pain in the ass

Jaha, så mycket för ordning och reda.

Det var fantastiskt trevligt i lördags. Vi var sjukt sena med alla förberedelser men efter lite fuskstädning och hets i köket kunde vi trots allt ta emot gästerna perfekt förberedda eftersom de körde vilse i ungefär en timme. Grym middag, trevlig samvaro och alla tyckte om huset o maten o vinet o OMFG jävla middagsbjudning för familjen, vad hände?

Min brors fästmö ÄLSKADE huset och ville helst flytta in igår, min bror som fortfarande är student tyckte dock att ekonomin än så länge var lite för skral för hus men med tanke på hans vidare konstnärsbana så kommer de säkert sitta i ett av de söta röda husen uppe på söder om tio år och då är det vi som dödar dem av avundsjuka.
Och jag kan känna mig lite fånig i det här huset ibland. Det är sjukt fint o allt men jag har ju inte gjort ett jota för att förvärva det. Jag råkade bara träffa o bli kär i världens bästa kille som hade ett fint hus och visade sig tycka samma lika om mig. Inte ett särskilt tungt jobb.

Mina föräldrar sov kvar till på söndagen och allt var bäddat för underbar dag med lite nytta, musei-besök, middag hos J's vän osv. Dock mådde jag lite illa till frukost, det blev värre och värre och lagom tills att mamma o pappa åkt hem var det kört. Jag har inte mått så dåligt någonsin tror jag eftersom jag hade som en kombo av värsta magsjukan någonsin + värsta influensan någonsin (när allt bara gör ont, man svimmar, svettas o fryser på en gång). Som tur är höll det bara i sig ett par timmar och sedan fick jag sova.

När jag vaknat till liv igen sent på kvällen pratade jag med C o googlade magsjuka och både hon o F var sjuka + att alla våra symtom stämde in på den underbara vinterkräksjukan. Som jag fruktat sedan jag hörde talas om den första gången (med all rätt uppenbarligen). Var sjukt orolig för föräldrarna och J men nu två dagar efteråt är de inte sjuka så i bästa fall har de klarat sig (eller är immuna).

Har således suttit i karantän i hemmet sedan dess. Försökt äta och ta hand om min kropp, vars muskler har gjort sjukt ont i två dagar nu. Börjar kännas bättre nu och jag har lyckats äta lunch så det kanske är dags att prova att gå en promenad i solen som precis kom fram. Igår var jag helt död efter en halvtimmes promenerande och då hade jag ändå J att hålla i.

Så går det alltså för mig att upprätthålla peppen för aktiv skolgång och träning. Jävla sjukdomar och skit.

/dame can't make up my mind