Nu sitter J och spelar på det nystämda pianot med världens lyckligaste leende på läpparna. Han blev hundra gånger gladare än jag någonsin trott och sa att det var den bästa födelsedagspresent han någonsin fått.
Tur för mig men å andra sidan berättade han igår att hans ex brukade glömma hans födelsedag helt och hållet. Alltså, hur kan man glömma den viktigaste dagen på året (förutom ens egen födelsedag)? Hon måste ju ha varit ondskans hantlangare på riktigt (eller bara grymt självupptagen).
/ dame can't make up my mind
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar