collegue l'irritant

Jag jobbar natt och pluggar, verkligen en utmärkt kombination såhär innan tentan.

Jobbar med en kollega som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Han är gay och väldigt trevlig mot mig men samtidigt sjukt omogen, oambitiös och nästan lite otrevlig i övrigt. Han är en sån där kille som inte har några ambitioner och prestationer att luta sig på och därför dissar allt och alla. Har inget som helst hyfs, skulle antagligen vara hockeykille om han vore hetero - eller, nästan ännu värre, en såndär kille med stora träningsbyxor och tribaltatueringar som går på rave och tycker att den svenska narkotikapolitiken är "så himla trängsynt och tillknäppt" för han vill minsann partyknarka i lugn och ro. Som hittar en tjej med jazztights och bollar i ett diadem på huvudet som han tycker är en själsfrände och ecstasyhånglar med i typ ett dygn innan han tänder av och måste gå tillbaka till sitt jobb på Scania i Södertälje.

Han gör mig tokig, dels för att vi bara är två som jobbar på natten så ingen annan finns att fly till men också för att han, även då han inte interagerar aktivt med mig (vilket dock sker irriterande ofta) sitter och låter eller skrattar eller rapar eller whatever. Jag blir galen på riktigt snart, ska man behöva stå ut med detta? Jag försöker faktiskt plugga.

Hans enda fördel är att han låter mig sova ibland i lugn och ro mot att han får gå och handla mat någon gång under natten. Hur svårt det nu kan vara att bara handla på väg till jobbet.

/ dame can't make up my mind