Fikade med TT igår, var lite trött men vi satt och pratade lite lagom engagerat och precis innan hon gick på toaletten tänkte jag förstrött att hon såg ganska rund ut om magen. Detta visade sig vara mycket riktigt iaktaget eftersom hon när hon kom tillbaka outade att hon var gravid. OMFG, jag börjar luta åt att det är en komplott, alla jag känner är med barn eller föder barn och vafan. Eller också börjar det faktum att jag är i trettioårsåldern göra sig påmint.
Hon var väldigt glad men lite orolig (fair enough) och jag försökte peppa och vara glad. Och jag är glad för hennes skull om hon är glad men en del av mig är lite skeptisk. Fadern till barnet är nämligen hennes nyblivna man som precis ska åka tillbaka till sitt hemland för att få uppehållstillstånd här och ingen vet hur lång tid det kan ta.
Personligen skulle jag aldrig vilja gå igenom hela graviditeten ensam och knappt veta när min man skulle komma tillbaka igen. Men det är deras val och nu är det som det är och jag har bara att gilla läget och hjälpa henne så mycket jag kan. Och jag sa att om hon vill ha sällskap på mödravårdsgrejer eller whatever så följer jag gärna med för jag tycker inte att någon ska behöva göra allt sådant ensam om man inte vill. Och jag erkände även att det inte bara är altruism för jag är rätt nyfiken på hur allt sånt där funkar och jag gillar ju att göra research för egen del.
Å andra sidan har DGBYH lovat mig att vi systerligt ska gå igenom hela barngrejen tillsammans eftersom vi har ungefär samma inställning och nojor kring det. Och jag gillar ju sällskap.
/dame can't make up my mind
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar