Åhh, denna känslomässiga resa this friday have been. Vaknade hemma hos PKK igår morse, tröttare än tröttast för att åka till skolan och slumra lite till redovisningarna på förmiddagen. Ägnade lunchen åt kaffe, samtal med mamma och pappa och kedjerökning samtidigt som jag försökte ta ett vettigt beslut angående GR.
Pratade nämligen med SN på torsdagkvällen, hon hoppar av omedelbums då hon pratat med skepparen och han inte fattat ett jota av vad hon menade med att allt kändes lite osäkert. Han tyckte saker i stil med att "man måste riskera lite när man kappseglar" och då drog hon öronen åt sig. Med all rätt.
Jag kollade mailen och hade fått liknande svar på min kritik, vi pratar olika språk, de fattar uppenbarligen inte begreppen "känna sig trygg" och "välkalkylerade risker" utan verkar vilja fortsätta sin hej-och-hå-resa. Jag hade nångest och ringde m & p som båda rådde mig att hoppa av. Pappas ord vägde nog tyngst eftersom jag vet hur säkerhetsmedveten han är och hur erfaren han är både när det kommer till kappsegling och segling i allmänhet. Tog beslut och ringde sedan när jag kom hem. Skepparen blev inte så glad men nu är det i alla fall gjort, känns sådär men jag är ändå lite lättad. Och samtidigt sjukt besviken, hade verkligen sett fram emot att få segla GR.
Men jag får väl tänka på allt pappa sa när jag ringde till honom och berättade att jag hoppat av. Han uttryckte sig som att "en sten lyfts från hans bröst" nu när han inte längre behövde oroa sig för att jag skulle vara ute på havet med "några jeppar som inte kan segla". Och han tyckte också att när jag seglar GR första gången ska det vara med ett erfaret gäng där man kan vara mer som en resurs och han har ju faktist en poäng där.
Mailade även till besättningen och berättade om mitt beslut och att jag kände mig för orutinerad för att ta ansvaret som det skulle innebära att segla med dem (särskilt med tanke på att vi blev en kort när SN bangade). Ville i alla fall förklara mig för dem för de har ju varit grymt trevliga och det är ju inte deras fel att saker och ting är som de är.
Var med andra ord helt utpumpad när jag kom hem. Höll på att däcka men J ryckte upp oss och efter en tur till systemet köpte vi thai-mat och åt ute på verandan. Efter lite pyssel, vin och ett bad däckade vi i sängen och jag har sällan känt mig så nöjd med att få sova.
Och trots omtentan om en vecka känner jag ändå the sweet smell of sommarlov i typ tre månader.
/ dame can't make up my mind
lördag 30 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar