jag förklara varför jag spydde på båten eftersom det krävdes så mycket fokus på seglingen att jag inte hann må illa.

Jag är i vilket fall sjukt osugen på sprit och cigg för tillfället och plågas av rejält ont i halsen. Svårt dock att säga om jag blivit smittad av kombons streptokocker, om det är rökningen eller bara anorexiafluss efter att ha spytt halva natten.

/dame can't make up my mind

I hate school

Jag vet inte vad som är fel på mig för tillfället men jag är så sjukt trött på skolan och på mina klasskamrater. Jag orkar inte ens åka dit längre men lyckades i alla fall med att dyka upp för att kunna närvara vid grupparbetet som pågick torsdag eftermiddag.

Å andra sidan var ju belöningen att få komma hem till mitt civila alibi och äta middag och dricka glögg och kaffe. Han hjälpte även mig i min oro över att jag och J numera sitter ihop med att säga "vafan, om man inte är dödskär från början och om man tröttnar på att vara med varandra kan man ju lika gärna skita i det med en gång". Väl rutet som Alex Schulman skulle ha sagt.

Vi kan även konstatera att jag klarat tentan i bakteriologi samt är fri från både bakterier och virus i underliv och blod. Och är hemma och tvättar för första gången på över två veckor. Yey!

/dame can't make up my mind

tema: sverige

Det är bara när man går på Sveriges mesta bondeskola som ett program som ska representera någon form av elit i landet kan klä ut sig till massajer som mot-tema på en fest där grund-temat är Sverige.

Och nu pratar vi inte några stycken som ville skoja lite och inte förstod bättre. Vi pratar om en klass på ca 75 människor där uppenbarligen ingen protesterat eller haft invändningar högt nog för att väcka frågan om lämpligheten i att måla sig med skokräm, dra på sig ett rött skynke och säga att man är sjukt osvensk för att man våldtar och snor kor.

Det är svårt att veta vad som är värst - att de inte förstod när exempelvis PKK ifrågasatte deras utstyrsel eller att merparten av de andra på festen uppenbarligen tyckte att det var "rätt kul" och "inte så farligt"?

Jag var som tur var inte på festen så jag slapp bli arg på plats och jag slapp se eländet men jag skäms för att förknippas med min skola och de trångsynta jävla bönder som går där.

/dame can't make up my mind

utmattning el grande

Jag har haft en helt lysande helg som på fredagen inleddes med att efter jobbet äta middag och bli lagom full med J, promenad och popcorn.

Lördagen var sovmorgon, denna underbara raritet i min värld samt slow-mofrukost enligt konstens alla regler. Resten av dagen ägnades åt julklappsspaning, sushiätning, fika och sociala aktiviteter på vernissage. J är nu officiell bland mina yngre syskon, svägerskan samt lite vänner som befann sig på plats. Det gick helt enkelt lysande och jag var knappt nervös, kanske för att jag känner J lite bättre (eller för att det bjöds på vin som dracks i snabb takt).

Han har även visat sina kvalitéer när det kommer till att gå på stan - precis lagom intresserad och kan peppa en när man ledsnar (vilket i mitt fall brukar bli efter högst en timme) och det verkar som om vi ligger på ungefär samma nivå av shopping(o)intresse.

Jag beslöt mig efter moget övervägande att dissa ettornas fest på skolan som gick av stapeln på lördagkvällen. Dels var det maskerad och inte ens PKK's lysande idé om att jag kunde vara ett Ä med henne piggade upp och dels var jag sjukt opeppad på att supa med klasskamraterna. Att det var sjukt trevligt att hänga med J kan också ha spelat in.

Efter ett kort pit-stop med pizza och uppsnyggning hemma hos mig åkte vi till Riche och socialiserade mera med C och hennes sämre hälft plus sällskap. Jag blev även introducerad till den första av J's vänner vilket jag tror gick bra. Han var trevlig och städad och jag tror att jag skötte mig good enough.

Jag blir trött bara av att skriva det men söndagen bjöd på ännu mera socialiserande i form av fika med PKK samt T plus man och vänner. PKK fick chansen att göra ett nytt bra intryck på J utan att vara helt galet bakis och lyckades med bravur. De har nämligen träffats två gånger förut via J's inneboende men båda gångerna har hon mest suttit i hans soffa med grav bakfylleångest och på sin höjd kunnat vinka lite med ena handen.

Efter denna räcka med aktiviteter var vi så trötta att vi knappt orkade med något. Lägligt nog ringde lillebror och bjöd på både söndagmiddag och glögg med pepparkakor och efter att ha kommit på den lysande idén att vi kunde åka bil fram och tillbaka (minsta möjliga E in) tackade vi ja. Och så fick sniglarna även chansen att träffa J lite mer på tu man hand och jag tror att han blivit godkänd, den snobbiga dialekten till trots.

/dame can't make up my mind

häst-nostalgi

Ikväll har jag varit nostalgisk och längtat häst eftersom jag varit på genrepet till Globen Horse Show med svägerskan, systerdottern och PIU-L. Det var extra kul eftersom samtliga inblandade är gamla hästflickor i någon form så alla var precis lagom entusiastiska och insatta.

Jag trodde nog inte att det skulle vara så trevligt men jag blev riktigt rörd över de små söta ponnyerna och barnen och blabla. Sist på kvällen spelades det horseball som var som en blandning av rugby och basket fast alla red. Hästarna var sjukt stabila och trängdes och de som red hade inte sällan mer kontakt med luften/marken än med hästen men det var sjukt kul att titta på.

Åhh nej, nu blev det här en töntig hästblogg också. Typiskt.

/dame can't make up my mind

tp och snöstorm

Jag känner ett trängande behov av att skjuta mig själv eftersom jag blivit ett sån där töntigt våp som bara vill vara med sin kille hela tiden. Ringa tröst är att J är ett lika stort våp och att vi tillsammans kan starta en egen töntpatrull.

Dessa veckans två inledande dagar har jag jobbat till sent efter skolan och ändå envisats med att åka ut till förorten varenda kväll. Och detta trots snöstorm som gör mitt jobb till ett hell eftersom 50 pers i telefonkö vill veta om deras buss går.

Och kom inte med något jävla "det är ju vinter varje år, att inte SL kan förstå det" för om man ställer in all busstrafik i hela norra länet finns det antagligen en jävligt bra anledning. SL är inte ute efter att jävlas, vad paranoida resenärer än tror.

/dame can't make up my mind

suburbia

Jag jobbade hårt på att vara en svärmorsdröm genom att hjälpa J's mamma att byta till vinterdäck. Sedan åkte vi in till stan, storhandlade på coop forum och åt middag. Så spenderar man en lördagkväll i förorten haha.

Idag har vi åkt bil på Värmdö, ätit cocostoppar som smakade bättre än sex och grälat på väg hem från Vaxholm. Å andra sidan har jag aldrig haft försoningssex på riktigt och det plus kanelte gjorde allt bra igen.

/dame can't make up my mind

alla dessa utmaningar

Och efter kanske den lättaste tentan någonsin som till och med jag kanske klarat är jag upp för nästa grej. Tydligen ska jag introduceras för min blivand svärmor ikväll. Herregud.

/dame can't make up my mind

etablerad

Inlägg i vuxendebatten (jag skriver till mina vänner på myface):

"Ok, jag har blivit en trophy-wife på riktigt. Just nu sitter jag i en villa i >valfri relativt välbärgad Stockholms-förort< och tentapluggar. OMFG, det här känns panik-artat.

Jag får trösta mig med att jag strax måste iväg och testa mig för alla STD som finns hahaha, inte så moget."

Det är dessutom föga troligt att jag klarar tentan imorgon.

/dame can't make up my mind

weekend-news

avklarat:

- besök på J's lantställe (en fantastisk historia vid havet neråt Nynäshamn)
- loads of ligga och livsfarlig bergsklättring i månsken
- vin och middag med C & C a.k.a. medbloggerskorna
- deras introduktion till J med mig som nervöst vrak bredvid (han fick godkänt med guldstjärna)
- min introduktion till J's ex (oförarglig sak som inte kommer att störa på minst ett halvår)
- loads of bra prat med J om oss, allt och inget
- etablering av vårt förhållande (vi är uppenbarligen ihop nu)
- närvaro på mycket god väns muslimska bröllop (intressant)
- dricka glögg, kedjeröka och ha terapi mot etablerings-ångest med kombon


to-do:

- jobba bort mitt skydd mot riktiga känslor för någon med risk för att bli sårad
- inse att ångesten kommer av en emotional overload p.g.a. överlycka
- andas djupt och få bort all ångest
- inte gripas av panik, han är en guldklimp som jag förtjänat
- plugga som en galning och klara tentan på fredag
- försöka att inte dö av trötthet innan

/dame can't make up my mind

familjemiddag

Idag åt jag middag med mamma plus vän samt min bror och hans fästmö. Mycket trevligt då jag vare sig träffat min bror eller mor på länge och det är ju aldrig fel med föräldra-sponsrad mat på restaurang.
Således fick "bonde" och M fick stryka på foten till förmån för familjen men när jag väl dök upp tyckte mamma att jag var dålig som inte bjudit med honom. Hur skulle jag kunna veta att M borde följt med när hon inte bjuder in honom? Till saken hör att min mamma är överförtjust i M nästan på samma sätt som min pappa är överförtjust i kombon. Hade de inte skilt åtskilliga år och diverse sexuella läggningar mellan dem alla skulle man behövt vara orolig.

Och mamma är uppenbarligen tillbaka i sitt gamla onyfikna jag och har börjat fråga ut mig på riktigt om J. Ett tag var jag nästan förnärmad för att hon inte ens undrade hur det gick men nu inser jag att det nog var lika bra. Självklart förväntas jag veta exakt vart hans lantställe ligger eftersom jag berättade att vi ska åka dit på fredag (hjälp) och en massa andra detaljer om olika områden i hans liv. Jag tror dock att hon blev nöjd med svaren till slut och lite får hon väl undra.

Innan hemgång hann vi gå förbi brorsonen och hans nya tjej som jag inte träffat på evigheter. Har inte hunnit höra av mig till dem på länge och varit lite orolig för att de ska tro att jag dissar dem då nya tjejen är hans ex typ (f.d.) bästa kompis och det varit lite ståhej runt detta. Jag hade dock inte behövt oroa mig men det var kul att ses och jag blev sedan väldigt pluggsugen när de frågade om jag ville med på citar-rock (?) konsert så jag åkte hem fortare än kvickt.

/dame can't make up my mind

jägarna

Och jag tränar och står i och försöker hålla intresset uppe i skolan. Det blir dock lite lättare när föreläsaren ser ut som en blandning av Jan Guillou och Rolf Lassgård och med genomträngande stämma beskriver harpest som det perfekta biologiska vapnet.

/dame can't make up my mind

jag borde kanske gått till ungdomsmottagningen

Trots radioskuggan i det förra inlägget har mina älskade kollegor visat att de i alla fall lever. Nästa inlägg har högre krav på sig.

Dagen till ära har vi skolkat från skolan och gått på preventivmedelsrådgivning. Jag kände mig som fjorton år igen och barnmorskan gav mig inte ens en utskällning för mina undermåliga försök till skyddat sex utan gjorde glatt gynundersökning och graviditetstester och berättade att vi uppenbarligen var i början på ägglossning. Ehh, det hade vi gärna varit utan...
Sedan skrev hon ut någon form av ringar man uppenbarligen ska stoppa upp så långt man kan och så kommer inga barn bli gjorda, utvecklingen har gått framåt sedan min ungdoms p-pillerdagar, gud ske lov. Hoppas att det funkar bra, till och med jag börjar bli lite trött på denna graviditets-nojja som jag aldrig kommer ur eftersom vi uppenbarligen är omogna fjortonåringar som inte kan använda kondom. Och vi ska vara vuxna.

Sedan pratar jag med sötaste S i telefon på väg hem och hon hoppas bara på att jag är gravid så hon slipper vara det ensam, väldigt osolidariskt och egoistiskt av henne, hon har ju i alla fall varit ihop med sin kille i typ ett år eller nåt. Hemma väntar utskällning av kombon som helt enligt regelboken dissar våra osäkra preventivmetoder. Skönt att någon sätter ned foten.

Men nu är det i alla fall ordnat och om två veckor ska jag kunna ligga utan att oroa mig för aliens i magen. Och om en vecka ska jag även testa mig mot alla STD's som finns eftersom jag inte gjort det på typ tio år och om jag inte ska ha sex med någon annan än J resten av livet vill jag ju vara säker på att jag är ren och fri från evil sjukdomar.

Fjortonåringen har blivit säkert 17-18 år på bara några veckor. Moget.

/dame can't make up my mind

radioskugga

Det är märkligt hur det kan vara. Här har jag och C suttit hela kvällen och fyndigheterna har flugit som hungriga sparvar genom luften. Tänk Mia och Klara, Filip och Fredrik, Hasse och Tage eller varför inte Stefan och Krister...? Sen bestämmer vi oss för att blogga och vad händer? Radioskugga... Inga fyndigheter, inga uppslag, inga skrattsalvor, nada, zip. Det enda som kvarstår är tystnaden.
Tråkig insikt på en fredagkväll.

/dame not so much

fest och flykt

Festen för vår klass och presentationen av vårt namn igår gick snabbt och smärtfritt och var riktigt kul. Jag var strålande snygg guldhora i stor kjol från Beyond Retro, korsett och lösögonfransar och lyckades min massiva fylla till trots twista till en kick mot spexluggen och Ekorrn via en artig tack-skål som fick stående ovationer. Även vi fick tack och bock för vårt anordnande så helt bortkastat var ju inte energin även om det är sjukt skönt att det är över.

Tog även en vuxen och mogen diskussion idag med spexluggen om vådan av att skriva elaka saker i offentliga rum etc. etc. Jag tror att budskapet gått fram och även detta är nu finally över. Jag orkar inte med fler mongon.

Nu är det dags för Vaxholmsbåt ut till mörk och tyst ö med världens bästa N och hennes kille. Jag är i skriande behov av paus från civilisationen.

/dame can't make up my mind

slutgnällt

Läser Hanna Fridéns blogg där hon skriver ett inlägg om att hon varit helt nere ett tag men nu är det dags att börja jobba igen. Blir lyckligtvis inspirerad, det är fan dags att jag slutar whina om hur jävla omotiverad jag är och bara tar tag i allt nu. Jag vet ju att inte ett skit blir bättre av att jag sitter hemma och hänger.

Igår städade jag och fick ordning på allt här hemma, idag mjukstart och skola och jävla praktiskt prov i bakteriologi. Ikväll fest och pepp och imorgon back to where it was. Skola, plugga och träna. Nu jävlar ska det bli ordning igen. Tack Hanna.

too bored for school

Jag är så omotiverad att gå till skolan att jag i skrivande stund fortfarande sitter hemma vid köksbordet och slöar med datorn, DN och kaffe trots att vår första föreläsning börjar om en halvtimme. Jag är bara trött, trött och åter trött och inte ens det faktum att dagen bjuder på gratis-saker från läkemedelsföretag och megalocyt-party med lovely klasskamrater piggar upp. Jag vet att jag sinom tid kommer ta mina saker och dra mig mot hålan men än så länge vill jag bara låtsas att jag inte måste (största fördelen/nackdelen med att plugga, man måste aldrig).

Dock bjöd jag J (tidigare känd som daten) på middag igår och det var bra på många sätt, han sov här och åkte för en halvtimme sedan. Han verkar väldigt seriös och helt såld på mig så jag tror att jag inte behöver vara så rädd, fast jag börjar bry mig på riktigt. Och det är något med hela vår spirande relation som känns bra, det känns som om det skulle kunna funka trots våra olikheter.

Bara det faktum att han blev chockad över att jag refererade till TP som "fittiga" är ju hur kul som helst, han tyckte typ att uttrycket bitch var väl magstarkt. Han kommer ju vara så illa tvungen att vänja sig vid mina explicita uttryck och framför allt tror jag att jag måste lära honom ett och annat om feministiska resonemang och att man inte behöver vara på ett speciellt sätt för att man råkar ha ett visst kön. Men jag skulle tro att det inte blir några större problem eftersom han trots allt verkar relativt öppensinnad och vettig som person och om han tycker om mig fortfarande kan han ju inte vara helt främmande för människor som inte är helt och hållet normativa.

/dame can't make up my mind

att gå i samma klass som omogna 20-åringar

Jag och kära LM råkade i ett svagt ögonblick engagera oss och jag kan säga att om det är något man inte ska göra i vår klass eller på vår skola så är det just det. Och jag som inte ens brukar göra engagemang annat än för mitt ego och mina älskade vänner.

Vi kom på ett sätt att rösta fram klassnamn och på det följde uppenbarligen ett ansvar för den efterföljande festen/klassloggan/klassången och allt annat jävla studentikost som är tradition på vårt jävla landsortsuniversitet. Och vi sa inte nej för vi fattade inte vidden av det hela och jag tänkte att jag faktiskt är rätt bra på att delegera och säga ifrån men hade inte räknat med de otaliga cp:n i klassen som är direkt efterblivna (sorgligt nog majoriteten).

Sedan vi började med detta har ett helt jävla menageri av puckon kommit till oss vid olika tillfällen och klagat på små jävla detaljer som ingen av dem borde brytt sina små hjärnor med in the first place. Som tur är har vi kunnat ta upp de flesta sakerna för diskussion/omröstning och sett dem krossas av en överväldigande majoritet som tycker att vi faktiskt gör ett sjukt bra jobb alt. är livrädda för att behöva göra något själva och därför hejar på oss. Jag är även sjukt bra på att formulera mig mail-ledes och har lyckats skapa mig någon form av folklig aura som fått flertalet av mina riktiga vänner i klassen att höja på ögonbrynen.

Dock kände jag att min diplomati nått sina gränser när TP* med Ekorren och Spexluggen i spetsen kom med ett förslag på klassång som var helt olidligt. Dels hade de valt att använda melodin till bumbibjörnarna och dels hade de skrivit en vers av fyra som en hyllning till att vi hade så många killar i klassen (oh, de är hela 10%) utan att på något sätt highlighta de resterande 90% i klassen som råkar ha fitta. Jag, LM och PKK gjorde då en egen variant med sjukt bra text och melodin "Livet är en fest" (Nationalteatern) och skickade ut den med ett välformulerat men icke elakt mail där vi dissade det första förslaget i väldigt snälla feministiska formuleringar.

Det kan även vara så att jag i ett anförande till klassen råkade dissa deras idé (som tydligen också är någon jävla tradition) om att vi ska gå runt till alla andra klasser och sjunga denna låt och på så sätt presentera vårt namn. Uttryck som "Herregud" och "Ni kan glömma att jag tänker gå runt en hel dag och sjunga" kan ha retat upp dem ytterligare. Men är det verkligen skäl nog att bete sig som mellanstadie-mobbare?

Det har under början av veckan via klasskamrater kommit till min kännedom att det möjligen kan pågå en liten häxjakt på mig via facebook. Tydligen ska Spexluggen två timmar efter vårt mail om sång (som dock skickades från min mail) haft ny statusuppdatering i stil med "Jag hatar bitterhyndan" och därefter författat någon form av dikt om hur otrevlig/odemokratisk/whatever jag är. Det är inte uppenbart att det är jag och jag har inte själv läst detta eftersom jag icke är vänner med dem på FB men majoriteten av mina vänner som läst det är övertygade samt sjukt uppretade och ute efter hämnd.
Personligen bryr jag mig föga eftersom jag avskyr dem av hela mitt hjärta och skulle se det som en personlig förolämpning om de tyckte om mig men som älskade M uttryckte det "det är tur att det är riktat mot dig eftersom du är made of steel, jag skulle ju börjat gråta".
Och han har en viktig poäng som även kombon höll med om när vi pratade om saken. Det handlar inte om huruvida jag bryr mig eller inte, det handlar om ett vidrigt, fegt och omoget beteende där man hellre mobbar någon via internet än att gå till personen/erna och säga vad man tycker till dem ansikte mot ansikte. Jag och mina vänner funderar ut bra strategier men jag är mer och mer inne på att bara läsa vad som står via någon annans FB, bilda mig en uppfattning och sedan konfrontera dem. För vare sig det handlar om mig eller inte så kan jag göra en viktig poäng och kicka deras små jävla fjortis-asses.

Jag hatar väldigt många, skriver om dem här (men ingen vet om det så wtf) och pratar en hel del skit men det skulle aldrig falla mig in att göra en sådan sak utan att konfrontera människor med det jag har problem med hos dem. Men tydligen är vår klass och skola värre än jag trott.

Via "Snygg-Sebbe" (haha) hittade jag en f.d. klasskompis blogg där hon skriver en hel del om sitt första år på skolan och jag blir sjukt ledsen av den skit hon uppenbarligen fått ta och den frånvaron av vänner eller ens ok människor hon fått uppleva. Hade jag förstått vidden av detta innan hade jag kanske lagt lite mer krut på att peppa henne. För även om jag ibland upplevde henne som lite bitter (but hey, who isn't) och megalocyt-arg så var hon fortfarande ett tusen gånger bättre inslag i vår klass än alla jävla blonda häst- och hundtjejer som bara älskar djur och helt okritiskt sväljer skit för att de är så lyckliga att de kommit in. Och nu när hon inte går i vår klass längre saknar jag henne faktiskt även om vi aldrig var särskilt bra vänner och jag hoppas att min hårda attityd inte spillt på henne. För hon hade en viktig poäng med mycket.

/dame can't make up my mind


*Töntpatrullen

last random-man fucked

Nu har jag bekräftat för mig själv att seglarkillen bara var en sista utpost i mitt förhoppningsvis döende singelliv.

Var hemma hos daten igår och det var nog det bästa hittills. Vi bara hängde och åt middag och låg lite och allt känns helt jävla fantastiskt. Det kan nog vara så att jag håller på att bli kär i honom men det verkar som att han tycker så mycket om mig att det inte gör något.
Jag har inte brytt mig så här mycket om någon på riktigt sedan H och det känns väldigt bra. Och allt som är konstigt är faktiskt bara att strunta i för det spelar ingen roll. Jag kan nog till och med vänja mig vid att han har ett hus eftersom jag trivs väldigt bra och känner mig hemma där.

Så det är nog bara att gilla läget och börja sätta honom i sammanhang. Och för att göra honom rättvisa kan vi ju sluta referera till honom som daten och ge honom ett eget smeknamn. Ska bara komma på ett passande och ta reda på om han är värd det.

/dame can't make upp my mind

second thoughts

Om man dejtar en kille och tycker om honom på riktigt kan man ifrågasätta lämpligheten i att gå ut, bli sjukt full, träffa seglarkillen ute och gå hem till honom och ligga. Och det är en sak att försöka skylla det på att vara full (vilket inte ligger för mig) och en annan att sova kvar och ligga igen morgonen efter.

Jag har ingen megalocytångest direkt, det är ju inte så att jag och daten är ihop eller har lovat varandra något men jag kan tycka att det var lite onödigt gjort. Och kanske hade jag blivit lite oglad om daten legat med någon annan i nuläget, jag vet faktiskt inte.

Men å andra sidan, gjort är gjort och lika lite som det ligger för mig att skylla ifrån mig på fylla ligger det för mig att ha överdriven ångest. Det var trevligt och bra och jag får väl se det som ett test. Jag vet ju nu att jag inte är förälskad i seglarkillen och imorgon får jag veta hur det känns att träffa daten igen. Om det inte känns bra efter detta är det väl inte på riktigt. Men det tror jag faktiskt.

/dame can't make up my mind

det här med barn

Borde just nu fortsätta pluggandet men så läste jag bästa Christinas och tänkte kommentera men insåg att de raderna inte räckte till för det jag ville säga. Och ibland undrar jag vad som pågår när människor runt omkring en börjar prata/skriva om saker man själv gått och tänkt på en del.

Har själv funderat så himla mycket på hela barn-grejen. Jag har alltid haft någon form av känsla för att jag vill ha en familj. Även när jag var mycket yngre och inte kunde se mig själv med barn och tyckte direkt illa om dem har den funnits där, antagligen för att jag har en grym familj själv. Vi har haft så himla kul och upplevt så mycket tillsammans att jag tänker att jag vill fortsätta det spåret eftersom jag mycket väl är medveten om att min familj som den ser ut idag inte kommer att finnas förevigt. Och jag är faktiskt föga intresserad av att leva mitt liv ensam, jag vill ha fantastiska människor omkring mig resten av livet.

Dock har jag haft svårt att få ihop viljan att i slutändan ha någon form av familj med min ovilja mot barn, graviditet och förlossning. Ett tag hade jag direkt fobi för detta och drömde mardrömmar om att jag vaknade upp höggravid och var tvungen att föda barn utan någon som helst förberedelse.
Jag ser fortfarande inget attraktivt i att vara gravid eller att föda barn även om min fobi har lagt sig lite. Folk som pratar om att "skapa liv", "det är en häftig känsla" och "när man väl får barnet glömmer man bort allt som var jobbigt" kan kort sagt gå och dö.
Jag är heller inte säker på att jag vill offra 1-2 år av mitt liv bara på att något ska växa i mig som jag sedan ska föda fram och mata med mig själv. På den (i stort sett enda) punkten önskar jag innerligt att jag var man och kunde leva mitt liv som vanligt medan jag peppar min bättre hälft som sköter jobbet. Detta kan i och för sig bli möjligt om jag lever med en annan kvinna vilket jag inte är främmande för. Men jag tänker ju inte dissa någon jag tycker om och vill vara med bara för att han är man och om så händer är vi ju tillbaka på ruta ett - jag måste göra jobbet om biologiska barn ska födas.

Alternativet att adoptera finns ju och en del av mig kan känna att det vore bättre att ta hand om barn som redan finns i vår överbefolkade värld än att trycka fram nya medan en del av mig känner sig som en överlägsen i-landsmänniska som ska rädda världen a la Brangelina. Dessutom är det ju en sjukt dyr och tidskrävande process att adoptera och alla vill kanske inte adoptera barn om de kan få egna. Personligen känner jag inget behov av att till varje pris sprida mina gener vidare men jag har förstått att det är viktigt för somliga.
När jag var tillsammans med H var detta inte ett issue, dels för att vi inte ville ha barn just då och dels för att han inte hade några problem att eventuellt adoptera barn om jag nu inte ville föda dem själv. Men jag kommer inte att tillbringa resten av mitt liv med honom så återigen - tillbaka på ruta ett.

Min avsky för barn som också satt käppar i hjulet har dock blivit ett mindre problem eftersom jag med åren insett att jag faktiskt inte hatar barn i synnerhet. Jag har helt enkelt bara svårt för en stor del av alla människor som finns och barn är ju när det kommer till kritan bara små människor vilket gör att jag kan ha svårt även för dem. Bara det kan ju väcka lite misstro för det är överlag inte så socialt accepterat att inte tycka att barn och djur är helt adorable och fina. Dock har jag under årens lopp träffat mammor som är som jag och de tröstar mig med att man i alla fall alltid gillar sitt eget barn (och det får man ju verkligen hoppas).

Min tröst gällande allt detta med eventuellt barn-alstrande är att jag inte har så bråttom vare sig jag vill ha egna barn eller ta hand om någon annans. Jag har ju i alla fall typ fem år på mig eftersom jag gärna vill bli klar med min utbildning innan jag skaffar familj. Framför allt ger det mig fem år att hitta någon att skaffa familj med. Samt att om jag bara vill ha barn och det krisar och jag vill föda dem själv har jag minst två frivilliga killar som erbjudit mig sina gener och de är båda fantastiska människor.

Det intressanta i hela barn-diskussionen är just att det här att det ses som självklart att vilja ha barn och att vilja föda dem själv (särskilt om man är kvinna för då vill man ju självklart "ta hand om", det ligger ju i generna). Nu vill jag ju ha barn så vitt jag vet men andra skriver just om den diss de får när de uttrycker en önskan om motsatsen. Får man inte göra som man vill eller? De som dissar oviljan att skaffa barn är nog även ofta de som refererar till det hela som att "skaffa" barn. Som om det vore någonting man var säker på att man skulle kunna få? Vem vet om man ens är fertil nog att bli gravid?
Att det dessutom skulle vara egoistiskt att inte skaffa barn är jag inte heller med på. Det är väl lika egoistiskt att skaffa barn i så fall eftersom det är något man vill ha själv?

Min mamma brukar säga att när hon fick barn var en av upplevelserna med detta att hon för första gången i sitt liv fick sätta sig själv i andra hand eftersom jag och min bror blev viktigare. Kanske kan man säga att man lär sig nya saker av att få barn men bara för att man kanske blir mindre egoistisk av att vara tvungen att sätta någon annan före sig själv betyder det ju inte att man var helt ego innan. Vi är väl för i helvete individer!

När det kommer till abortfrågan har vi ju samma förutsättningar där. Jag har aldrig genomgått en abort och behöver förhoppningsvis aldrig göra det vilket gör att jag inte kan tala av egen erfarenhet men vi är ju som sagt var individer och gör våra val utefter det vi tror är bäst för oss själva. Själv håller jag så hårt jag kan i kondomerna just på grund av detta. Jag vill inte ställas inför detta val om jag kan undvika det (inser att jag kan jinxa min situation som beskrivits i tidigare inlägg genom att skriva så men fram tills nu har det i alla fall funkat).

Pracka bara inte på kvinnor någon form av kollektiv känsla som vi alla måste följa när det gäller en individuell handling. Jag tror dock att jag är lite cynisk i den här frågan (när är jag inte cynisk?). Jag tycker självklart att man ska göra abort om man inte kan eller vill ta hand om sitt blivande barn precis som jag tycker att man ska behålla det om man vill. Vad man känner inför detta är helt upp till en själv.
Snacket om att man genom att göra abort tar ett liv är jag inte heller med på, kanske just för att jag inte ser något heligt i det på samma sätt som många andra. Att döda gör man när man dödar något som kunnat klara sig själv utanför livmodern. Och om vi tycker det är helt ok att döda fullvuxna, friska djur för att få mat kan vi väl döda ett embryo om det inte kan ges rätt förutsättningar som fullgånget foster?
Jag har till exempel en kompis som precis fått veta att hon är gravid och hon och hennes man tänker göra ett kromosomtest för att se om barnet har normala kromosomer och om det är något fel tänker de göra abort. Hon har inte sagt det till så många just på grund av att en del antagligen skulle bli upprörda över deras val. Jag förstår henne dock till fullo och skulle lätt kunna göra samma sak men även där - det är upp till var och en.

Det finns säkert mer att skriva i frågan men jag måste iväg på en middag och hinner inte utveckla mig mer för tillfället.

/dame can't make up my mind

lurad av mig själv

Träffade CK imorse vid medis och satt och pluggade med henne på Blå Lotus i ett par timmar. Mycket bra - både för att hon är trevlig och bra att plugga med och för att jag äntligen kom igång med skolan.

Har även kommit på en ny strategi för att stå ut med gymmet. Istället för att simma en gång och styrketräna en gång så styrketränar jag båda gångerna och belönar mig med att simma efteråt. Eftersom jag faktiskt tycker om att bada och simma kan det funka som lur så att jag gör det jag ska i gymmet. Det prövades första gången idag och kändes helt ok. Ibland kanske det är bra att lura sig själv.

/dame can't make up my mind

idag

- träffat världens bästa bror och ätit sushi och druckit kaffe
- köpt alldeles för dyr men varm och fin vinterjacka
- pratat med daten och bestämt att vi ska ses på söndag
- slutat att ha ångest över hur allt är

/dame can't make up my mind

relations- och vuxenångest

Jag är sjukt less på allt inklusive mig själv just nu. Jag vet inte vad som hände men innan lunch vände den något övermogna dagen till föruttnelse och surhet över det mesta i min omgivning.

På detta hade jag en gyminstruktion inbokad på kvällen och jag som hatar gym redan från början var ju inte ens pepp när jag var på gott humör. Hade iofs en bra instruktör som gjorde sitt bästa för att jobba bort min gym-fobi men herregud, det måste vara en av de menlösaste sysslorna någonsin förutom spinning.

Ja, ja - jag vet att jag valt detta själv och jag vill ju bli stark som fan så att jag inte skämmer ut mig på Gotland Runt och jag gillar ju att vara stark men finns det inte ett sätt som inte inbegriper obehagliga miljöer, maskiner och människor?
Försökte dock göra allt som instruktören sa och tränade lite med bra musik i öronen och det gick väl ok till slut.

Kom hem och satt och kedjerökte ensam i min ångest tills kombon dök upp och gjorde te och gav mig terapi. Tror att jag fått en känslomässig backlash av helgens händelser och även om jag inte riktigt tror på hormonpåverkan tryckte jag ju i mig en rejäl dos på söndagen. Och även om jag är glad, för det är jag, är jag fortfarande lite rädd - kanske för att det kan vara på riktigt, kanske för att han är så vuxen, kanske för att jag tror att alla är puckon som till slut kommer att visa sig vara cp hur bra de än är i början. Vem vet, kanske är jag mest rädd för att bli vuxen på riktigt själv även om jag försöker intala mig motsatsen.

Jag önskade mig en mogen, vuxen, välordnad och trevlig man som kunde bli far till min barn men jag vet inte, han dök upp så snabbt efter det att jag tänkt tanken att det nästan blev för läskigt och för mycket på en gång. Och han verkar tycka så mycket om mig redan och även om jag tycker om honom skrämmer det skiten ur mig. Ibland önskar jag att jag ville leva ensam på riktigt så att jag slapp detta.

/dame can't make up my mind

pappas flicka

Jag verkar ha gjort ett bra intryck under lördagen så nu ska det tydligen seglas Gotland Runt på stor båt med en massa familjefäder. Kan bli intressant.

/dame can't make up my mind

gravid-skräck

Och jag citerar: "...ungefär en av 200 kvinnor gravida trots behandlingen". WTF!!!

Till min fördel (i detta fall):
Jag är nästan trettio och har rökt mycket de senaste året (borde minska fertiliteten).
Vi lyckades undvika större deponering nära uterus (som de skulle sagt på min skola).

Till min nackdel:
Min mamma fick sitt första barn när hon var typ 35 och min pappa sitt sista när han var typ 60 (de kan ha gett mig jävligt bra fertilitetsgener).
Det var exakt två veckor sedan jag hade mens sist (hello ovulation!).

Å andra sidan lär det ju varken göra från eller till att jag oroar mig nu så jag satsar på förträngning tills om en månad eller så när jag kan göra ett graviditetstest som är negativt.

/dame can't make upp ny mind

date part 2 - two versions

...säkert. Han stannade såklart och vi kan här återge andra hälften av helgens aktiviteter genom två berättelser för olika personlighetstyper:

Du hatar känslomässigt dravel och bryr dig inte om mitt känsloliv i någon större utsräckning:
Han stannade, vi hade sex, vi umgicks dagen efter, åkte hem till honom och åt middag, jag sov kvar där, vi hade mera sex, jag gick upp och åkte till skolan på måndag morgon som om inget hade hänt. End of story.

Du vill ha lite mera och smaskigare detaljer och låter mig hållas med ev. känslomässigt dravel och andra fånigheter:
Vi hade sjukt trevligt, pratade hur mycket som helst, jag insåg att det här är bra (och även att vi med all sannolikhet skulle ha sex) och vi pratade mera och hånglade. Det var sweet.
Sedan bar han mig till sängen - bar mig! Kanske låter konstigt att gå i taket för dylika händesler men för någon som enbart dejtat mini-människor som kan snurras med ena handen är detta stort. Moralens väktare tvingar mig att censurera efterföljande händelser men vi kan konstatera att även detta var sweet samt att vi sov tillsammans. Det var trevligt att sova med någon som höll om en. Mindre trevligt var ett kondom-missöde som gav oss ett mission att utföra dagen efter.

Söndagen tillbringades med frukost, promenad och mera prat (jag vet inte vad det är med detta exemplar men till skillnad från emo-kiddet kan han faktiskt konversera väldigt tillfredställande). Efter att ha utfört mission dagen-efter-piller och haft ångest över att ev. vara tvungen att spy gick vi hem till mig igen och kombon kom hem och fick träffa/godkänna honom. Jag tror att det gick bra.
Ettor lämpar sig dock föga bra för nyförälskat par plus en så vi åkte hem till honom och åt middag och umgicks ännu mera istället. Fick även träffa hans inneboende som ju är min kompis och även om jag var lite orolig för att det skulle kännas konstigt var det helt ok. Hon är ju grymt sweet. Dock kan ju placeringen av sovrummen vägg-i-vägg lämna en del övrigt att önska.

Så idag har jag vaknat, fått frukost lagad till mig samt åkt tåg till skolan i ett något omtumlat tillstånd och fått prata av mig hela vägen till skolan med världens sötaste M. Jag förstår inte alls vad som händer och jag tror att det är min tur att få lite panik nu. Det är bra, det är sjukt bra men sjukt konstigt och jag fattar inte riktigt vad som hände. Jag kan titta på honom utan att förstå varför jag tycker om honom. Allt är mycket underligt men på ett bra sätt och det här skulle kunna bli bra. För första gången sedan jag gjorde slut med mitt ex för ett och ett halvt år sedan känns det som att jag skulle kunna bli ihop med någon igen och på riktigt. Kanske inte konstigt att jag är förvirrad.

/dame can't make up my mind

gogogo

Bra uppladdning inför seriös middagsdate en lördagkväll:
kom hem 17:15, ring date som föreslår att han ska komma förbi och plocka upp dig 19:00
säg ja utan en tanke på planering eftersom du är obotlig tidsoptimist
inse när du lagt på att
1. det ser ut som skit i lägenheten vilket gör att du måste städa
2. du borde tvätta
3. du vill springa
4. du borde vara sjukt snygg och fräsch om exakt 1 timme och 45 minuter
sedan springer du alldeles för länge och får i stort sett duscha/tvätta/sminka dig/städa samtidigt och blir överlycklig över ett stopp i tunnelbanan som försenar honom exakt så länge att du hinner skyffla in allt odiskat i köket.

Vilken tur då att jag är ett av Sveriges guldägg och sjukt effektiv. Jag hann nämligen bli både snygg och fräsch och behövde bara tvinga daten att vänta i lägenheten (utan att titta in i köket) medan jag hämtade tvätten.

När vi sedan försökte äta var det ändå stört omöjligt att hitta ett ledigt bord i närheten så vi gav helt sonika upp och köpte hem sushi istället, kanske lite väl familjärt men det hela utmynnade i en trevlig samvaro hemma i min lägenhet och sedan kysste min artiga date mig godnatt och åkte hem till sig...

/dame can't make up my mind

räddaren i nöden

Hade ingen motivation whatsoever att ta mig till skolan idag vilket visade sig vara ett lyckat drag då bästa S ringer och meddelar att om jag inte kommer och träffar henne på studs ämnar hon hoppa från Västerbron omgående. Vi ses en halvtimme senare vid Hornstull och tillbringar några timmar med att fika och gå runt i affärer på Kungsholmen och prata. Mycket bra då vi inte träffats på länge och särskilt inte hunnit avhandla hennes oplanerade men i allra högsta grad existerande graviditet. Hon är nog den mest otippade i min vänkrets att få barn och följdaktligen har det medfört en hel del ångest förutom det faktum att hon mår illa 24-7 och inte längre har något liv (och således då och då när en önskan om att göra slut på eländet med hjälp av tidigare nämnda bro). Jag lovade henne dock att troget stå vid hennes sida vad som än händer och så förlösa ungjäveln själv om det krävs. Och kanske just för att hon är så otippad som mamma kanske det hela blir riktigt bra i slutändan.

Tog mig därefter ut till landet och åt middag med mamma och pappa och pratade med daten. Kände mig väldigt städad och vuxen när jag sedan gick och lade mig vid tio efter ett glas vin. Måste vara sjukt pigg i morgon då jag ska träffa besättning och skeppare på stor båt och bevisa min förträfflighet som människa och seglarflicka så att jag får segla Gotland Runt nästa sommar.

/dame can't make upp my mind.

tvärvändning

Så... moment of truth och tredje daten och vi har inte setts på en månad och han inleder lysande med att säga att han ville träffa mig och prata om att han inte är säker på att det är en så bra idé att vi ses mer och att han är lite feg och inte vill satsa på något om det inte känns rätt från början o yadayadaya.

Jag kontrar med att jag inte heller är säker men vem kan vara det efter fucking två dater? Om det inte finns något alls blir det ju ingen andra date men fortsätter man ses tycker i alla fall jag att det finns en poäng att ge det hela fler chanser. Vilket jag även sa samt påpekade att det är lite svårt att veta vad man vill när man träffat någon som är så fundamentalt olik alla andra man hånglat med innan. Varpå han frågar - olik hur då? och jag sanningsenligt måste svara - på alla sätt du kan tänka dig...

Efter detta intro börjar han att i tur och ordning ta upp allt som är bra med mig och varför han ville träffa mig från början o blablabla och jag undrar vart han egentligen vill komma. Vi tar oss dock till trevlig bar och dricker oändligt gott vitt vin och fortsätter att prata. Någonstans efter första glaset börjar jag tycka att det vore hejdlöst trist att aldrig mer få träffa honom då jag har sjukt trevligt och börjar inse att jag måste använda min kvinnliga list för att se till att så sker. Dock är jag rätt dålig på dessa aktiviteter och nöjer mig med att försöka skapa lite intimitet genom att flytta mig närmare samt att vara mitt fantastiska jag och hoppas att det funkar.

Och uppenbarligen gör jag något rätt eftersom han efter ett par timmar är tyst ett tag och sedan säger att han ju faktiskt ville träffa mig för att säga en sak men att nu vill han bara träffa mig igen. Vid det laget är jag så nöjd med utfallet att jag låter udda vara jämnt och låter honom både hångla upp mig och följa mig hem.

Och nu ska vi ses på lördag igen och en på en fjärde date kan det nog vara kutym att ligga lite och så blev jag lite nervös helt plötsligt. Men han hånglar bra och följsamt så vi kan ju hoppas att det ger en indikation om hur han beter sig i sängen.

/dame can't make up my mind

scary naked people

Inspirerad av naprapaten skaffade jag ett sim- och gymkort idag och gav mig iväg för att simma. Det var helt ok om man försöker att inte tänka på alla cp:n runt omkring som nödvändigtvis måste nyttja det allmänna badhuset samtidigt som mig. När jag blir rik ska jag ha loads of egna träningsfaciliteter i mitt eget hem. Ha!

Det var även första gången på säkert fem år jag var på en offentlig duschinrättning vilket efter en snabb överblick fick mig att känna mig grymt nöjd med samtliga delar av min kropp inklusive bröst och fitta. Herre, hur ser folk ut nakna egentligen?

Och daten ringde till slut och enligt uppgift försökte han även ringa igår men kom inte fram. Vi tror på det så länge och ska nu väldigt plötsligt ses imorgon och ta en drink eller nåt. Det var på tiden skulle jag vilja säga.

/dame can't make up my mind

update: love

Lyckades rinna iväg från fika med emo-kiddet i fredags, vi skulle höras nu i dagarna istället men jag tänker att han nog ringer och fram tills dess kan jag skita i det om jag inte pallar höra av mig.

Ringde daten igår som kollade på film och skulle ringa upp idag istället vilket jag till en början inte betvivlade eftersom han tidigare varit sjukt pålitlig men inte fan har han ringt. Jag hatar när folk inte gör som de säger.

Frågan är om han tappat intresset och försöker dissa mig eller om han bara varit busy och kommer höra av sig senare? Är dock skeptisk eftersom det här anti-dejtandet pågått i snart en månad nu. Vore jävligt trist om så vore fallet eftersom jag ändå tycker att han är värd vidare tester och dessutom lite mystiskt eftersom han hela tiden har verkat vara väldigt intresserad även nu mot slutet.

Å andra sidan har ju samtliga jag dejtat sedan mitt bästa och längsta förhållande tog slut för ett och ett halvt år sedan visat sig ha allvarliga brister både här och där så jag skulle inte bli förvånad om det visar sig att även detta exemplar är defekt. Och han var ju nästan lite för bra för att vara sann ett tag där men vi får väl se.

/dame can't make up my mind

knakeli-aj

Nu har den onda bakteriologin börjat och schemat bjuder på 23 obligatoriska labbar under totalt 25 dagar i skolan vilket inte känns helt strålande. Dock var första dagens labb avklarad på en timme så om det fortsätter så kan det ändå bli uthärdligt.

Var även hos en naprapat efter skolan som jag fått rekommenderad av cirkus-flickan i min klass. Tänkte att om hon med sin något trasiga kropp tycker att han är bra måste det ju vara värt ett försök. Har varit sjukt stel i övre delen av ryggen alldeles för länge plus att jag ville få lite träningstips och genomgång av min åldrande stackars kropp innan jag börjar träna ordentligt.

Han visade sig vara helt amazing och som grädde på glassen var han även gammal kappseglare så jag vi pratade segling medan han misshandlade min kropp och fick den att låta helt läskigt. Hade ingen aning om att så mycket kunde knaka i mina leder men efteråt var jag helt mjuk och lealös.

Fick också en bra utvärdering av min rygg och mina muskler som tydligen är i rätt bra form trots allt. Jag har uppenbarligen bra muskler och behöver bara träna lite och se till att stretcha ut dem ordentligt. Eftersom musklerna ändå har styrkan och storleken kvar sedan min tid som häst-tjej tyckte han att jag mest skulle träna för att få upp uthållighet och smidighet i dem och föreslog att jag skulle springa, simma och styrketräna en gång i veckan vardera och fortsätta med promenaderna.

Jag blev så lycklig av att slippa hänga på gymmet i tid och otid att jag imorgon dag ska skaffa ett sim- o gymkort på närmaste badhus. Jag ska även tillbaka dit om ett par månader för en koll och det är ju lysande för jag kommer aldrig att kunna visa mig där igen om jag inte tränar så piskan/moroten/whateva kom per default.

/dame can't make up my mind

I can't wait for the weekend to begin

Sket högaktningsfullt i de sista föreläsningarna igår för att råplugga inför dagens tenta (som säkert gick ok) och gå runt hammarby sjöstad med kombon. Daten rinner vidare ut i sanden men för tillfället är det ok eftersom jag ändå inte har haft tid att träffa honom.

Hade även lysande eftermiddagsfika på hugos med PKK där vi diskuterade en väns tilltagande SATC-fiering samt vår framtida utveckling mot vuxendomen. PKK är så bra att jag vill bära med henne i en väska jämt. Bestämde mig också för att ta tag i daten efter helgen, han är lite för intressant för att bara släppa vind för våg.

Nu är jag hemma och vilar upp mig några sekunder innan kvällen fortsätter med enorm kjol, 15 centimeters-klackar och cava på pride-bögens inflyttningsfest. Ska även njuta maximalt av att ha en helg utan att känna mig tvungen att plugga.

/dame can't make up my mind

fitt-middag

Hade s.k. fittmiddag (alla hade ett kön gemensamt) med lill-pluggisen och kombon och vi drack vin, diskuterade det täcka könet och kollade på bonde söker fru vilket bara blir bättre och bättre.

Jag längtar redan tills nästa bonde-avsnitt även om de två tönt-bönderna redan är olidliga. En gammal och snäll som har en massa tanter efter sig och en halvsnygg megalocyt-tönt som i vanlig ordning kommer att få hybris och tycka att han är hetast på bygden fast han knappt kan prata. Är dock fortfarande såld på lilla tjejen och bögen (och särskilt bögens killar - det här kommer bli hur bra som helst). Har dock hört lokala rykten om att bögen egentligen är en rejält slem typ som är otrevlig och har någon form av bisarr sugar-daddy i finans-världen men whateva, det är sjukt underhållande att se honom på tv.

Fick även lite råd angående mina parallella historier med emo-kiddet och daten (som eventuellt är på väg ut i sanden) och rökte lite för mycket, måste bättra mig på att ransonera mina cigaretter.

/dame can't make up my mind.

emo-kid backlash

Helt random ringer emo-kiddet. Han har tydligen haft en "rejält låg period" och "tänkt över vad som är viktigt i livet" och "insett att han saknar att ungås med mig" och vill nu ses och fika. OMFG.

Såklart han har saknat mig, jag är antagligen den enda han känner som är sjukt vettig, bra och inte är ett annat emo-kid. Dock är jag mycket skeptisk till hans plötsliga fredstrevare och vacklar mellan att bara skita i honom (vet inte om jag orkar engagera mig) alternativt träffa honom och läsa lusen av honom på välformulerat sätt (vilket han kan behöva) eller göra föregående samt avkräva honom lite bra sex (vilket jag kan behöva). Dock kan lusläsandet bli lite håglöst eftersom jag helt slutat bry mig om hans tillkortakommanden och sexet kan visa sig vara ointressant när vi väl ses.

Hade dock inga bra argument på hand när vi pratade så vi ska höras till helgen så får jag väl fundera ut vad jag vill tills dess.

/dame can't make up my mind.

virusbarn ska dö

Min skräck för förkylningar/influensa är numera omvittnad och inte helt omotiverad med tanke på det digra schema nästa kurs i mikrobiologi och bakteriologi bjuder på. Vi är ju dessutom Sveriges guldägg och har inte tid att ligga i sängen och snora, högpresterande som vi är.

Döm då min förvåning när jag glad i hågen sitter på dagens föreläsning och antecknar och hör ett mystiskt ljud bakom mig. Det låter som ett litet barn hostar och snorar precis bakom mig och mycket riktigt. Det är en liten, vidrig och uppenbart sjuk unge som sitter tre rader bakom mig och med lätthet kan identifieras som avkomma till arga mamman som ofta talar om sig själv i egenskap av sådan och för jämnan klagar över sin situation som förälder och studerande på en av Sveriges mest krävande utbildningar.

Det är tydligen så att hon inte kan bita i det sura äpplet och stanna hemma och vabba eller vad man nu gör när ungen är sjuk utan måste släpa ungen till skolan och föreläsningen utan tanke på oss andra som mäste sitta i samma rum som pesthärden.

På väg mot lunchen håller jag en arg rant om denna händelse i synnerhet och arga mamman i allmänhet och åker sedan till jobbet, svarar lite i telefon, öppnar mailen och möts av detta underbara mail:

Subject: Pressmeddelande
From: vma@whatevermail.com
Sent: 14 October 2008 12:21
To: alla@ivårklass.se

Det har kommit till vår kännedom att det vistas sjuka barn på studenternas arbetsplatser, såsom föreläsnings- och labblokaler. Vi på Veterinärer Mot Adenoviridae ser detta som en enorm smittorisk och önskar därför att mammor med sjukt barn INTE tar med sitt barn till skolan. Med andra ord - snoriga ungar lämnas hemma.

Med vänliga hälsningar
VMA

Jag vet i nuläget inte vem som ligger bakom detta men jag skattar denna person mycket högt och om jag får veta vem det är kommer belöning att ges omgående.

/dame can't make up my mind

boring weekend

Jag har inte gjort många knop nytta under helgen vilket lett till dåligt samvete och lättare ångest över utebliven studieflit. Å andra sidan har jag bara varit på landet hos föräldrarna och inte mycket kul har hänt i mitt liv utom enorma mängder sömn och en kylslagen segeltur med modern.

På något vis känns en ledig helg lite misslyckad om man inte gjort nytta eller är trött efter fest och glam. Men med tanke på min trötthet som är rätt bestående även efter helgens sovmaraton kanske jag behövde ha lite tråkigt. Men det är ju så jävla trist.

Ingen date fick jag heller, han är fortfarande förkyld och ville vara hemma och vila (egoistiskt) samt undvika att smitta mig (omtänksamt). Är överlag skeptisk mot förkylningar och gör i dagsläget allt för att inte åka på en själv. Tydligen ska vi försöka ses i mitten av veckan men det tror jag på först när vi ses. Om inte annat får jag säkert mens/influensa/herpes samma dag ändå.

/dame can't make up my mind

så sant som det är skrivet

Via en vän hittar jag följande inlägg i debatten om vår skola i allmänhet och min klass i synnerhet. Dessutom skrivet av min nya crush i klassen vars genialitet jag undgått i nästan ett år.

Varför skriva en rant själv när någon annan redan gjort det bättre?

/dame can't make up my mind

flu-phobia

Efter dagens föreläsning om influensa har jag blivit direkt paranoid och kan inte fort nog vaccinera mig mot årets variant som enligt metro ska vara extremt aggressiv. Jag har inte tid att ligga däckad i veckor utan att kunna njuta av det.

/dame can't make up mind

bonde söker fru

Jag håller ganska högt att jag i stort sett aldrig tittar på tv. Det kan dock ge ett visst socialt stigma eftersom jag bitvis är ganska bakom flötet gällande populärkulturella referenser som inte rör de få serie jag hittar, laddar hem och tittar på i mån av tid (läs: när jag är så sjuk/trött att jag måste hållas i sängen).

Nu har jag dock mot bättre vetande engagerat mig i tv-baserad höstupplevelse i form av "Bonde söker fru".

Detta hände även förra hösten då jag tillbringade onsdagarna med båda mina medbloggerskor som var djupt beroende av cava och bonde. Som nöjd medberoende kunde jag dock inte till fullo njuta då jag irriterade mig lite för mycket på de menlösa och våpiga kvinnor som tävlade om de ännu menlösare böndernas gunst. Måttet rågades av tönt-Fredrik som fick hybris och inte kunde fatta att han passade bäst ihop med tönt-Lena och den horribla islandshästkvinnan som liksom så många andra hästtjejer som var unga under åttitalet inte insett att livet (och framförallt kläd- och hårtrenderna) gått vidare utanför stallet.

Dock hyser jag visst hopp om höstens omgång. Dels på grund av häst-bögen som förvisso verkar lite väl slick men i alla fall känns som en produkt av 2000-talet och dels på grund av 22-åringen som har 60 mjölkkor men aldrig varit kär.
De andra två blir väl vanliga tönt-bönder som ska dejta vanliga tönt-tjejer som i slutändan börjar våpa sig och ska hänga på höskullen på tu man hand men fan inte fattar att det egentligen suger att vara gift med en bonde som aldrig är ledig och som man måste hjälpa på gården 24-7.

/dame can't make up my mind

den här bloggen är ju hittepå numera

Inser även att jag är den enda som överhuvudtaget skriver här just nu av damerna och för tillfället är jag nöjd, ganska glad och har inte varit full på länge.

Ledsen över att inte leva upp till bloggtiteln.

/dame can't make up my mind

x99

Har precis kommit hem från moment of truth med x99:an och är sjukt blöt och kall men sjukt nöjd (se där, ytterligare sak att vara nöjd över). Killen som äger båten är helt galet erfaren och pedagogisk och en riktigt bra tränare och alla de andra i teamet verkar vara vettiga, fokuserade och seriösa människor.

Det blev en heldag med blandad teori och genomgång av projekt och båt innan lunch och en rejäl dos tuff segling i blåst och ösregn på eftermiddagen. Sedan drack vi kaffe, försökte värma oss och gick igenom vad som hänt under seglingen och vad som skulle kunna bli bättre eller ändras på. Skippern verkade väldigt nöjd med både min och den andra nya tjejens insats (särskilt att vi inte blev rädda alla gånger vi seglade omkull) så det verkar som de vill ha med mig på mera segling. Skönt att inte familjen behöver skämmas över min insats.

Jag fick sköta genua-trim och vara spinnaker-trimmaren behjälplig och även om mina armar nu känns som smör var det nästan det roligaste ever. Framför allt känns det kul att segla med några som inte är överlägset bra och dryga men som man kan lära sig en massa av och som har riktiga mål med seglingen. Och tydligen är det stora målet en placering i VM 2010 så det är väl bara att köra hårt.

Det enda tråkiga är att daten också seglade i helgen och var sjukt trött och ville skjuta på vår date. Blev lite missräknad över detta eftersom jag verkligen ville träffa honom men så fort jag kom hem och blev varm kändes det bara skönt för nu håller jag också på att dö av trötthet och kan inte för mitt liv fås att lämna lägenhetens värme igen. Vi pratade lite i telefon istället och det känns ju ändå bra så orka hetsa.

Det värsta är väl att vi är de vi är (jävligt upptagna) och nästa gång vi båda är lediga är typ på fredag. Kanske borde dissa "Bonde söker fru" med bästa klasskompisarna på onsdag och satsa lite på kärlekslivet? Jag är ju ändå emot TV-tittande.

/dame can't make up my mind

room with a view II

Var ute igår och träffade PKK från min klass samt hennes kompis som numera bor i datens hus, i rummet som han ville hyra ut till mig. Det intressanta med hela historien är att när jag tackade nej till rummet rekommenderade jag henne för daten och sa att hon var en bekant som behövde någonstans att bo och övertygade honom om hennes förträfflighet. Jag hade dock aldrig träffat henne utan gick på PKK:s referenser samt ett telefonsamtal där hon lät trevlig.

Det slutade med att hon flyttade in där och (som bekant) med att jag började träffa honom vilket skapade lite problem eftersom han uppenbarligen tror att vi i alla fall har träffats. Både hon och jag har duckat med blandade framgångar när han för oss på tal och i ärlighetens namn har jag aldrig sagt att jag träffat henne personligen (men jag har heller aldrig förnekat det).

Detta råddes det dock bot på igår då vi fick träffa varandra över lite öl och det visade sig att hon var en mycket förträfflig människa och nu känns det som vi har känt varandra i evigheter. Känns även skönt att vi faktiskt träffade varandra på tu man hand såhär innan och inte behöver ses en morgon i datens kök och spela oförvånade över varandras uppenbarelse.

/dame can't make up my mind

lördag på landet

Har varit sjukt strukturerad under dagen, pluggat allt jag borde, tagit hand om katter och båtar samt varit en god moster och långpromenerat och umgåtts med min systerdotter som är sjutton år och grym på hur många sätt som helst.

Och imorgon ska det visas framfötter på segelbåt av modell x99 och nyss sa de på radion att det ska bli regn och är kulingvarning i Stockholms skärgård. Det kan ju bli hur kul som helst.

/dame can't make up my mind

alla är snygga på gamla foton

När vi gick igenom en garderob hos mina föräldrar hittade jag en skokartong med tusen bilder som pappa tagit när han var ung.
Eftersom min pappa är så gammal var det sjukt snygga svartvita bilder från typ 40-talet och framåt på honom och alla hans vänner och framför allt är det en massa bilder från hans blomstrande segelkarriär som är hur kul som helst att ha.
Så mitt nya projekt är att tvinga honom att berätta om alla foton, när de togs och var samt vad alla på bilderna heter. Om han dör innan det vore gjort skulle vi ju bara ha kvar en massa tråkiga bilder utan historia.

Jag får höra så mycket intressanta historier och får veta så mycket saker om honom som jag inte vetat förut så det är verkligen helt fantastiska stunder. Tog upp detta projekt igår efter middagen och vi satt i flera timmar och drack irish coffee och pratade. Kanske är det för att min pappa är så gammal och jag vet att han faktiskt inte kommer att finnas där förevigt för jag uppskattar att vara med honom så himla mycket. Jag tror att detta har lärt mig att uppskatta båda mina föräldrar lite mer än andra.

Dessutom är jag verkligen en sucker för allt sånt gammalt. På något sätt känns det som om livet var lite enklare när min pappa var ung. De gick i skolan lite, började jobba och så fort de var lediga stack han och hans kompisar ut och seglade, både för nöjes skull och för att vinna kappseglingar. Det finns en massa fina bilder på dem när de seglar SM i Starbåt ute i Sandhamn eller bara glider runt i Brunnsviken en höstdag. Och varför är i stort sett alla på gamla svartvita bilder snygga, till och med de fula lyckas?

Nu när jag själv börjat segla mer och mer påverkar det mig ännu mer. Jag vill gå i min pappas fotspår och göra allt kul som han gjort med båtar. En av anledningarna till att jag vill segla just Gotland Runt är att min pappa gjort det och jag skulle vilja att han fick uppleva att hans dotter gör samma sak.
Jag är medveten om att detta är ganska cheesy men jag älskar verkligen min pappa över allt annat och han är en av de bästa människorna som levt ever. Och man vill ju alltid göra sina föräldrar stolta på olika sätt.

Och så säger han angående att jag ska provsegla den här x99:an på söndag att "nu måste du representera släkten och visa att du har lite bra seglings-gener i bagaget". Han är ju bara för rolig.

/dame can't make up your mind

du är bäst - fortsätt så

Var hos min psykolog idag, gick i terapi där ages ago men nu går jag ditt lite nu och då för att få bekräftelse på att jag är bäst och ska fortsätta så. Kom även fram till att jag faktiskt nästan är nöjd med hur mitt liv ser ut just nu. Det har inte hänt på hundra år (och då har jag ändå bara levt i nästan trettio) så något har ju hänt i alla fall.

Det är fortfarande bostaden som måste lösas men i det stora hela är det bara en petitess. Och nu måste jag bara öva på att faktiskt njuta av hur bra allt är och vila lite i nöjdheten. Och det är ju en bedrift bara det.

/dame can't make up my mind

a nation army will eventually kill me

Jag är inte gjord för att studera. Jag hatar studenter, studentikosa aktiviteter och människor som förväntas prata med varandra och umgås bara för att man ehh - studerar?!? Svårt att säga om det är åldern eller om jag bara... Äh vafan, jag hatade det lika mycket för typ 5 år sedan när jag började på universitetet första gången så det ligger nog i generna.

Dessutom studerar jag i den lilla staden på slätten som folk tror är stor för att det bor 30 000 studenter där förutom den väldigt ringa lokalbefolkningen.
Där har vi något som kallas nationer som alla tycker om för att det är så himla billig alkohol och mat där. Så därför måste man ibland gå dit med sina vänner som tyvärr också tycker så och genomlida kväller med studenter som i 90% av fallen är efterblivna idioter som läser strökurser eller tror att de är upper-class för att de går ekonomlinjen.

Nationerna bjuder även på rätt halvtaskig mat och undermålig service eftersom de som jobbar enbart får typ 30 kr i timmen och vip-kort till sin nation (!). Om man vill ha en drink får man genom långsamma instruktioner vägleda utbytesstudenten och hoppas att de förstår och ibland får man även be servisen bära ut ens ljumna (och antagligen bakteriefyllda) mat i köket igen för en regelrätt uppvärmning enligt lagen om grundläggande livsmedelshygien.

Och om man tror att det ändå är enklare att gå ut och festa i studentstaden på grund av nationerna så tror man fel. En tisdag kväll är det nämligen lättare att bli inkastad på spyan och få kokain injicerat i halsvenen än att komma in på den nation som faktiskt har någon form av fungerande klubbverksamhet.

Nästa gång vi behöver ranta tar vi cyklisterna, don't even get me started on cyklisterna i den där jävla stan!

/dame can't make up my mind

jag är så jävla indie

Träffade en kompis i tunnelbanan igår som jag inte sett på evigheter och det var såklart amazing att träffa honom.
Till saken hör att vi alltid brukar reta varandra för att vi försöker undgå någon form av medelklasssjäl och intalar oss att vi är alternativa, kreativa och unika och inte alls bryr oss om att i slutändan få ett välordnat liv. Dock har det alltid varit lite lättare att reta honom eftersom han ändå har ett fast jobb som personal-konsult-whatever och sitter med en sambo i en bostadrätt i innerstan.

Ondgjorde mig då lite över oron för att datens vuxenhet och välordnade vanlighet och huruvida det skulle funka i längden varpå han tröstar mig med de bevingade orden: "du behöver nog inte oroa dig så mycket, jag tror att det där blir jättebra till slut för när det väl kommer till kritan är du lika alternativ som jag".

/dame can't make up my mind.

I'm in love

Oh, man. Jag tror min date är the shit. Igår ringde han och pratade lite samt berättade att han tänkt att vi skulle segla idag men att det inte gick för hans släktfest med obligatorisk närvaro började dagtid istället för kvällstid.

Vad som än händer vet han uppenbarligen att vägen till mitt hjärta går via segling och initiativförmåga. Det har man ju tyvärr inte varit bortskämd med tidigare.

Försöker dock att chilla lite eftersom jag har lite lätt för att bli ivägswishad av mig själv. Och jag är fortfarande lite rädd för vuxenheten jag måste jobba med hos min personlighet. Men det kanske är dags nu?

Var även ute igår. Först mat och vin hos bästa Påsen med födelsedagskalas för lillasystern och ex-släktingen och sedan drinkar på Marie Laveau med KTH-bögen som är mitt nya bästa och min stora förälskelse just nu. När jag träffar honom och försöker be om ursäkt för att vi inte hunnit träffas på en månad säger han till mig: var inte ledsen, jag har haft ännu mer att göra, jag hinner ju förfan inte ens bajsa. Man måste älska honom (och det gör man).

Och jag fick även veta att man tydligen bara är en fag-hag om man är hetero-tjej så då lyfte ju ännu en sten från mitt bröst. Jag lämnar ju ingen ifred som kombons mamma skulle ha uttryckt det.

/dame can't make up my mind

kiss and tell

Hade date två igår, blev en lyckad men lite nervösare tillställning. Var nog lite nervösare eftersom jag hade en förväntning på allt helt plötsligt och kanske var han det också. Det var sjukt trevligt men lite mer spänt men vi har fortfarande loads gemensamt och jag börjar undra när det ska dyka upp nackdelar.

Det blev i alla fall drinkar till sent och sedan lite puss innan vi skildes åt så jag tror nog att han tycker om mig en del vilket är bra för jag gillar honom också.

Dock måste jag vänja mig vid att han är så vuxen. Eller rättare sagt, jag måste vänja mig vid att jag är vuxen och faktiskt kan datea en vuxen man. Min girlie-känsla kan sitta rätt hårt ibland.

2nd date

Sitter i telefon nonstop eftersom det är signalfel och stopp på samtliga pendeltåg och dessutom är folk extra retarderade idag. Så gick det med sista repetitionen inför tentan imorgon.

But who the fuck cares when you got a second date?

tickborn encephalitis

Vi har haft föreläsningar om vaccinationer i skolan. Även hur de kan ge reaktioner. Jag vaccinerade mig mot TBE igår och sedan dess har jag inte kunnat använda vänsterarmen.

Jävligt moget.

folk är idioter

Åhh, jag blir så trött på folk som ska hålla på och tjafsa om meningslösheter eller inte kan bestämma sig.

Idag på föresläsningen kom en tjej i klassen fram till mig och sa att hon inte alls gillade de tre klassnamnsförslag som röstats fram till slutömröstningen och att hon hade pratat med "flera andra" som tyckte likadant. Därför föreslog hon att vi skulle ha en liten omröstning till så att en majoritet av klassen verkligen var nöjda. Herregud vilket jävla mongo. Vi har ju redan haft två omröstningar, hur mer demokratiskt kan det bli.
Å andra sidan kände jag på mig att "flera andra" antagligen bestod av de fåtal i klassen som hon pratar med (låt oss säga som så - hon är ny och har inte ett väletablerat kontaktnät) så jag höll med henne och sa att vi såklart kunde göra så. Sedan nailade jag ned henne till intet genom att ta upp frågan på första rasten och få en massiv majoritet (läs alla andra) för att allt var frid och fröjd och vi nu kan fortsätta omröstningen som om inget hänt. Mohahahaha, sucker! Detta ledde enbart till att jag fick ännu mer cred från andra för att vi tagit tag i frågan och skött den så bra.

Om jag vill kan jag ju faktiskt vara smidig som en ål och välformulerad som en politiker so don't mess with me, bitch!

Irritationsmoment två var att jag inte hört något från skippern på J80:n och messade henne imorse för att kolla tid inför ev. segling ikväll. Först vid klockan jävla två på eftermiddagen fick jag ett mess om att jag inte kunde segla med dem för att det var en annan tjej som varit med förut som skulle komma så båten blev full och tydligen skulle den tjejen även segla med dem i helgen också. Hon avslutade messet med ett tyvärr varpå jag snabbt formulerade ett bitchigt men diplomatiskt svar som gick ut på samma sak som ovanstående anekdot.

Egentligen är jag inte så ledsen (förutom att min seglingsabstinens kliar lite) eftersom jag har sjukt mycket och plugga till på fredag men jag pallar inte med folk utan framförhållning. Påpekade ganska ordentligt i mitt svar att jag fortfarande gärna seglar med dem men att det faktiskt inte funkar för mig med ändringar så tätt inpå. Jag tänker fan inte planera in något i mitt sjukt tighta schema om det inte blir av.

Fördelen med detta är väl å andra sidan att jag har lördag dag fri för annat och hoppas på att indek-killen också har det så att vi kan ha en andra date. Är oroväckande uppspelt inför detta men han verkar ju helt klart intresserad så det kanske inte är helt fel.

/dame can't make up my mind

topnotch på slätten

Lyckades äntligen få till en kväll med en av de bättre människorna i min bekantskapskrets och tillika mitt civila alibi i skolstaden (med det menar jag att han inte är en del av mitt infekterade, sektlika program där man umgås dygnet runt och inte får någon input utifrån whatsoever).

Det blev pizza, vin, kaffe och pepparkakor i mängder och tusen timmar bra prat. Det avhandlades mest kärlek och status samt allmänna hånerier i högt och lågt. Ingen jag känner har en så trevlig och genomsyrande cynism som han. Det var värt att känna sig sligthly seg idag efter den andra rödvinskvällen på rad. Det gäller att prioritera.

/dame can't make up my mind.

oh happy date

Oh, dear! Daten gick över förväntan.

Inte bara för att vi faktiskt lyckades få till den utan för att han var sjukt sweet. Hade lite trubbel innan med försenade tunnelbanor etc. (dock till min favör - då hann jag sminka mig lite snyggare) men när vi väl sågs gick det bra. Han såg lite tråkigare ut än jag mindes honom men wtf - det var ju hundra år sen typ.

Vi pratade lite och hade samma idé om ställe att äta middag på, drack vin i mängder och pratade mer. När vi höll på att bli utkastade från stället (trots att de enligt dörren hade öppet en havltimme till) sa han att han gärna träffade mig igen vilket gjorde mig glad eftersom jag kommit till samma slutsats. Vet inte vad det är - han är ju egentligen ännu mindre min typ än seglarkillen men jag gillar honom och var sjukt fånigt glad hela vägen hem. Herregud - ska det här bli någon jävla fån-blogg om killar nu så går jag och tar livet av mig.

Fast - efter seglarkillen har jag ingen aning om vad jag har för smak så det kan väl lika gärna bli en indek-kille som något annat. Han gillar i alla fall o segla, älskar havet och är faktiskt inte så tråkigt och up-tight som man skulle kunna tro om en så välordnat typ. Om man på allvar funderar på att hyra ut sitt nyrenoverade hus för att återigen resa jorden runt tror jag inte på att man kan vara ond. Och särskilt inte om man säger "- jag kan följa med" när jag föreslår Atlanten-seglingar.

Fortsätter det så här är jag kär innan jul.

/dame can't make up my mind

boooring

Tråkig helg väntar.

Plugg, plugg, tvätt, plugg, fixa massa skit, betala räkningar, plugg, plugg, vattna blommor, plugg och åter plugg.

Jag lägger allt mitt hopp till söndagens date men å andra sidan - ropa inte hej förrän du är på den.

/dame can't make up my mind

hur i h-e ska man hinna med att hitta kärlek

Försöker verkligen hitta tid till att datea killen med rummet men det verkar stört omöjligt. Försökte föreslå nu i kväll då jag fått en oväntad lucka men inget svar på hela dagen. Dock ringde han när jag var på väg hem från skolan och vi pratade lite och var rörande ense om att det var en dålig idé att ses idag då vi båda var sjukt trötta. Trodde först på diss när han inte hörde av sig men han verkar faktiskt sjukt artig och bra. Och framför allt - han tar initiativ till konversationer. Me like som EFVS* skulle ha sagt. Nu har vi iaf preliminär-bokat söndag kväll men jag tror på det först när vi ses. Den här daten känns lite jinxad i förtid.

/dame can't make up my mind

*Ebba Fucking Von Sydow

klassnamn

Nu går vi i tvåan på mitt program vilket uppenbarligen innebär att vi ska välja ett namn på vår klass. På vår skola går man nämligen inte i årskurs 3, 4 eller 5 eller whatever. Man går i xxxx (välj själv klassnamn). I ett svagt ögonblick började jag och en tjej i klassen prata om detta med namnval och det slutade med att vi inte bara kom på hur vi skulle komma fram till ett klassnamn utan även mailade ut det till alla och lyckades bli ansvariga för hela omröstningen. Herregud!

Vet inte om merparten är klassen är rädda för mig (då det är jag som pratar mest) eller om de bara tycker att vi skött det bra men allt har gått förvånansvärt lugnt och städat till. Är nästan besviken då jag väntat mig mer farsartade vändningar i vår något egensinniga samling. Av alla förslag har vi utan alltför stora problem röstat fram en tio-i-topp på namnförslag som vi ska rösta på under kommande vecka. Men, som jag trodde - det var nog lugnet före stormen.

Idag kom den minsta lilla ekorren i vår klass fram med någon form av intrikat förslag hur vi skulle rösta för att inte riskera att en majoritet tyckte illa om namnet vi valt. Jag försökte sakligt dissa bort henne men med föga gott resultat. Som tur är kom smilis (en annan underbar individ) med ett enklare förslag som faktiskt gick att förklara och förstå utan alltför komplicerat hjärnarbete varpå vi snabbt tog det till våra hjärtan. Tror att ekorren är lite bitter för att hon inte hann ta tag i klassnamnsfrågan innan oss. Det är ju trots allt hon som tagit tag i en massa andra meningslösheter som dykt upp under vårt första år.

Så, om inte något annat miffo sätter käppar i hjulet innan måndag kanske vi kan få fram ett tre-i-topp på namnförslag som vi kan rösta på och till slut välja det där jävla klassnamnet. Dock bådar många av förslagen icke gott utan kan bli något man försöker undvika att bli förknippat med - än mindre vill ha en jacka med det på. Ja, ja. Vi får helt enkelt hoppas på det bästa (vilket inte är lätt i en klass som vår).

/dame can't make up my mind

sail training

Har varit på nya äventyr. Bestämde mig för att ta tag i mitt spirande kappseglings-intresse och svarade på en annons på KSSS gastbank. Det visade sig att de tydligen var sjukt peppade på att hitta fler tjejer som ville segla så skippern ringde mig dagen efter och bad mig komma och provsegla idag.

Facit på hand: en lite rund, rödhårig (och kanske irriterande i längden) skipper med tvivelaktiga ledaregenskaper. En fokuserad och vettig tjej som pluggade på KTH och två brat-tjejer som verkade något ofokuserade på uppgiften men som ändå var trevliga. Dock insåg jag misstaget att segla med enbart tjejer när de började prata. Brat-tjejerna är bara för brudiga och slightly korkade men wtf. Jag ser framför mig hur jag lär mig allt jag kan om J80-segling och byter båt om jag tröttnar och tycker att de är för oambitiösa nästa säsong. Man får ändå ha i åtanke att jag inte har någon clue alls om segeltrim och dylika skills som är bra att kunna vid kappsegling så jag får nog ta det för vad det är. Jag verkar få mycket segling för pengen. Och det enda jag vill för tillfället är att segla.

/dame can't make up my mind

PJ

Hahaha, vilket skämt. Jag klarade tentan med jävla 18 poäng tillgodo och jag kunde typ inget. Jag är dock nöjd över att slippa göra om skiten och helt amazed över mitt bästa tentaresultat någonsin sedan jag skrev min första tenta och överpluggade å de grövsta.

Det här är inte ok, nu känns det ju som om jag pluggat för mycket.

/dame can't make up my mind

hav

Helgen tillbringades på H-båten vid havsbandet med allra bästa N som älskar havet lika mycket som jag och som aldrig bangar att segla, hur kallt och blåsigt det än är. Vi var nästan helt ensamma därute och det var helt fantastiskt.

Däremot var vi tydligen ett lätt exotiskt inslag för de få båtar vi mötte. Vi blev duktigt utstirrade av tre killar i en massiv segelbåt som kom inglidande vid Remmargrund. Först blev vi förorättade innan vi insåg att de antagligen undrade vad i helvete en liten H-båt med två tjejer ombord gjorde på väg ut mot Ålands hav vid tre-rycket en lördag i september.

/dame can't make up my mind

meningslös up-date

Och nu fick jag ångest på riktigt.

Jag pluggar inte whatsoever, äter ostmacka, röker, dricker earl grey de luxe och försöker läsa bloggar som tröst men det hjälper inte för i bloggosfären är alla olyckligare än du.

Ta dig samman nu för helvete!

/dame can't make up my mind

det är ensamt på toppen

Nu har jag närt den här bloggen i ensamhet alldeles för länge. Var är ni mina kära damer?

Och kom inte dragandes med nåt jävla bloggers remorse - det är ändå ingen som bryr sig. Jag vill veta vad fan ni gör i era liv nu när jag är ensam kvar på skolan. Ge mig hånings-historier om ert verksamma yrkesliv och er relationsstatus, vad som helst bara jag får något kul att läsa.

/dame can't make up my mind

klagomuren

Åhh, jag hatar mitt tråkiga liv just nu. Har tenta på fredag, ligger efter med plugget och försöker uppbringa motivation att sätta igång men det haltar märkbart.

Försökte få morot genom att bestämma date med seglarkillen imorrn vilket till en början gick bra men för en timme sen messade han och skrev att han var tvungen att ställa in för han hade fått chansen att segla F18 (liten och sjukt cool katamaran). I don't blame him men varför känns det som om alla får göra något roligare än jag? Jag vill också segla istället för att trycka in olika tumörceller i huvudet.

Jag borde inte klaga, mitt liv är faktiskt bra över förväntan för tillfället. Jag får göra kul saker på fritiden, har någon att ligga med, någon jag ska datea, en massa fantastiska (nya och gamla) vänner, en så bra och billig nödlösning på boende jag kan hitta, jag går på en utbildning som leder till något jag vill jobba med och som kommer ge mig pengar och jag har hälsan (haha).
Och ändå är jag inte nöjd utan klagar på att jag inte får göra exakt vad jag vill när jag vill, att min klass suger, att skolan är tråkig, att alla andra får göra roliga saker och jag måste plugga på en åker i jävla 4,5 år till. Jag antar att det har med min sjukt otåliga personlighet att göra och min känsla av att aldrig, aldrig någonsin vara nöjd och luta mig tillbaka. Hur gör man liksom?

Kanske något att ta upp med terapeuten istället för att tråkblogga och gnälla så att folk kan irritera sig på välfärdsbrudar med för mycket missnöje och tid att ondgöra sig över livet? Framför allt borde jag nog plugga istället för att blogga men hur kul är det?

/dame can't make up my mind

hår

Har klippt håret och känner mig som en ny människa. Det har varit sjukt drygt, tungt och långt och jag har nästan varit på väg bara ge upp min frisyr och klippa page men de år som ligger investerade i mitt hår är svåra att bara ge upp sådär. Min kompis fick dock äran att klippa det igår och trots att jag bara kapat en dryg decimeter var det precis vad som behövdes. Framför allt har det gett mig hopp om att orka behålla min frisyr lite längre.

/dame can't make up my mind

sail racing

Min kappseglingskarriär inleddes med att komma en timme försent till starten (vilket dock inte kan skyllas på mig) och gav trevlig segling i fem timmars mer eller mindre konstant regn. Dock hade vi en fantastisk ruff-häxa med oss i form av seglarkillen kompis (som jag träffat förut, han är bra) som fixade mat/kaffe/choklad/cigg och var ett sånt söthjärta att jag är honom evigt tacksam. Placeringen lämnar nog en hel del övrigt att önska men jag tror inte att vår tid blev så dålig ändå och det gick väldigt bra att segla med dem och vi hade sjukt trevligt. Dessutom levde mitt seglarställ upp till förväntningarna med råge - jag var den enda som var torr när vi väl kom i land.

Insåg även fördelen med att kappsegla när man är söt, tjej och under 40 samt inte någons fru. Man blir sjukt artigt bemött eftersom 98% av deltagarna är män och förutom det kan det vara något av det roligaste jag gjort i hela mitt liv. Nästa sommar kommer att vigas åt segling, segling och åter segling. Dock sjukt deprimerande att jag har en vinter på en åker framför mig innan detta kan ske.

Och ja, det bjöds på hångel och trevligt sovsällskap på kvällen. Vill dock lämna in grova protester mot den kvinnliga biologin som motarbetar mina chanser till lite propert sex genom att bjuda på jävla blod dagen till ära. Uterus är inte top notch just nu.

/dame can't make up my mind

moi mukkulat

Ehh, mina farhågor besannades å det grövsta. Jag var sjukt sur och otrevlig hela resan och endast en rejäl fylla på ditvägen med påföljande karaoke kunde muntra upp. Det var vi och en grupp på 30 japaner så karaoke-maskinen gick varm medan japanerna lyckligt fotade för glatta livet och sjöng på japanska.

Själva Helsinki var en besvikelse, vi skulle fått se en obduktion av människa men den ställdes in och vi fick en föreläsning istället innan vi skeppades ut med buss till deras skola utanför staden för en rundvandring. Där highlightades Östersjö-fossilen i golvet och de fräscha lokalerna medan vår lärare tyckte att vi skulle lägga byggnaden på minnet för att kunna tipsa om bra saker när de ska bygga om vår skola. Wtf? Har de inte ens råd med byggnadskonsulter? Vi fick även se djur-obduktioner om vi ville men jag kände att jag fått min beskärda del av mongon och flådda djur så jag gick ut och drack kaffe, rökte och surade istället. Sedan åt vi kanske världens dyraste sushi innan vi bordade skeppet för hemresan som blev dyr (taxfree) men lugn eftersom alkoholen då tagit ut sin rätt på samtliga.

Och nu har seglarkillen frågat om jag vill kappsegla med honom i helgen och vem fan tackar nej till segling med chans för efterföljande hångel? Det kan även bli spännande att se om vi är kompatibla att segla med varandra också eftersom jag gärna hänger mer med honom och inte har så många vänner att segla med.

Är på ön nu och vilar upp mig i ensamhet, det kan ha varit mitt bästa på hela tiden sedan skolan började.

/dame can't make up my mind

vuxen-date

Jag tackade nej till rummet och föreslog istället en date för min numera icke blivande hyresvärd. Han tackade ja så nu kan vi se fram emot att ta en drink med välartad kille med bra jobb och egen villa (och icke att förglömma - segelbåt och lantställe i skärgården). Jag är totalt chockad och har aldrig någonsin haft något så vuxet på gång i hela mitt liv.

Mitt brat-tycke börjar uppenbarligen ta sig, fuck 23-åringar med självhävdelsebehov.

/dame can't make up my mind

sea life

Underbar segling till Arholma i helgen med syskon och en respektive. Fick min beskärda del av havet via Havssvalget. Sjukt överskattad/dyr mat på dansbanan dock och halvvägs hem fick vi vända för att systern glömt kameran på ett utedass. Vår båt börjar dock närma sig topptrim efter mina ansträngningar. Måste bara smöra för seglarkillen så att han kan trimma seglen åt mig eftersom jag har föga erfarenhet av dylika saker. Ska nog gå att ordna med mina färdigheter i kojen hehe.

Fortsatte sjötemat genom att låta bra och kunnig kille på Sea Life sälja på mig seglarställ och stövlar för typ 6000 kr. Säkrast för honom att han talar sanning när han säger att jag kommer att tröttna på dem innan de är utslitna.

Nu stundar nya äventyr på havet via Silja Symphony som ska ta oss till Finland. Jag bävar dock lite för denna klassresa då jag redan känner mig mätt på sociala aktiviteter och skulle behöva en rejäl dos ensamhet innan jag träffar någon alls.

/dame can't make up my mind

room with a view

Var och försökte lösa mina bostadsproblem genom att titta på ett rum igår. Det låg fantastiskt fint i en fantastisk villa nära vattnet en bit ut med tunnelbanan. Där bodde en fantastiskt trevlig kille som dessutom var ganska söt. Jag kan nog inte hitta ett bättre tillfälle om jag vill vara inneboende. Frågan är dock - är det moraliskt fel att ligga med sin hyresvärd? Kan det bli lite dålig stämning efteråt eller slutar det bara med att man inte behöver betala hyra?

/dame can't make up my mind

bortblåst tvivel

Jag minns för ett år sedan när man var mindre och okaxigare gällande skolan och inte förstod hur man skulle överleva i 5,5 år på denna hemska skola ute i ingenstans. Och man visste inte knepen och man undrade varför det var lite tråkigt såhär i början. Jag minns även chocken över att se min kära medbloggerskor (en av dem bodde jag med då) vara orimligt fulla innan middagen ens börjat på första festen. De sa att det var det enda sättet att ens komma i närheten av kul därute. Jag tvivlade då men lärde mig snabbt av de bästa.

Igår stod en ny samling små och okaxiga ettor och såg med förfärade blickar på när vi kom i samlad trupp till den s.k. faddermiddagen (då man får en etta man tydligen ska pyssla om lite extra hädanefter). Ja, vi var orimligt fulla och högljudda och skrämde nog ett flertal men tro mig, de kommer också lära sig så småningom. Och historien upprepar sig.

Vi hade i alla fall fantastiskt kul från det att cavan öppnades.


/dame can't make up my mind

jag älskar skolan

Det är verkligen fantastiskt att vara tillbaka i skolan, verkligen fantastiskt. Framförallt för att vi går andra året nu och när man nu kommer tilll skolan behöver man inte smöra och vara trevlig för en massa nya potentiella vänner utan man kan vara sig själv och fortsätta där allt slutade i våras. Dock fick jag en ångest attack av att inse att det även är ett nytt underbart år med klassen som består av 80% mongon. De kom gående och cyklande på rad medan jag stod och rökte utanför vår föreläsningssal och jag insåg snabbt att inte allt var bra med att ta vid där vårterminen slutade.

Jag har nämligen inte alls blivit en god och förstående människa under sommaren utan kände ett direkt hat och en orimlig irritation vid åsynen av alla dessa idioter som jag måste se typ varje dag i 4,5 år till. Herregud vad det tog udden av min skollust (som var i det närmast obefintlig redan från början).

Ringa tröst: jag har ju faktiskt en hel del fantastiska vänner i klassen också och det är nog dem jag får fokusera på för att detta ska funka.

/dame can't make up my mind

soon

Frånvaron av aktivitet från min sida beror helt på att jag lämnat jordelivet för att ligga i en segelbåt hos föräldrarna och spika/skruva/borra till förbannelse men på måndag börjar skolan, internet blir åter en del av mitt liv på riktigt och framför allt - jag kommer att stöta på nya dråpliga situationer att föreviga här.

Min klass kan man alltid lita på när det kommer till vara helt cp.

/dame can't make up my mind

the sweet smell of innerstad

Jag har ett lyxproblem långt ifrån svält, död och elände men som ändå skaver mitt sinne och ger ibland ångest i vardagen. Problemet består i att jag vill bo i Stockholm men måste bo centralt för att kunna pendla till min skola i närliggande stad (för övrigt är jag även en innerstadshora som inte kan tänka mig att bo utanför tullarna). Jag går i skolan och har således begränsade ekonomiska resurser att lägga på hyra och inga rika föräldrar som glatt betalar multum för bostadsrätt eller svartkontrakt.

På blocket etc. kostar alla lägenheter i innerstaden typ 10 000 per månad och när man då glad i hågen lägger ut sin egen annons, specificerar exakt vad man vill ha (typ bara inom tullarna) och hur mycket man kan tänka sig att betala (max 5 000) ramlar det in en hel del oönskade svar.

Hittills har jag blivit erbjuden:
- Del i trea i Spånga av man/kvinna/hjuldjur utan några som helst kunskaper i det svenska språket
- Rum i Solna för 5 500 kr
- Kedjehus i Haninge
- Etta i Kista
- Rum med egen ingång i Hässelby
- "Perfekt" boende med frånskild man (?!?) i typ Axelsberg

Märk väl frånvaron av lägenheter som ens är i närheten det jag söker. Blev erbjuden ett rum på Kungsholmen. Rätt område, bra läge men fucking 4 500 kr för möblerat pytterum kändes som overkill all the way. Det var vad jag betalade för fantastisk andrahands-etta vid S:t Eriksplan för ett år sedan.

Att bo med min kompis i en etta på Söder känns helt plötsligt så attraktivt att jag dör.

/dame can't make up my mind

jag tror det kallas kk

Seglarkillen och jag har gemensamma intressen även på land. Ingen av oss vill ha ett förhållande men vi gillar varandra utan att vara dödligt förälskade vilket efter relativt ärlig konversation ledde till utgångspunkten att vi inte ska försöka bli ihop utan vara vänner istället. Dock verkar han vara intresserad av fortsatta aktiviteter i sänghalmen vilket jag inte alls har något emot utan snarare välkomnar. Jag börjar även vänja mig vid (och till slut kanske även uppskatta) hans utseende. Det finns ju värre saker att hänga upp sig på än hår när han dessutom börjar bli riktigt tillfredsställande i sängen.

Har dock ingen erfarenhet av ett sånt här förhållande. Tips från någon kanske?

/ dame can't make up my mind

Författardrömmar och jobbångest

Dame NSM har författardrömmar. Dessa bottnar primärt i den alltför närvarande arbetslösheten. Problemet är att NSM inte vill lämna ut sig själv i text (därav alias NSM), vilket alla framgångsrika författare måste göra. Som regel åtminstone i bok nr ett, därefter kan du ägna dig åt halvtaskiga kriminalare där huvudpersonen som regel (har ni problem med regler, vänd er till en annan blogg) är en halvalkad, lönnfet, medelålders, frånskild (sjukt ful men får ändå ligga)man med en last (whisky alt fintobak) (har ni problem med parenteser bör ni vända er till en annan blogg - men märk väl, detta är bara en parentes). Då NSM kör med snabba puckar hoppar hon helt sonika över bok nr ett och hoppar raskt på den bästsäljande deckaren. Så håll utkik i bokhyllorna efter DNSM´s kommande bestseller om en helalkad, anorektisk, ung, gift (sjukt snygg men får ändå inte ligga) kvinna även hon med laster (california white, mentholcigaretter och fultjack).

Kvinnan i filmen har inget med boken att göra men jag kan ge mig fan på att hon har fast anställning och slipper spekulera i dessa banor.
">

/ Dame not so much (lyssnar även till Dame author)

love life

Ligger hemma och gör så lite som möjligt eftersom jag medvetet skolkade från jobbet idag. Är precis lagom öm i cervix efter helt acceptabelt sex med seglarkillen som jag hade min första dejt med igår (folk som dissar sex på första dejten kan btw gå och dö).

Jag är lite förvånad över mig själv. Vi träffades, drack ett glas vin/öl ute, promenerade hem till honom, drack te, pratade och hade sex och somnade (eller han somnade eftersom jag för tillfället lider av lättare insomnia och låg och studerade södra ishavet halva natten).
Inget av detta är särskilt konstigt dock, det konstiga är att han är väldigt långt ifrån min typ av kille. Han har skägg, är blond och en massa hår på kroppen vilket länge varit mina do not do's. Hur går det ihop med det faktum att jag är oroväckande glad och känner mig slightly fånig idag och börjar inse att jag faktiskt tycker om honom?

Å andra sidan, om vi jämför honom med emo-killen jag dejtade tills alldeles nyss som egentligen bara hade pro'sen sjukt het kropp och att han var fantastisk i sängen så har ju seglarkillen en hel del upp. Han är rolig att prata med, säger inte konstiga saker, är söt, snäll, har bättre stil, trevlig lägenhet i innerstaden, mer välfylld kyl, en trevlig vana att faktiskt äta frukost, vettigare jobb, mer självförtroende och roligare intressen. Och sex kan alltid, alltid bli bättre.

Och det är ju fantastiskt trevligt att dejta sådana människor. Man skulle kunna dra slutsatsen att jag cashat in medan mitt ex cashat ut i form av teenie emo-flicka, som förvisso säkert passar hans person bättre då hans mognad lämnar en del övrigt att önska men kom igen, han hade mig - kanske världens bästa tjej - på tråden men hade inte vett att håva in. Mohahaha, hans förlust och min vinst i slutändan.

Och för att citera min goda vän Shirley: "Man ska för i helvete aldrig dejta 23-åringar, man måste behandla dem som barn och de kan inte kommunicera whatsoever".
Jag håller med, Darling, jag håller med.

/ dame can't make up my mind

utmaning och tillbakablick

Jag tror att det är dags att uppdatera den här bloggen, den har fallit i pinsam glömska medan vi bland annat slitit blod som DV, haft semester, knarkat i London, blivit dumpade, börjat dejta seglarkillar, blivit seriösa i våra förhållanden (herregud, det är nästan inte ok), hittat fantastisk lägenhet, blivit inneboende på vänners golv medan vi förtvivlat letar efter en till fantastisk lägenhet samt dumpat våra katter på nya väl valda ställen eftersom vi inte kan ta hand om dem själva (djurvänner som vi är) och till sist blivit alldeles för fulla och haft fotosession i underkläder och stilettklackar.

Men nu är det fart igen, nu har det börjat klia i fingrarna på i alla fall en av oss och jag hoppas det blir inspiration nog för mina fantastiska medsystrar här i den s.k. bloggosfären. Någon måste ju göra någonting eftersom det enda läsvärda där för tillfället är Hanna Fridén.

/ dame can't make up my mind

intestinal music

Mitt nästa kreativa projekt är helt klar cecum-indie. Det är emo-indie-rock som bygger på de slurpande ljud som kommer från tarmpaketen när vår lärare svingar runt dem under demonstrationerna av digestionsorganen.

Jag kanske inte borde klaga, den här gången hörde vi alla vad han sa och flera av oss hann till och med anteckna.

/ dame can't make up my mind

let´s dance

Idag har jag inte gjort någonting meningsfullt över huvud taget. Jag har istället slösat bort tiden på att läsa bloggar, köpa kläder samt äta godis. Jag har även tittat på klipp från senaste Let´s Dance. Kan ingen säga åt Karl-Petter att stänga munnen när han dansar? Det enda jag kan koncentrera mig på är hans mun, som är helt vidöppen hela tiden. Jag väntar bara på att få se en spädgris komma flygande ut ur gapet på honom. Titta själva, det ser helt sjukt ut:
http://tv4.se/klipp/286796.html

/ dame gonna break your heart

friare står på långa rader

Detta fanns i min mailbox häromdagen:

"Dear MISS XXXX
IM ENGINEER I WILL BE VERY HAPPY TO GET TO KNOW YOU WELL AND BE BEST OR MORE THAN BEST FRIENDS.BUT HONESTY HELPS TO DEVELOP A STONG FOUNDATION FOR ANY LONG LASTING RELATIONSHIP.IM HOPING IN HONEST RELATIONSHIP WITH YOU IF YOU ARE NOT MARRIED.IF YOU ARE MARRIED I WISH YOU SUCCESS AND HAPPINESS IN YOUR LIFE AND PLEASE FORGET THIS EMAIL AND FORTGIVE ME TO TAKE A LIBERTY TO WRITE IT TO YOU.
WARM REGARDS
XXXXX
MOBILE + XXX XX XX XX XX"

Det jag undrar är - får den stackars killen någonsin napp? Någon som känner att "Oh no, jag är ju inte gift och vad ska jag göra... hmmm, jag kanske skulle börja datea random engineer-kille som mailar, det verkar säkert."

/ dame can't make up my mind

Det finns gränser

I höstas åkte jag på en meditationsresa. Det är väl ungefär så långt min "flummighet" sträcker sig. Igår hade vi en återträff för dem som var med på resan. Vi mediterade, åt god mat och drack vin. Det var jättetrevligt. Sedan efter några flaskor vin började samtalet spåra ur allt mer. Det talades nu om en "guru", en stenrik gubbe (svensk) som helt plötsligt från en dag till en annan upptäckte att han hade vissa mediala gåvor. En av dessa gåvor var att han kunde höra vilka frekvenser kroppens olika organ sänder ut. Genom att härma dessa frekvenser med sin röst sade han sig kunna bota sjukdomar i olika organ. Helt plötsligt sätter en av våra kursledare, som för övrigt också hade denna förmåga, igång en skiva som denna gubbe har spelat in.

Tänk er nu detta scenario framför er; ca 10 vuxna, relativt normala människor sitter på fullaste allvar och lyssnar till en skiva som en galen gubbe har spelat in:

"Slappna nu av och koncentrera er på er lever", "AAAOOOOOOOOOOMMMMMMM", "AAAOOOOOOOMMMMMM".

Jag kan tillägga att jag inte koncentrerade mig så mycket på min lever utan mer på att inte börja skratta. Jag har nog aldrig varit så fokuserad i hela mitt liv. Efter gubbens tredje AAAAOOOOOOOOMMMMM bryter till slut min syster ihop och börjar gapskratta.

"Jag ber så hemskt mycket om ursäkt" säger hon, "men det här GÅR inte. Jag kan inte ens låtsas"

Efter detta gick alla hem. Jag undrade mest när den dolda kameran skulle avslöjas.

// Dame gonna break your heart

kursetta, my ass

Åhh vad jag önskar att jag hade lite motivation att plugga, jag har tenta om mindre än fyra veckor och har hittills pluggat tre timmar utanför skoltid. Det är ett skämt men jag är så sjukt oinspirerad och vill bara skolka och fika och göra inget. Antar att det kommer att gå ändå, till slut får jag panik och sätter mig, skriver tentan, har panik tills jag får tillbaka den men har alltid klarat den med minst 4 poäng tillgodo. Det är ju inte så att man satsar på att bli kursetta direkt.

Vi har några sådana flickor i vår klass, de pluggar seriöst säkert dygnet runt och är blonda, tråkiga och när de inte pluggar är det i stallet eller hänger med sina trista hundar. Jag dör hellre än blir som de men jag tippar snarare på att de är de som kommer att dö av utbrändhet innan dessa fem och ett halvt år är över och då är det jag som skrattar elakt från min klinik och fortfarande har ett liv (plus en massa pengar och ett trevligt jobb).

En liten ursäkt till mina kolleger för att håningspolisen knappast knackar på dörren ikväll men ge mig några inlägg så... Jag har ju precis börjat.

/ dame can't make up my mind

alla andra avviker

Det här är vår vardagsventil, det är ingen slump att detta etablerades på fyllan.

Vi är tre extremt coola, snygga, intelligenta och välutbildade tjejer som tröttnat på alla jävla mode-bloggar. We can dress ourselves, thank you very much!

Vi har alla hang-ups och dessa är våra.

Dame can't make up my mind: kan precis som namnet antyder aldrig bestämma sig. Är aldrig nöjd och letar alltid efter något annat, någon annanstans.

Dame not so much: lever i ett lyckligt förhållande sedan åtskilliga år tillbaks men undrar nu om detta är allt?

Dame gonna break your heart: känslomässigt störd och kan inte ens bli nöjd med den perfekta partnern hur mycket champagne som än bjuds.