Har den sista månaden tyckt att min mage inte riktigt är min vän (och då pratar vi inte om själva inanmätet utan den del som ligger utanför bukmuskulaturen). Den är helt enkelt lite för mjuk och stor och med min mor som avskräckande exempel och framtida stelhet, seghet och svaghet som rädsla är det helt enkelt dags att göra något åt saken. Det började bra i höstas men sedan kom vintern och julen och förkylningar och magsjuka och fan och hans moster och satte käppar i hjulet.
Men nu är det fan typ vår och ljust och det går att springa och gå ute och fuck it, jag vägrar bli en sån där tjockis som jag despisar. Och jag måste fan orka rodda båt-jäveln i GR (som SN btw ska segla med mig nu, yey) och jag vill bli lite fit och få lite kondis så nu ska jag hårdträna. No mercy or cookies.
J har föreslagit att vi ska springa tillsammans men jag tror att han kommer att vara dryg vilket gör att jag kommer att bli arg och framförallt, varenda gång jag ser par som springer tillsammans tänker jag ju själv bara: herregud, vilka jävla mongon.
Kanske dags att krypa till korset?
/ dame can't make up my mind
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar