bonde söker fru

Jag håller ganska högt att jag i stort sett aldrig tittar på tv. Det kan dock ge ett visst socialt stigma eftersom jag bitvis är ganska bakom flötet gällande populärkulturella referenser som inte rör de få serie jag hittar, laddar hem och tittar på i mån av tid (läs: när jag är så sjuk/trött att jag måste hållas i sängen).

Nu har jag dock mot bättre vetande engagerat mig i tv-baserad höstupplevelse i form av "Bonde söker fru".

Detta hände även förra hösten då jag tillbringade onsdagarna med båda mina medbloggerskor som var djupt beroende av cava och bonde. Som nöjd medberoende kunde jag dock inte till fullo njuta då jag irriterade mig lite för mycket på de menlösa och våpiga kvinnor som tävlade om de ännu menlösare böndernas gunst. Måttet rågades av tönt-Fredrik som fick hybris och inte kunde fatta att han passade bäst ihop med tönt-Lena och den horribla islandshästkvinnan som liksom så många andra hästtjejer som var unga under åttitalet inte insett att livet (och framförallt kläd- och hårtrenderna) gått vidare utanför stallet.

Dock hyser jag visst hopp om höstens omgång. Dels på grund av häst-bögen som förvisso verkar lite väl slick men i alla fall känns som en produkt av 2000-talet och dels på grund av 22-åringen som har 60 mjölkkor men aldrig varit kär.
De andra två blir väl vanliga tönt-bönder som ska dejta vanliga tönt-tjejer som i slutändan börjar våpa sig och ska hänga på höskullen på tu man hand men fan inte fattar att det egentligen suger att vara gift med en bonde som aldrig är ledig och som man måste hjälpa på gården 24-7.

/dame can't make up my mind