vuxen-weekend i förorten

Igår hade jag och J den produktivaste och trevligaste dagen på länge. Vi började med att äta frukost och pyssla i hemmets lugna vrå innan vi kom på den geniala idén att ta bilen in till stan så att vi skulle kunna handla på vägen hem.

Jag hade nämligen hittat några affärer vi borde kolla in eftersom vi letar efter förlovnings/vigselringar. Och alltså, det kanske är kul om man är en hybris-brud som planerat sitt bröllop sedan födseln men för två normala individer som bara vill gifta sig är det sjukt tråkigt och svårt att leta ringar. Vi tycker att det mesta ser helt galet trist ut men å andra sidan, när det blir lite edgy design så blir det ofta bara otroligt fult. Vad har folk för smak egentligen? Tror dock att vi börjar nischa in området och få en känsla för vad vi vill ha för något, med lite tur hittar vi i alla fall något vi gillar innan vi gifter oss.

Dock är vi uppenbarligen lite bakom flötet när det gäller omvärldsvetenskap. Vi parkerade nere på Strandvägen trots att vi tyckte att det var sjukt mycket folk och kameror och jag vet inte allt. Promenerade in mot Stureplan när vi ser några killar med gula västar som det står Stockholm Marathon på. Då börjar vi förstå vad som är upp och frågar dem om vår parkering verkligen är helt genomtänkt. Det var den inte, vi hann precis kasta oss runt i de affärer jag sett och som kanske kunde ha något vi gillar innan vi fick kuta ned till bilen igen och precis hann kasta oss ut innan Strandvägen blev avspärrad. Phiu!

Det var i och för sig inte helt fel för då åkte vi till Zeta trädgård vid Kungens Kurva och hann gå runt och titta på allt fint och köpa lite växter och jord innan vi handlade och gittade hem.
På kvällen kom CS och hennes kille F på middag, det blev mycket bra och trevligt trots att F var sjukt full när han kom eftersom han dubbelbokat sig och kom direkt från någon form av åka-vaxholmsbåt-och-häva-öl-dag med gamla skolkompisar. Ja, ja - han hade ju ändå däckat vid ett eftersom han är sorgligt kvällstrött.

Idag har vi bara chillat, fikat lite hos J's syster som fyllde år samt pysslat i trädgården med ex-kombon som var på besök. Jag gillar besök som inte bangar för att hjälpas åt med roliga saker (typ plantera om alla blommor i hela huset). Och hon fick faktiskt en rejäl middag med lite vin och kaffe för besväret.

/ dame can't make up my mind

no GR but the sweet smell of sommarlov

Åhh, denna känslomässiga resa this friday have been. Vaknade hemma hos PKK igår morse, tröttare än tröttast för att åka till skolan och slumra lite till redovisningarna på förmiddagen. Ägnade lunchen åt kaffe, samtal med mamma och pappa och kedjerökning samtidigt som jag försökte ta ett vettigt beslut angående GR.

Pratade nämligen med SN på torsdagkvällen, hon hoppar av omedelbums då hon pratat med skepparen och han inte fattat ett jota av vad hon menade med att allt kändes lite osäkert. Han tyckte saker i stil med att "man måste riskera lite när man kappseglar" och då drog hon öronen åt sig. Med all rätt.

Jag kollade mailen och hade fått liknande svar på min kritik, vi pratar olika språk, de fattar uppenbarligen inte begreppen "känna sig trygg" och "välkalkylerade risker" utan verkar vilja fortsätta sin hej-och-hå-resa. Jag hade nångest och ringde m & p som båda rådde mig att hoppa av. Pappas ord vägde nog tyngst eftersom jag vet hur säkerhetsmedveten han är och hur erfaren han är både när det kommer till kappsegling och segling i allmänhet. Tog beslut och ringde sedan när jag kom hem. Skepparen blev inte så glad men nu är det i alla fall gjort, känns sådär men jag är ändå lite lättad. Och samtidigt sjukt besviken, hade verkligen sett fram emot att få segla GR.

Men jag får väl tänka på allt pappa sa när jag ringde till honom och berättade att jag hoppat av. Han uttryckte sig som att "en sten lyfts från hans bröst" nu när han inte längre behövde oroa sig för att jag skulle vara ute på havet med "några jeppar som inte kan segla". Och han tyckte också att när jag seglar GR första gången ska det vara med ett erfaret gäng där man kan vara mer som en resurs och han har ju faktist en poäng där.

Mailade även till besättningen och berättade om mitt beslut och att jag kände mig för orutinerad för att ta ansvaret som det skulle innebära att segla med dem (särskilt med tanke på att vi blev en kort när SN bangade). Ville i alla fall förklara mig för dem för de har ju varit grymt trevliga och det är ju inte deras fel att saker och ting är som de är.

Var med andra ord helt utpumpad när jag kom hem. Höll på att däcka men J ryckte upp oss och efter en tur till systemet köpte vi thai-mat och åt ute på verandan. Efter lite pyssel, vin och ett bad däckade vi i sängen och jag har sällan känt mig så nöjd med att få sova.

Och trots omtentan om en vecka känner jag ändå the sweet smell of sommarlov i typ tre månader.

/ dame can't make up my mind

tenta 1-2-3, check

Tentan gick rätt bra, kan ha klarat alla tre. Vore verkligen sjunde-himlen-status om det gick. Nu har jag bara spec paten kvar men utan obligatorisk skola känns det som en picknick i det gröna. Måste dock vara kvar i skolan imorgon för ännu mer obli-moment men jag tar tillfället i akt och dricker vin med de delar av klassen som räknas till vännerna. Hoppas på lite kvalitetstid med de viktigaste innan vi sprids vind för våg under sommaren. Vi börjar nu med lunch och vin, vin och mera vin.

/ dame can't make up my mind

beslutsångest

Gud hör bön, när jag kom till skolan igår visade sig två dagars obligatorium vara ett snabbt avklarat grupparbete samt kort redovisning som sammanlagt tog trekvarts dag effektiv tid. Etikföreläsningen blev inställd (ruttet) men jag kanske nästan har koll på läget inför morgondagens tre-tenta, helt galet men det verkar inte vara omöjligt att klara sig.

Dock har vi moln på GR-himlen. SN fegar ur och vill inte med, hon tycker de är på tok för kassa på att segla. Jag håller med men är ju tyvärr jävligt plikttrogen och vill inte lämna folk i sticket, men SN är min enda trygga punkt så jag vet inte alls vad jag ska göra. Vi har en idé om att ev segla SO med dem och sedan se... Måste dock maila dem och ge en ärlig utvärdering, då kanske lite klarnar.

/ dame can't make up my mind

halal-slakt av psyket

Skippar tandläkare, föreläsningar och högaktuell etik-diskussion för att vara hemma och plugga etologi. Lyckats hålla tempo och humör uppe precis lagom tills J kommer hem då jag får ett trött/hungrig/less-psykbryt. Verkligen bra och moget.

Jag orkar inte mera skola, jag döööör långsamt. Och imorgon prick 9:00: obligatorisk granskning av random byggnadsritningar för stall. Alltså, skjut mig bara omedelbart, det är inte ok att plåga folk och fä.

/ dame can'ät make up my mind.

kaffeöverdos

Kom ut till Ön igår kväll efter träningsseglingen. Det gick...sådär. När folk som seglat stor båt och GR säger att de inte kan segla tror man ju att de raljerar lite, att det är lite utav ett skämt. Men det var det inte. Skepparen visste inte riktigt skillnaden mellan att slå och gippa, vi var sex på däck och bitvis behövdes det eftersom en del manövrar kändes som att de gick mer på tur än skicklighet. Dock var det en fantastisk båt, riktigt trevlig att segla och vi fick prova på att styra vilket var grymt kul. Dessutom hade jag ju min trygga punkt i SN och hon kan ju för sjutton lika lite som jag. Men, men - det blir nog bra till slut.

Så nu är vi på ön och chillar, har druckit kaffe konstant hela dagen. Först med mamma och pappa, sedan med barndoms- vännen Jo, sedan med CS och sist ett rejält tårtkalas för systerdottern som fyller arton och har tagit körkort. Fick då även chansen att bekanta mig på riktigt med lill-A, den nya brorsdottern som har världens roligaste, fyrkantiga mun och som sett ut som världens sötaste apa från dag ett.

J var med hela tiden, han smälter in jäkligt bra i de flesta sammanhang vilket är otroligt skönt. Nu ska vi äta lite middag med föräldrarna och pyssla med båten innan det blir hemfärd mot stadens larm.

/ dame can't make up my mind

adhd-mode

Det kunde ha varit en dålig idé att jobba hela natten och plugga mellan samtalen för att sedan åka direkt till skolan och göra tentan. Men jag lyckades lägga i någon form av överväxel och allt gick galant. Kan nog ha klarat både epi o stati om jag inte missförstått det hela rejält. Dock är jag helt stissig nu och bör försöka somna bums men samtidigt måste jag försöka se till att jag kan sova inatt också eftersom jag ska upp tidigt imorgon och övningssegla med GR-gänget. Och J tycker att vi ska åka till landet. Godnatt.

/ dame can't make up my mind

sommarfest, herregud

Är på "sommarfest" i en trädgård på Lidingö. Pastasallad, vitt vin, tusen ungar med leksaker som låter och mycket artig konversation. Inser att det här är mitt liv nu, att jag ibland går med J på tillställningar där människor har hus och barn och välordnade jobb. Självklart beror det på att han är några år äldre än jag och att många av hans vänner har familj men jag inser att även att det är jag. Jag är äldre än förut, mina vänner gifter sig och skaffar barn. Det här är en utveckling som är oundviklig.

Jag inser också att det faktiskt var trevligt till slut. Så fort vi lyckats ducka den dryga brat-killen som skulle prata hela jävla tiden om meningslösa prestationer och statusgrejer (som det ofta visade sig att han inte hade fog för). Och tyvärr var det trevligast att prata med värdinnan och hennes kompis vilket ofelbart ledde till att jag kände mig som en hemmafru eftersom J satt vid nästa bord och pratade med idel män. Varför känns det som en magisk, diskret uppdelning som bara sker, helt outtalat? Om jag nu hade trevligt i mitt sällskap, varför kliade det lite i magen av obehag?

Kanske för att jag inte vill hamna där själv och för att jag inte är helt säker på att det inte kan smyga sig på. Jag vill vara fri men ändå en del av någon annan. Jag vill ha barn utan att känna att de är bara mitt ansvar. Jag vägrar ge upp mig själv men är sjukt rädd att det kommer att hända på något sätt.

Min tröst i detta är att J är så bra. Han är inte särskilt intresserad av yttre status, han är en grym människa att samarbeta och vara med. Han tar ansvar och hjälper till och med lite kommunikation tror jag att vi kommer att ha ett fantastiskt liv tillsammans och förhoppningsvis få till ett par trevliga barn på köpet.

Jag är inte orolig egentligen men i vissa sammanhang är jag som rädd att bli smittad av andra, rädd för att få någon form av hemmafrubakterie som äter upp min hjärna. Man har ju hört vad som kan hända!

/ dame can't make up my mind

collegue l'irritant

Jag jobbar natt och pluggar, verkligen en utmärkt kombination såhär innan tentan.

Jobbar med en kollega som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Han är gay och väldigt trevlig mot mig men samtidigt sjukt omogen, oambitiös och nästan lite otrevlig i övrigt. Han är en sån där kille som inte har några ambitioner och prestationer att luta sig på och därför dissar allt och alla. Har inget som helst hyfs, skulle antagligen vara hockeykille om han vore hetero - eller, nästan ännu värre, en såndär kille med stora träningsbyxor och tribaltatueringar som går på rave och tycker att den svenska narkotikapolitiken är "så himla trängsynt och tillknäppt" för han vill minsann partyknarka i lugn och ro. Som hittar en tjej med jazztights och bollar i ett diadem på huvudet som han tycker är en själsfrände och ecstasyhånglar med i typ ett dygn innan han tänder av och måste gå tillbaka till sitt jobb på Scania i Södertälje.

Han gör mig tokig, dels för att vi bara är två som jobbar på natten så ingen annan finns att fly till men också för att han, även då han inte interagerar aktivt med mig (vilket dock sker irriterande ofta) sitter och låter eller skrattar eller rapar eller whatever. Jag blir galen på riktigt snart, ska man behöva stå ut med detta? Jag försöker faktiskt plugga.

Hans enda fördel är att han låter mig sova ibland i lugn och ro mot att han får gå och handla mat någon gång under natten. Hur svårt det nu kan vara att bara handla på väg till jobbet.

/ dame can't make up my mind

obligatorium

Jag hatar min ondskefulla skola hjärtligt just nu. Resten av terminen (ca enochenhalv vecka effektiv tid) består av olika obligatoriska moment fram till sista tentan. Jag hatar jävla obligatoriska moment, de känns aldrig meningsfulla, det går oftast ut att man ska jobba i grupp (blä!) och slutar alltid med en ännu meningslösare redovisning som alla bara vill slippa.

Det enda bra med detta är att jag tvingas till Uppsala och kan plugga lite stati med bästa E som också har omtenta. För nu är det bara stati o epi som gäller fram till fredag då jag har omtenta i det och därefter är det bara att attackera resten av pop. med. inför de tre sluttentorna fredagen därefter. Och sedan är skolan slut men för mig är det en vecka till med spec pat inför omtentan den 8 juni.

Jag tror att det är detta som folk refererar till som "en intensiv tid".

/ dame can't make up my mind