Jag är så omotiverad att gå till skolan att jag i skrivande stund fortfarande sitter hemma vid köksbordet och slöar med datorn, DN och kaffe trots att vår första föreläsning börjar om en halvtimme. Jag är bara trött, trött och åter trött och inte ens det faktum att dagen bjuder på gratis-saker från läkemedelsföretag och megalocyt-party med lovely klasskamrater piggar upp. Jag vet att jag sinom tid kommer ta mina saker och dra mig mot hålan men än så länge vill jag bara låtsas att jag inte måste (största fördelen/nackdelen med att plugga, man måste aldrig).
Dock bjöd jag J (tidigare känd som daten) på middag igår och det var bra på många sätt, han sov här och åkte för en halvtimme sedan. Han verkar väldigt seriös och helt såld på mig så jag tror att jag inte behöver vara så rädd, fast jag börjar bry mig på riktigt. Och det är något med hela vår spirande relation som känns bra, det känns som om det skulle kunna funka trots våra olikheter.
Bara det faktum att han blev chockad över att jag refererade till TP som "fittiga" är ju hur kul som helst, han tyckte typ att uttrycket bitch var väl magstarkt. Han kommer ju vara så illa tvungen att vänja sig vid mina explicita uttryck och framför allt tror jag att jag måste lära honom ett och annat om feministiska resonemang och att man inte behöver vara på ett speciellt sätt för att man råkar ha ett visst kön. Men jag skulle tro att det inte blir några större problem eftersom han trots allt verkar relativt öppensinnad och vettig som person och om han tycker om mig fortfarande kan han ju inte vara helt främmande för människor som inte är helt och hållet normativa.
/dame can't make up my mind
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar