gratis-jour? jaa, jättegärna

Sweet kväll med MU och CG (aahh, vilka underbara alias de precis fick) som dock inleddes med meningslöst fölvaktsmöte på skolans hästklinik.

Varje år föds nämligen en massa föl med ruttna förutsättningar och de brukar bli väldigt sjuka efter ett tag. Om de är lyckliga (?) har deras ägare råd att lägga in dem för intensivvård på hästkliniken och då får de en alldeles egen liten fölvakt. Dessa fölvakter är ofta elever på skolan som jobbar med detta för att få pengar och erfarenhet. Så långt är allt väl. Men tydligen finns det inte alltid föl att ta hand om och då vill inte kliniken betala för fölvakten vilket gör att de skapat detta praktiska system då man skriver upp sig på ett schema och väljer en dag när man vill sitta fölvakt.
Detta innebär i praktiken att man inte kan göra något eftersom man med en timmas varsel måste kunna komma in till kliniken för att vakta de ev. föl som kommer in. För detta får man absolut ingenting om inget föl finns att vakta. Mycket bra deal för hästkliniken, mycket dålig deal för fölvakterna - kan man tycka. Om man inte är galen student som bara brinner för att vara duktig och ev få lite erfarenhet och jobba på kliniken. Då gör man vad som helst gratis (att döma av de 50-tal som var där och sedan skrev upp sig).

Jag skrev upp mig på alternativ-listan. Då ringer de om det behövs och först då behöver man bestämma sig. Om man då är i hooden och vill är det ju bara att säga ja. Och få betalt från timme ett.

Ett liknande upplägg finns för mockning av hästklinikens enorma och fett skitiga boxar (hästarna står ju inne 24-7). Om man har tur (?) kan man bli tillfrågad/utvald att bli s.k. "skottare". Då jobbar man med att mocka en morgon i veckan (och då snackar vi svinottan) samt typ var femte-sjätte helg. Förvisso är det helt ok betalt men sjukt slitigt.
De flesta ser det här som en väg in på kliniken så att de senare kan få jobba som djursjukvårdare där men med tanke på omsättningen på djursjukvårdare (läs, det finns typ ingen omsättning) kan man nog bli fast som skottare förevigt (om man inte har bra kontakter - och har man det behöver man inte skotta).
Jag jobbade som skottare typ en dag, blev sedan skadad i armen och var sjukskriven i en månad och då insåg jag att fuck it, jag har fan mockat tillräckligt med skit i mina dagar, det är aldrig i livet värt det. Och jag var dessutom inte ens säker på att jag ville jobba på kliniken. Jag ville ju bo i Stockholm.

Summan av kardemumman är att vår skola är full av människor som gör skitjobb eller sitter jour utan ersättning för en chans att få arbeta lite på en hästklinik. Som inte ens verkar ha särskilt god stämning och där det verkar som att folk gladeligen hugger varandra i ryggen för fördelar eller en ny position. Herreminje vad jag inte orkar med min skola och människorna i den.

Tur att MU och CG kunde liva upp mig efteråt med lite vin, ost och diskussioner om sex. I love them!

/ dame can't make up my mind

pointless

Jag har verkligen undlåtit mig att skriva på evigheter. Efter sjukdomen kändes ingenting roligt, jag funderade till och med på att ta mitt liv... mest för att magen terroriserade mig i typ en vecka efter det att jag blev sjuk. Inte ok.

Har även haft en vintersvacka med loads att plugga, dålig struktur på tillvaron en osund önskan att bara slöa med J i soffan på kvällarna och ett glatt förnekande av att det alldeles strax är tenta. Jag skolkar i tid och otid, mest bara för att fika med folk som inte går i skolan eller för att pyssla med meningslösheter. Har med andra ord inget intressant att förtälja. Väl mött en annan gång.

/ dame can't make up my mind

you wish

Fuck att jag höll på bli bättre, åt lite middag igår och mådde sedan attackilla hela kvällen och natten. Slapp i alla fall spy. Tjoho. Jag är så jävla less på och vara sjuk eller hängig eller trött eller vafan. Sov halva dagen idag, känns kanske bättre. Ska försöka ta nya tag tills imorgon då. Kanske lite skolgång?

SN ringde dock igår och det verkar som om jag får sällskap av henne på GR och det skulle ju vara grymt. Vi kommer ju segla i olika pass i så fall men ändå, skönt att ha med sig en bra kompis som fattar ungefär lika mycket som jag om kappsegling.

/dame can't make up my mind

pain in the ass

Jaha, så mycket för ordning och reda.

Det var fantastiskt trevligt i lördags. Vi var sjukt sena med alla förberedelser men efter lite fuskstädning och hets i köket kunde vi trots allt ta emot gästerna perfekt förberedda eftersom de körde vilse i ungefär en timme. Grym middag, trevlig samvaro och alla tyckte om huset o maten o vinet o OMFG jävla middagsbjudning för familjen, vad hände?

Min brors fästmö ÄLSKADE huset och ville helst flytta in igår, min bror som fortfarande är student tyckte dock att ekonomin än så länge var lite för skral för hus men med tanke på hans vidare konstnärsbana så kommer de säkert sitta i ett av de söta röda husen uppe på söder om tio år och då är det vi som dödar dem av avundsjuka.
Och jag kan känna mig lite fånig i det här huset ibland. Det är sjukt fint o allt men jag har ju inte gjort ett jota för att förvärva det. Jag råkade bara träffa o bli kär i världens bästa kille som hade ett fint hus och visade sig tycka samma lika om mig. Inte ett särskilt tungt jobb.

Mina föräldrar sov kvar till på söndagen och allt var bäddat för underbar dag med lite nytta, musei-besök, middag hos J's vän osv. Dock mådde jag lite illa till frukost, det blev värre och värre och lagom tills att mamma o pappa åkt hem var det kört. Jag har inte mått så dåligt någonsin tror jag eftersom jag hade som en kombo av värsta magsjukan någonsin + värsta influensan någonsin (när allt bara gör ont, man svimmar, svettas o fryser på en gång). Som tur är höll det bara i sig ett par timmar och sedan fick jag sova.

När jag vaknat till liv igen sent på kvällen pratade jag med C o googlade magsjuka och både hon o F var sjuka + att alla våra symtom stämde in på den underbara vinterkräksjukan. Som jag fruktat sedan jag hörde talas om den första gången (med all rätt uppenbarligen). Var sjukt orolig för föräldrarna och J men nu två dagar efteråt är de inte sjuka så i bästa fall har de klarat sig (eller är immuna).

Har således suttit i karantän i hemmet sedan dess. Försökt äta och ta hand om min kropp, vars muskler har gjort sjukt ont i två dagar nu. Börjar kännas bättre nu och jag har lyckats äta lunch så det kanske är dags att prova att gå en promenad i solen som precis kom fram. Igår var jag helt död efter en halvtimmes promenerande och då hade jag ändå J att hålla i.

Så går det alltså för mig att upprätthålla peppen för aktiv skolgång och träning. Jävla sjukdomar och skit.

/dame can't make up my mind

sprit o skaldjur = big no no

I eftermiddag ska mina föräldrar och min bror med fästmö komma på besök och äta middag. Det blir säkert fantastiskt trevligt när vi är där men just nu förbereder vi oss dåligt genom att slöa i sängen till sent, äta outhärdligt lång frukost och gosa istället för att städa och handla mat som sig bör.

Vi är även lite lagom bakis sedan gårdagen (jag ligger tyvärr lite sämre till än J) då vi var hos C o F på någon form av skaldjursmiddag med på tok för mycket sprit för min del. Jag var inte lika logisk som J utan kopplade inte att lite mat i form av skaldjur och mycket sprit i form av nubbar kan ge lite för hög promillenivå.
Allt var dock fantastiskt trevligt innan jag blev lite för full och illamående och J gentlemannamässigt lotsade mig hem. Vi promenerade hur långt som helst längs med vattnet och även om jag bara kunde njuta av slutet av promenaden så var det fint.

Jag fick lite pikar imorse när vi vaknade och jag kan tycka att det är lite drygt att de två gånger jag lyckats bli för full de senaste typ tio åren är sedan jag träffade J vilket gör att han tror att jag blir fullare oftare än jag blir. Vafan, jag har ju grym koll på mig själv i vanliga fall men nu verkar jag bara vara en stureplans-suput. Kul.

Fast förra gången var ju på E's födelsedag då vi åt sushi så jag börjar se mönstret. Drick inte sprit på fiskande mage!

/dame can't make up my mind

offentliga bad

Jag är så duktig och går i skolan och är vaken på föreläsningarna. Promenerar och springer och styr upp mitt liv och känner mig bra. Nu gäller det bara att hålla stilen framöver.

Igår var jag o J även och undersökte kvalitéen på den mest närliggande offentliga simhallen. Den var sådär. Rätt sunkigt ute i omklädning och duschar, blä. Dock var själva bassängen rätt ok även om det enda som märktes av kvällens utlovade slogan "lugna toner" (som tydligen skulle vara nedsläckt, musik och tända ljus) var att de dämpat belysningen. Däremot var det väldigt trevligt att simma med J och jag älskar att upptäcka att merparten av allt vi gör tillsammans funkar.

Har även noterat den irriterande ovanan att där gym och bad kombineras i offentliga utrymmen ska det envisas med att placera motionscyklar, löpband o dyl med utsikt över bassängen. Vafan är upp med det?
Jag vill inte titta på folk som simmar när jag tränar och jag vill definitivt inte att människor som tränar ska titta på mig när jag simmar. Särskilt inte när det är någon halvfet man i medelåldern alt. testosteron-stinn kille som ska cykla fort för att sedan lyfta tyngder och skrika. Och vid medis är allt dessutom placerat i samma rum, underbart att försöka träna när luften man andas är mättad med vatten. Verkligen genomtänkt.

/dame can't make up my mind

återigen inspiration från C

Christina rantar om klädaffärernas könsuppdelade barnavdelningar och jag kan inte annat än att hålla med. Även jag har stått där i upprörd förvåning och chock och undrat hur i helvete människor ska kunna bli likvärdigt uppfostrade när man redan i bebisåldern blir påprackad en jävla rosa spetsbody bara för att man föddes med fitta. Blabla inget fel i färgen rosa som sådan (jag älskar ju rosa) men med hjärna fattar man vad jag menar, det handlar ju om hela grejen med hur vi ser på tjejer och killar redan från det att de är små spädisar.

Det påminner mig även om när vi fikade hemma hos storebrodern och hans nya familj nu i helgen. Hans nya bättre hälft U visade sina rätta kvalitéer när hon upprört berättade om att 95% av alla kläder de fick till sin nya bebis var rosa eftersom de nu har fått en flickbebis. Så det handlar ju inte bara om affärernas uppdelning - det handlar om hur alla människor ser på vad en bebis ska ha på sig och grundar sina inköp enbart på grundval av vilket kön bebisen har.
Aahh, jag blir galen på detta och på att till synes normala och vettiga människor ständigt går i fällan och bara INTE TÄNKER TILL LITE!

Dock var både jag och mamma och U ganska rörande ense om att mini-A (hon har fått ett namn nu) nog kommer att bli en mycket bra människa och knappast behöver oroa sig för sin framtid med så många vettiga förebilder i sin omgivning. Och U verkar vara en grymt bra människa och vi kommer mycket bra överens och framför allt - man tar henne inte där man ställt henne och jag tror att det är en bra egenskap att ha både som mamma och blivande fru till min storebror.

/dame can't make up my mind

girlfriend in a coma

Jag börjar bli direkt komatös av att aldrig lämna hooden. Jag har varit här sedan i söndags och mestadels sitter jag inne och pluggar eller pysslar med oväsentligheter men jag har faktiskt promenerat också. Borde kanske aktivera mig mer men pengabrist i kombo med "måste plugga nu" och någon form av hängighet (kanske begynnande förkylning, kanske bara lättare depression) får mig att stanna hemma med katterna som enda sällskap.

Imorse var jag så trött när J åkt till jobbet att jag "bara skulle vila lite" och det ledde till att jag vaknade upp typ tre timmar senare och kände mig som potatismos. Vet inte om jag behöver all den här sömnen eller vad som är upp. Jag är så trött och låg hela tiden och jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Kanske har jag bara en av mina nedåt-perioder som då och då kommer och går eller också har jag haft någon liten virusansamling som försöker mucka med mig och mitt immunförsvar.

Och när jag väl vaknar finns det väl ingen anledning att göra något vettigt? Nä, nä - receptet är att försöka vakna med loads of kaffe latte och bloggande. Jag bloggar aldrig så bra som när jag egentligen ska plugga men å andra sidan, jag börjar känna mig lite bättre, lite piggare och funderar till och med på att springa en sväng eftersom min hals inte känns sträv längre. Eller kolla upp badhuset som inte ska ligga så långt bort och där jag kan träna och simma med mitt träningskort.

Och ikväll ska jag ta bort stygnen på mig själv, bra övning inför min framtida yrkesroll.

/dame can't make up my mind

jävla tröttmössor

Det skulle bli effektiv helg på landet hos mina föräldrar med härliga långpromenader och mycket nytta gjord men slutade med att jag och J sov hälften av tiden och satt och fikade eller åt mat och drack vin resten av tiden. Kanske behövdes vilan men när vi knappt orkade ta en promenad ned till ångbåtsbryggan på lördag eftermiddag är måttet nästan rågat. Är vi russin eller?

Masten kom på plats i alla fall så nu hänger den skyddad under tak och vissa planer började utkristalliseras angående sommarens segling. Planen är att ta oss runt Gotland och sedan göra ett pit-stop på Ölands norra del där lovely E har lantställe innan vi seglar hem längs med kusten norrut. Kan bli riktigt bra även om jag är nojigare än J. Jag har ju för fan aldrig seglat med någon jag är ihop med förut men har minnen av hur jag och ett ex blir osams i snowboardbacken och jag ligger upponed och surar i en halvtimme. Förhoppningsvis har jag mognat med åren och vafan, allt annat vi gör tillsammans funkar ju så...

Men en annan ny sak jag måste börja vänja mig vid är meningsskiljaktigheter och små bråk om ditten och datten. Det fanns inte i mitt och H's förhållande (på både gott och ont) men eftersom både jag och J har ganska starka viljor kan det hetta till ibland och jag övar mig fortfarande på hur jag ska hantera det. Fast det hjälper att ha kombons ord i huvudet när det känns som ett drygt och hopplöst bråk för hon sa en gång att "om du kommer hem och säger att ni gjort slut fast ni älskar varandra så kommer jag att döda er". Det får en att jobba lite hårdare plus att inse vad som faktiskt spelar roll.

Jag var i alla fall ute och sprang nu ikväll när vi kommit hem till förorten igen och det var precis vad jag behövde för att inte hamna i koma-träsket. Det är så tyst och stilla här att det är en lisa för själen att vistas ute. Och att vattnet ligger precis i närheten gör inte saker och ting sämre. Det är nästan lika bra här som där min bror bor nu (och där jag bodde förut med honom), förutom att det är på "fel sida" av stan förstås. South side is never good ehough!

/dame can't make up my mind

wtf, en bebis till, jag döör

Fikade med TT igår, var lite trött men vi satt och pratade lite lagom engagerat och precis innan hon gick på toaletten tänkte jag förstrött att hon såg ganska rund ut om magen. Detta visade sig vara mycket riktigt iaktaget eftersom hon när hon kom tillbaka outade att hon var gravid. OMFG, jag börjar luta åt att det är en komplott, alla jag känner är med barn eller föder barn och vafan. Eller också börjar det faktum att jag är i trettioårsåldern göra sig påmint.

Hon var väldigt glad men lite orolig (fair enough) och jag försökte peppa och vara glad. Och jag är glad för hennes skull om hon är glad men en del av mig är lite skeptisk. Fadern till barnet är nämligen hennes nyblivna man som precis ska åka tillbaka till sitt hemland för att få uppehållstillstånd här och ingen vet hur lång tid det kan ta.

Personligen skulle jag aldrig vilja gå igenom hela graviditeten ensam och knappt veta när min man skulle komma tillbaka igen. Men det är deras val och nu är det som det är och jag har bara att gilla läget och hjälpa henne så mycket jag kan. Och jag sa att om hon vill ha sällskap på mödravårdsgrejer eller whatever så följer jag gärna med för jag tycker inte att någon ska behöva göra allt sådant ensam om man inte vill. Och jag erkände även att det inte bara är altruism för jag är rätt nyfiken på hur allt sånt där funkar och jag gillar ju att göra research för egen del.

Å andra sidan har DGBYH lovat mig att vi systerligt ska gå igenom hela barngrejen tillsammans eftersom vi har ungefär samma inställning och nojor kring det. Och jag gillar ju sällskap.

/dame can't make up my mind