Inte fick jag sova inte. På lördagen purrade J upp mig i ottan för sjösättning av båt. Dock slumpade det sig till slut så lyckligt att jag fick hoppa i säng igen och sova halva dagen medan J gjorde grovjobbet. Först på eftermiddagen blev jag upplockad hemma för vidare segling ut mot J's land där båten skulle avstjälpas på söndagen.
So, moment of truth. Skulle vår glädje av att ha gemensamma intressen bestå eller förbytas mot gråt och tandagnisslan?
Domen föll till allas vår fördel. Jag trodde väl egentligen inte på något annat men man vet aldrig, folk har dolda sidor som blottas i de mest underliga situationer. Dock föll den inte helt till den stackars båtens fördel men å andra sidan, om man ser ut som en boll och har segel som ser ut som trasor är det inte lätt att prestera. Och inuti vägde den upp en del med grym förpik och gott om plats (ffs det är ju en boll). Men jag ska inte vara för elak bara för att jag präglats på småbåtarnas prinsessa.
Och efter lite segling, lite motorgång, lite slussning och maximal trötthet från min sida var vi äntligen framme, fick middag och kunde åka hem igen. Det var faktiskt sjukt nice att segla med J men när man har skara-veckan i bagaget är ingenting riktigt på topp. Jag tror att det kallas posttraumatiskt stresssyndrom.
/ dame can't make up my mind
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar