jag borde kanske gått till ungdomsmottagningen

Trots radioskuggan i det förra inlägget har mina älskade kollegor visat att de i alla fall lever. Nästa inlägg har högre krav på sig.

Dagen till ära har vi skolkat från skolan och gått på preventivmedelsrådgivning. Jag kände mig som fjorton år igen och barnmorskan gav mig inte ens en utskällning för mina undermåliga försök till skyddat sex utan gjorde glatt gynundersökning och graviditetstester och berättade att vi uppenbarligen var i början på ägglossning. Ehh, det hade vi gärna varit utan...
Sedan skrev hon ut någon form av ringar man uppenbarligen ska stoppa upp så långt man kan och så kommer inga barn bli gjorda, utvecklingen har gått framåt sedan min ungdoms p-pillerdagar, gud ske lov. Hoppas att det funkar bra, till och med jag börjar bli lite trött på denna graviditets-nojja som jag aldrig kommer ur eftersom vi uppenbarligen är omogna fjortonåringar som inte kan använda kondom. Och vi ska vara vuxna.

Sedan pratar jag med sötaste S i telefon på väg hem och hon hoppas bara på att jag är gravid så hon slipper vara det ensam, väldigt osolidariskt och egoistiskt av henne, hon har ju i alla fall varit ihop med sin kille i typ ett år eller nåt. Hemma väntar utskällning av kombon som helt enligt regelboken dissar våra osäkra preventivmetoder. Skönt att någon sätter ned foten.

Men nu är det i alla fall ordnat och om två veckor ska jag kunna ligga utan att oroa mig för aliens i magen. Och om en vecka ska jag även testa mig mot alla STD's som finns eftersom jag inte gjort det på typ tio år och om jag inte ska ha sex med någon annan än J resten av livet vill jag ju vara säker på att jag är ren och fri från evil sjukdomar.

Fjortonåringen har blivit säkert 17-18 år på bara några veckor. Moget.

/dame can't make up my mind