Gud hör bön, när jag kom till skolan igår visade sig två dagars obligatorium vara ett snabbt avklarat grupparbete samt kort redovisning som sammanlagt tog trekvarts dag effektiv tid. Etikföreläsningen blev inställd (ruttet) men jag kanske nästan har koll på läget inför morgondagens tre-tenta, helt galet men det verkar inte vara omöjligt att klara sig.
Dock har vi moln på GR-himlen. SN fegar ur och vill inte med, hon tycker de är på tok för kassa på att segla. Jag håller med men är ju tyvärr jävligt plikttrogen och vill inte lämna folk i sticket, men SN är min enda trygga punkt så jag vet inte alls vad jag ska göra. Vi har en idé om att ev segla SO med dem och sedan se... Måste dock maila dem och ge en ärlig utvärdering, då kanske lite klarnar.
/ dame can't make up my mind
onsdag 27 maj 2009
måndag 25 maj 2009
halal-slakt av psyket
Skippar tandläkare, föreläsningar och högaktuell etik-diskussion för att vara hemma och plugga etologi. Lyckats hålla tempo och humör uppe precis lagom tills J kommer hem då jag får ett trött/hungrig/less-psykbryt. Verkligen bra och moget.
Jag orkar inte mera skola, jag döööör långsamt. Och imorgon prick 9:00: obligatorisk granskning av random byggnadsritningar för stall. Alltså, skjut mig bara omedelbart, det är inte ok att plåga folk och fä.
/ dame can'ät make up my mind.
Jag orkar inte mera skola, jag döööör långsamt. Och imorgon prick 9:00: obligatorisk granskning av random byggnadsritningar för stall. Alltså, skjut mig bara omedelbart, det är inte ok att plåga folk och fä.
/ dame can'ät make up my mind.
söndag 24 maj 2009
kaffeöverdos
Kom ut till Ön igår kväll efter träningsseglingen. Det gick...sådär. När folk som seglat stor båt och GR säger att de inte kan segla tror man ju att de raljerar lite, att det är lite utav ett skämt. Men det var det inte. Skepparen visste inte riktigt skillnaden mellan att slå och gippa, vi var sex på däck och bitvis behövdes det eftersom en del manövrar kändes som att de gick mer på tur än skicklighet. Dock var det en fantastisk båt, riktigt trevlig att segla och vi fick prova på att styra vilket var grymt kul. Dessutom hade jag ju min trygga punkt i SN och hon kan ju för sjutton lika lite som jag. Men, men - det blir nog bra till slut.
Så nu är vi på ön och chillar, har druckit kaffe konstant hela dagen. Först med mamma och pappa, sedan med barndoms- vännen Jo, sedan med CS och sist ett rejält tårtkalas för systerdottern som fyller arton och har tagit körkort. Fick då även chansen att bekanta mig på riktigt med lill-A, den nya brorsdottern som har världens roligaste, fyrkantiga mun och som sett ut som världens sötaste apa från dag ett.
J var med hela tiden, han smälter in jäkligt bra i de flesta sammanhang vilket är otroligt skönt. Nu ska vi äta lite middag med föräldrarna och pyssla med båten innan det blir hemfärd mot stadens larm.
/ dame can't make up my mind
Så nu är vi på ön och chillar, har druckit kaffe konstant hela dagen. Först med mamma och pappa, sedan med barndoms- vännen Jo, sedan med CS och sist ett rejält tårtkalas för systerdottern som fyller arton och har tagit körkort. Fick då även chansen att bekanta mig på riktigt med lill-A, den nya brorsdottern som har världens roligaste, fyrkantiga mun och som sett ut som världens sötaste apa från dag ett.
J var med hela tiden, han smälter in jäkligt bra i de flesta sammanhang vilket är otroligt skönt. Nu ska vi äta lite middag med föräldrarna och pyssla med båten innan det blir hemfärd mot stadens larm.
/ dame can't make up my mind
fredag 22 maj 2009
adhd-mode
Det kunde ha varit en dålig idé att jobba hela natten och plugga mellan samtalen för att sedan åka direkt till skolan och göra tentan. Men jag lyckades lägga i någon form av överväxel och allt gick galant. Kan nog ha klarat både epi o stati om jag inte missförstått det hela rejält. Dock är jag helt stissig nu och bör försöka somna bums men samtidigt måste jag försöka se till att jag kan sova inatt också eftersom jag ska upp tidigt imorgon och övningssegla med GR-gänget. Och J tycker att vi ska åka till landet. Godnatt.
/ dame can't make up my mind
/ dame can't make up my mind
torsdag 21 maj 2009
sommarfest, herregud
Är på "sommarfest" i en trädgård på Lidingö. Pastasallad, vitt vin, tusen ungar med leksaker som låter och mycket artig konversation. Inser att det här är mitt liv nu, att jag ibland går med J på tillställningar där människor har hus och barn och välordnade jobb. Självklart beror det på att han är några år äldre än jag och att många av hans vänner har familj men jag inser att även att det är jag. Jag är äldre än förut, mina vänner gifter sig och skaffar barn. Det här är en utveckling som är oundviklig.
Jag inser också att det faktiskt var trevligt till slut. Så fort vi lyckats ducka den dryga brat-killen som skulle prata hela jävla tiden om meningslösa prestationer och statusgrejer (som det ofta visade sig att han inte hade fog för). Och tyvärr var det trevligast att prata med värdinnan och hennes kompis vilket ofelbart ledde till att jag kände mig som en hemmafru eftersom J satt vid nästa bord och pratade med idel män. Varför känns det som en magisk, diskret uppdelning som bara sker, helt outtalat? Om jag nu hade trevligt i mitt sällskap, varför kliade det lite i magen av obehag?
Kanske för att jag inte vill hamna där själv och för att jag inte är helt säker på att det inte kan smyga sig på. Jag vill vara fri men ändå en del av någon annan. Jag vill ha barn utan att känna att de är bara mitt ansvar. Jag vägrar ge upp mig själv men är sjukt rädd att det kommer att hända på något sätt.
Min tröst i detta är att J är så bra. Han är inte särskilt intresserad av yttre status, han är en grym människa att samarbeta och vara med. Han tar ansvar och hjälper till och med lite kommunikation tror jag att vi kommer att ha ett fantastiskt liv tillsammans och förhoppningsvis få till ett par trevliga barn på köpet.
Jag är inte orolig egentligen men i vissa sammanhang är jag som rädd att bli smittad av andra, rädd för att få någon form av hemmafrubakterie som äter upp min hjärna. Man har ju hört vad som kan hända!
/ dame can't make up my mind
Jag inser också att det faktiskt var trevligt till slut. Så fort vi lyckats ducka den dryga brat-killen som skulle prata hela jävla tiden om meningslösa prestationer och statusgrejer (som det ofta visade sig att han inte hade fog för). Och tyvärr var det trevligast att prata med värdinnan och hennes kompis vilket ofelbart ledde till att jag kände mig som en hemmafru eftersom J satt vid nästa bord och pratade med idel män. Varför känns det som en magisk, diskret uppdelning som bara sker, helt outtalat? Om jag nu hade trevligt i mitt sällskap, varför kliade det lite i magen av obehag?
Kanske för att jag inte vill hamna där själv och för att jag inte är helt säker på att det inte kan smyga sig på. Jag vill vara fri men ändå en del av någon annan. Jag vill ha barn utan att känna att de är bara mitt ansvar. Jag vägrar ge upp mig själv men är sjukt rädd att det kommer att hända på något sätt.
Min tröst i detta är att J är så bra. Han är inte särskilt intresserad av yttre status, han är en grym människa att samarbeta och vara med. Han tar ansvar och hjälper till och med lite kommunikation tror jag att vi kommer att ha ett fantastiskt liv tillsammans och förhoppningsvis få till ett par trevliga barn på köpet.
Jag är inte orolig egentligen men i vissa sammanhang är jag som rädd att bli smittad av andra, rädd för att få någon form av hemmafrubakterie som äter upp min hjärna. Man har ju hört vad som kan hända!
/ dame can't make up my mind
collegue l'irritant
Jag jobbar natt och pluggar, verkligen en utmärkt kombination såhär innan tentan.
Jobbar med en kollega som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Han är gay och väldigt trevlig mot mig men samtidigt sjukt omogen, oambitiös och nästan lite otrevlig i övrigt. Han är en sån där kille som inte har några ambitioner och prestationer att luta sig på och därför dissar allt och alla. Har inget som helst hyfs, skulle antagligen vara hockeykille om han vore hetero - eller, nästan ännu värre, en såndär kille med stora träningsbyxor och tribaltatueringar som går på rave och tycker att den svenska narkotikapolitiken är "så himla trängsynt och tillknäppt" för han vill minsann partyknarka i lugn och ro. Som hittar en tjej med jazztights och bollar i ett diadem på huvudet som han tycker är en själsfrände och ecstasyhånglar med i typ ett dygn innan han tänder av och måste gå tillbaka till sitt jobb på Scania i Södertälje.
Han gör mig tokig, dels för att vi bara är två som jobbar på natten så ingen annan finns att fly till men också för att han, även då han inte interagerar aktivt med mig (vilket dock sker irriterande ofta) sitter och låter eller skrattar eller rapar eller whatever. Jag blir galen på riktigt snart, ska man behöva stå ut med detta? Jag försöker faktiskt plugga.
Hans enda fördel är att han låter mig sova ibland i lugn och ro mot att han får gå och handla mat någon gång under natten. Hur svårt det nu kan vara att bara handla på väg till jobbet.
/ dame can't make up my mind
Jobbar med en kollega som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Han är gay och väldigt trevlig mot mig men samtidigt sjukt omogen, oambitiös och nästan lite otrevlig i övrigt. Han är en sån där kille som inte har några ambitioner och prestationer att luta sig på och därför dissar allt och alla. Har inget som helst hyfs, skulle antagligen vara hockeykille om han vore hetero - eller, nästan ännu värre, en såndär kille med stora träningsbyxor och tribaltatueringar som går på rave och tycker att den svenska narkotikapolitiken är "så himla trängsynt och tillknäppt" för han vill minsann partyknarka i lugn och ro. Som hittar en tjej med jazztights och bollar i ett diadem på huvudet som han tycker är en själsfrände och ecstasyhånglar med i typ ett dygn innan han tänder av och måste gå tillbaka till sitt jobb på Scania i Södertälje.
Han gör mig tokig, dels för att vi bara är två som jobbar på natten så ingen annan finns att fly till men också för att han, även då han inte interagerar aktivt med mig (vilket dock sker irriterande ofta) sitter och låter eller skrattar eller rapar eller whatever. Jag blir galen på riktigt snart, ska man behöva stå ut med detta? Jag försöker faktiskt plugga.
Hans enda fördel är att han låter mig sova ibland i lugn och ro mot att han får gå och handla mat någon gång under natten. Hur svårt det nu kan vara att bara handla på väg till jobbet.
/ dame can't make up my mind
måndag 18 maj 2009
obligatorium
Jag hatar min ondskefulla skola hjärtligt just nu. Resten av terminen (ca enochenhalv vecka effektiv tid) består av olika obligatoriska moment fram till sista tentan. Jag hatar jävla obligatoriska moment, de känns aldrig meningsfulla, det går oftast ut att man ska jobba i grupp (blä!) och slutar alltid med en ännu meningslösare redovisning som alla bara vill slippa.
Det enda bra med detta är att jag tvingas till Uppsala och kan plugga lite stati med bästa E som också har omtenta. För nu är det bara stati o epi som gäller fram till fredag då jag har omtenta i det och därefter är det bara att attackera resten av pop. med. inför de tre sluttentorna fredagen därefter. Och sedan är skolan slut men för mig är det en vecka till med spec pat inför omtentan den 8 juni.
Jag tror att det är detta som folk refererar till som "en intensiv tid".
/ dame can't make up my mind
Det enda bra med detta är att jag tvingas till Uppsala och kan plugga lite stati med bästa E som också har omtenta. För nu är det bara stati o epi som gäller fram till fredag då jag har omtenta i det och därefter är det bara att attackera resten av pop. med. inför de tre sluttentorna fredagen därefter. Och sedan är skolan slut men för mig är det en vecka till med spec pat inför omtentan den 8 juni.
Jag tror att det är detta som folk refererar till som "en intensiv tid".
/ dame can't make up my mind
söndag 17 maj 2009
godnatt förgäves
Inte fick jag sova inte. På lördagen purrade J upp mig i ottan för sjösättning av båt. Dock slumpade det sig till slut så lyckligt att jag fick hoppa i säng igen och sova halva dagen medan J gjorde grovjobbet. Först på eftermiddagen blev jag upplockad hemma för vidare segling ut mot J's land där båten skulle avstjälpas på söndagen.
So, moment of truth. Skulle vår glädje av att ha gemensamma intressen bestå eller förbytas mot gråt och tandagnisslan?
Domen föll till allas vår fördel. Jag trodde väl egentligen inte på något annat men man vet aldrig, folk har dolda sidor som blottas i de mest underliga situationer. Dock föll den inte helt till den stackars båtens fördel men å andra sidan, om man ser ut som en boll och har segel som ser ut som trasor är det inte lätt att prestera. Och inuti vägde den upp en del med grym förpik och gott om plats (ffs det är ju en boll). Men jag ska inte vara för elak bara för att jag präglats på småbåtarnas prinsessa.
Och efter lite segling, lite motorgång, lite slussning och maximal trötthet från min sida var vi äntligen framme, fick middag och kunde åka hem igen. Det var faktiskt sjukt nice att segla med J men när man har skara-veckan i bagaget är ingenting riktigt på topp. Jag tror att det kallas posttraumatiskt stresssyndrom.
/ dame can't make up my mind
So, moment of truth. Skulle vår glädje av att ha gemensamma intressen bestå eller förbytas mot gråt och tandagnisslan?
Domen föll till allas vår fördel. Jag trodde väl egentligen inte på något annat men man vet aldrig, folk har dolda sidor som blottas i de mest underliga situationer. Dock föll den inte helt till den stackars båtens fördel men å andra sidan, om man ser ut som en boll och har segel som ser ut som trasor är det inte lätt att prestera. Och inuti vägde den upp en del med grym förpik och gott om plats (ffs det är ju en boll). Men jag ska inte vara för elak bara för att jag präglats på småbåtarnas prinsessa.
Och efter lite segling, lite motorgång, lite slussning och maximal trötthet från min sida var vi äntligen framme, fick middag och kunde åka hem igen. Det var faktiskt sjukt nice att segla med J men när man har skara-veckan i bagaget är ingenting riktigt på topp. Jag tror att det kallas posttraumatiskt stresssyndrom.
/ dame can't make up my mind
fredag 15 maj 2009
alltså tröttheten del II aka djuromsorgen my ass
Så, hemma igen efter en vecka med klassen i produktionsdjurssveriges högborg - Skara.
Vi bodde på ett grymt vandrarhem med soft personal samt världens snällaste busschaufför som glatt körde runt oss till systembolag och mataffärer. Föreläsningarna gavs på ett naturbruksgymnasium med idel kids som i sann grundskole-anda och med lantlig precision trakasserade främmande veterinärstudenter på genomgång och skolmatsalspersonal som ivrigt prackade på en efterätter och påtår (mao långt ifrån vår egen skolresturangs snåla mattantsattacker).
I övrigt gjorde vi varje dag ett studiebesök på olika produktionsdjurs- besättningar förutom en dag som var vikt åt besök på ett av Sveriges största slakterier, Scan i Skara. En relativt rättvis redogörelse av detta besök som jag inte ser någon större anledning att skriva om med egna ord kan ni läsa hos Renate. Dock viker jag lite från hennes linje när det kommer till att fortsätta köttkonsumtionen men enbart inrikta mig på svenskt kött. Jag kommer aldrig mera att köpa kött som kommer från konventionella slakterier.
Å ena sidan kan man argumentera mot mig här. Jag visste hur det såg ut (mer eller mindre i alla fall). Jag har sett filmer om djurproduktion och blabla. Jag har ändå valt att börja äta kött igen (efter att i ca tio år varit vegetarian) även om min köttkonsumtion antagligen varit betydligt lägre än medel-svensson. Jag har nästan alltid köpt ekologiskt kött och aldrig, aldrig utländskt. Efter att ha läst miljövetenskap har dock min konsumtion av fisk minskat radikalt på grund av utfiskning, odlad fisks negativa konsekvenser på miljön etc och kyckling har jag aldrig känt att det är ok att äta även om jag älskar smaken och ibland faller för frestelsen. Men ändå, jag har lite blundat och lite lurat mig själv eftersom jag ätit så mycket ekologiskt. Men när scan-damen glatt berättar att alla djur åker dit, även de som klassas som ekologiska blev i alla fall jag slightly depressed. Om de får ha det bättre i livet än många andra, varför ska de då inte få ett värdigt slut? Hon berättar även att KRAV:s regler inte tillåter att djuren övernattar på slakteriet samt att de inte får gå på spaltgolv men det spelar ingen roll för Scans eko-kött är inte KRAV-märkt, det är certifierat enligt en annan eko-märkning. Och den nya märkningen EU-ekologiskt har inga restriktioner alls jämfört med den konventionella hanteringen på slakteriet.
På Scan valde jag dock (tack gode gud för det) att gå med en grupp som guidades av min nya idol (Bo Algers) som uppenbarligen skulle vara bra på att ta hand om oss som inte riktigt var säkra på hur hemskt vi skulle tycka att det var. And I can tell he was - han var grym på alla sätt och vis och förklarade allt, pekade på brister i djuromsorgen och gav oss ett sjukt bra stöd. För även om jag hade en föreställning om hur det skulle vara, var det ändå tio gånger värre. Och kanske värre på ett annat sätt än för de som är vegetarianer - jag var ju tvungen att inse att jag faktiskt peppat denna verksamhet genom att då och då köpa deras produkter. Och det var jobbigt. Bo gav även tips om riktigt bra, små slakterier och tyckte själv att de var de enda att föredra om man skulle få en ok djuromsorg.
För även om det säkert var tio gånger värre när scan-damen började jobba med djuromsorgen 2001 så kan jag inte tycka att det är ok att behandla djur som man gör på ett vanligt slakteri. Om man måste äta vanligt kött så fair enough, alla gör sina val och välj då för i helvete enbart svenskt kött. Men ännu hellre, skit i att köpa det eller köp från riktigt små, bra slakterier som t. ex. Ängavallen (Bo's tips). Läs på deras sida vad de skriver om ångestfri slakt, i alla fall jag kan tänka mig att äta kött från deras gård.
I övrigt har hela veckan gett skarpa insikter i bönders tankesätt (inte alltid att föredra), hur produktionsdjur har det på riktigt (ingen picknick i det gröna), att det i alla fall finns en poäng i att välja ekologiska mjölkprodukter samt att det finns djurskötare som bryr sig om människor och djur på riktigt. Kårtorps gård var, om inte ett föredöme, så i alla fall ett tecken på att det går att röra sig mot djuromsorg på riktigt även i produktionsdjurens värld.
Inte att förglömma har det sovits på tok för lite, druckits alldeles för mycket vin samt rökts ca tusen cigaretter för mycket och pratats, pratats och åter pratats. Både i rent terapeutiskt syfte efter studiebesöken men även privatangelägenheter har dryftats och jag känner att jag till viss del börjar hitta tillbaka till flera av mina klasskompisar som jag saknat att prata med. Och - halleluja - jag har även insett fördelar med klass- kamrater som tidigare inte setts på med blida ögon (vilket dock kan vägas upp av hatet som fortfarande alt. nyförblommat riktas mot vissa andra).
Det är underbart med klasssammankomster men nu är det dags att sova i ungefär ett år. Tröttheten och den känslomässiga utmattningen är inte längre att leka med.
/ dame can't make up my mind
Vi bodde på ett grymt vandrarhem med soft personal samt världens snällaste busschaufför som glatt körde runt oss till systembolag och mataffärer. Föreläsningarna gavs på ett naturbruksgymnasium med idel kids som i sann grundskole-anda och med lantlig precision trakasserade främmande veterinärstudenter på genomgång och skolmatsalspersonal som ivrigt prackade på en efterätter och påtår (mao långt ifrån vår egen skolresturangs snåla mattantsattacker).
I övrigt gjorde vi varje dag ett studiebesök på olika produktionsdjurs- besättningar förutom en dag som var vikt åt besök på ett av Sveriges största slakterier, Scan i Skara. En relativt rättvis redogörelse av detta besök som jag inte ser någon större anledning att skriva om med egna ord kan ni läsa hos Renate. Dock viker jag lite från hennes linje när det kommer till att fortsätta köttkonsumtionen men enbart inrikta mig på svenskt kött. Jag kommer aldrig mera att köpa kött som kommer från konventionella slakterier.
Å ena sidan kan man argumentera mot mig här. Jag visste hur det såg ut (mer eller mindre i alla fall). Jag har sett filmer om djurproduktion och blabla. Jag har ändå valt att börja äta kött igen (efter att i ca tio år varit vegetarian) även om min köttkonsumtion antagligen varit betydligt lägre än medel-svensson. Jag har nästan alltid köpt ekologiskt kött och aldrig, aldrig utländskt. Efter att ha läst miljövetenskap har dock min konsumtion av fisk minskat radikalt på grund av utfiskning, odlad fisks negativa konsekvenser på miljön etc och kyckling har jag aldrig känt att det är ok att äta även om jag älskar smaken och ibland faller för frestelsen. Men ändå, jag har lite blundat och lite lurat mig själv eftersom jag ätit så mycket ekologiskt. Men när scan-damen glatt berättar att alla djur åker dit, även de som klassas som ekologiska blev i alla fall jag slightly depressed. Om de får ha det bättre i livet än många andra, varför ska de då inte få ett värdigt slut? Hon berättar även att KRAV:s regler inte tillåter att djuren övernattar på slakteriet samt att de inte får gå på spaltgolv men det spelar ingen roll för Scans eko-kött är inte KRAV-märkt, det är certifierat enligt en annan eko-märkning. Och den nya märkningen EU-ekologiskt har inga restriktioner alls jämfört med den konventionella hanteringen på slakteriet.
På Scan valde jag dock (tack gode gud för det) att gå med en grupp som guidades av min nya idol (Bo Algers) som uppenbarligen skulle vara bra på att ta hand om oss som inte riktigt var säkra på hur hemskt vi skulle tycka att det var. And I can tell he was - han var grym på alla sätt och vis och förklarade allt, pekade på brister i djuromsorgen och gav oss ett sjukt bra stöd. För även om jag hade en föreställning om hur det skulle vara, var det ändå tio gånger värre. Och kanske värre på ett annat sätt än för de som är vegetarianer - jag var ju tvungen att inse att jag faktiskt peppat denna verksamhet genom att då och då köpa deras produkter. Och det var jobbigt. Bo gav även tips om riktigt bra, små slakterier och tyckte själv att de var de enda att föredra om man skulle få en ok djuromsorg.
För även om det säkert var tio gånger värre när scan-damen började jobba med djuromsorgen 2001 så kan jag inte tycka att det är ok att behandla djur som man gör på ett vanligt slakteri. Om man måste äta vanligt kött så fair enough, alla gör sina val och välj då för i helvete enbart svenskt kött. Men ännu hellre, skit i att köpa det eller köp från riktigt små, bra slakterier som t. ex. Ängavallen (Bo's tips). Läs på deras sida vad de skriver om ångestfri slakt, i alla fall jag kan tänka mig att äta kött från deras gård.
I övrigt har hela veckan gett skarpa insikter i bönders tankesätt (inte alltid att föredra), hur produktionsdjur har det på riktigt (ingen picknick i det gröna), att det i alla fall finns en poäng i att välja ekologiska mjölkprodukter samt att det finns djurskötare som bryr sig om människor och djur på riktigt. Kårtorps gård var, om inte ett föredöme, så i alla fall ett tecken på att det går att röra sig mot djuromsorg på riktigt även i produktionsdjurens värld.
Inte att förglömma har det sovits på tok för lite, druckits alldeles för mycket vin samt rökts ca tusen cigaretter för mycket och pratats, pratats och åter pratats. Både i rent terapeutiskt syfte efter studiebesöken men även privatangelägenheter har dryftats och jag känner att jag till viss del börjar hitta tillbaka till flera av mina klasskompisar som jag saknat att prata med. Och - halleluja - jag har även insett fördelar med klass- kamrater som tidigare inte setts på med blida ögon (vilket dock kan vägas upp av hatet som fortfarande alt. nyförblommat riktas mot vissa andra).
Det är underbart med klasssammankomster men nu är det dags att sova i ungefär ett år. Tröttheten och den känslomässiga utmattningen är inte längre att leka med.
/ dame can't make up my mind
söndag 10 maj 2009
sailer-pro-girl
Ohh, sweet lord. Helgen blev riktigt bra och jag har haft sjukt kul och lärt mig en massa. Gubben som har båten (som för övrigt är en H-båt, precis som den jag har) är sjukt soft och trevlig och bra på att berätta hur man ska göra och credda en när man gör rätt.
LR gick så där, en annan tjej var med också och vi kämpade på bäst vi kunde men utan träning blev det lite si och så med spinnakern, det blåste rätt duktigt och vi höll på att bli rammade av världens största motorbåt men jag tror i alla fall inte att vi kom sist bland H-båtarna och det är ju också en form av bedrift. Det var dock mycket bra och lärorik segling där allt gick bra så jag tänker verkligen inte klaga.
På söndagen var det bankappsegling utanför Lidingö och det har jag heller aldrig gjort förut så det var kul att lära sig. Dock var jag ensam gast och rätt orolig för hur det skulle gå där i början. Men det löste sig rätt bra till slut, trots att jag var lite skitis så provade vi med spinnakern och efter ett par gånger blev jag värsta pro och hoppade som en apa på fördäck och slet och drog. Vi kom förvisso sist i alla race utom ett men å andra sidan var vi bara två på vår båt medan alla andra var tre och statistiskt sett borde vi då varit 33% sämre och så dåliga var vi aldrig. Och en sjukt bra sak med hela seglingen var också att jag nu kommer våga segla spinnaker med mig egen båt hur mycket som helst i sommar.
Kom hem rätt sent idag efter fika med ex-kombon och är nu helt slut. Är med andra ord föga peppad på att tvätta och packa en massa för att åka till Skara klockan sju imorgon bitti.
/ dame can't make up my mind
LR gick så där, en annan tjej var med också och vi kämpade på bäst vi kunde men utan träning blev det lite si och så med spinnakern, det blåste rätt duktigt och vi höll på att bli rammade av världens största motorbåt men jag tror i alla fall inte att vi kom sist bland H-båtarna och det är ju också en form av bedrift. Det var dock mycket bra och lärorik segling där allt gick bra så jag tänker verkligen inte klaga.
På söndagen var det bankappsegling utanför Lidingö och det har jag heller aldrig gjort förut så det var kul att lära sig. Dock var jag ensam gast och rätt orolig för hur det skulle gå där i början. Men det löste sig rätt bra till slut, trots att jag var lite skitis så provade vi med spinnakern och efter ett par gånger blev jag värsta pro och hoppade som en apa på fördäck och slet och drog. Vi kom förvisso sist i alla race utom ett men å andra sidan var vi bara två på vår båt medan alla andra var tre och statistiskt sett borde vi då varit 33% sämre och så dåliga var vi aldrig. Och en sjukt bra sak med hela seglingen var också att jag nu kommer våga segla spinnaker med mig egen båt hur mycket som helst i sommar.
Kom hem rätt sent idag efter fika med ex-kombon och är nu helt slut. Är med andra ord föga peppad på att tvätta och packa en massa för att åka till Skara klockan sju imorgon bitti.
/ dame can't make up my mind
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
