sprit o skaldjur = big no no

I eftermiddag ska mina föräldrar och min bror med fästmö komma på besök och äta middag. Det blir säkert fantastiskt trevligt när vi är där men just nu förbereder vi oss dåligt genom att slöa i sängen till sent, äta outhärdligt lång frukost och gosa istället för att städa och handla mat som sig bör.

Vi är även lite lagom bakis sedan gårdagen (jag ligger tyvärr lite sämre till än J) då vi var hos C o F på någon form av skaldjursmiddag med på tok för mycket sprit för min del. Jag var inte lika logisk som J utan kopplade inte att lite mat i form av skaldjur och mycket sprit i form av nubbar kan ge lite för hög promillenivå.
Allt var dock fantastiskt trevligt innan jag blev lite för full och illamående och J gentlemannamässigt lotsade mig hem. Vi promenerade hur långt som helst längs med vattnet och även om jag bara kunde njuta av slutet av promenaden så var det fint.

Jag fick lite pikar imorse när vi vaknade och jag kan tycka att det är lite drygt att de två gånger jag lyckats bli för full de senaste typ tio åren är sedan jag träffade J vilket gör att han tror att jag blir fullare oftare än jag blir. Vafan, jag har ju grym koll på mig själv i vanliga fall men nu verkar jag bara vara en stureplans-suput. Kul.

Fast förra gången var ju på E's födelsedag då vi åt sushi så jag börjar se mönstret. Drick inte sprit på fiskande mage!

/dame can't make up my mind

offentliga bad

Jag är så duktig och går i skolan och är vaken på föreläsningarna. Promenerar och springer och styr upp mitt liv och känner mig bra. Nu gäller det bara att hålla stilen framöver.

Igår var jag o J även och undersökte kvalitéen på den mest närliggande offentliga simhallen. Den var sådär. Rätt sunkigt ute i omklädning och duschar, blä. Dock var själva bassängen rätt ok även om det enda som märktes av kvällens utlovade slogan "lugna toner" (som tydligen skulle vara nedsläckt, musik och tända ljus) var att de dämpat belysningen. Däremot var det väldigt trevligt att simma med J och jag älskar att upptäcka att merparten av allt vi gör tillsammans funkar.

Har även noterat den irriterande ovanan att där gym och bad kombineras i offentliga utrymmen ska det envisas med att placera motionscyklar, löpband o dyl med utsikt över bassängen. Vafan är upp med det?
Jag vill inte titta på folk som simmar när jag tränar och jag vill definitivt inte att människor som tränar ska titta på mig när jag simmar. Särskilt inte när det är någon halvfet man i medelåldern alt. testosteron-stinn kille som ska cykla fort för att sedan lyfta tyngder och skrika. Och vid medis är allt dessutom placerat i samma rum, underbart att försöka träna när luften man andas är mättad med vatten. Verkligen genomtänkt.

/dame can't make up my mind

återigen inspiration från C

Christina rantar om klädaffärernas könsuppdelade barnavdelningar och jag kan inte annat än att hålla med. Även jag har stått där i upprörd förvåning och chock och undrat hur i helvete människor ska kunna bli likvärdigt uppfostrade när man redan i bebisåldern blir påprackad en jävla rosa spetsbody bara för att man föddes med fitta. Blabla inget fel i färgen rosa som sådan (jag älskar ju rosa) men med hjärna fattar man vad jag menar, det handlar ju om hela grejen med hur vi ser på tjejer och killar redan från det att de är små spädisar.

Det påminner mig även om när vi fikade hemma hos storebrodern och hans nya familj nu i helgen. Hans nya bättre hälft U visade sina rätta kvalitéer när hon upprört berättade om att 95% av alla kläder de fick till sin nya bebis var rosa eftersom de nu har fått en flickbebis. Så det handlar ju inte bara om affärernas uppdelning - det handlar om hur alla människor ser på vad en bebis ska ha på sig och grundar sina inköp enbart på grundval av vilket kön bebisen har.
Aahh, jag blir galen på detta och på att till synes normala och vettiga människor ständigt går i fällan och bara INTE TÄNKER TILL LITE!

Dock var både jag och mamma och U ganska rörande ense om att mini-A (hon har fått ett namn nu) nog kommer att bli en mycket bra människa och knappast behöver oroa sig för sin framtid med så många vettiga förebilder i sin omgivning. Och U verkar vara en grymt bra människa och vi kommer mycket bra överens och framför allt - man tar henne inte där man ställt henne och jag tror att det är en bra egenskap att ha både som mamma och blivande fru till min storebror.

/dame can't make up my mind

girlfriend in a coma

Jag börjar bli direkt komatös av att aldrig lämna hooden. Jag har varit här sedan i söndags och mestadels sitter jag inne och pluggar eller pysslar med oväsentligheter men jag har faktiskt promenerat också. Borde kanske aktivera mig mer men pengabrist i kombo med "måste plugga nu" och någon form av hängighet (kanske begynnande förkylning, kanske bara lättare depression) får mig att stanna hemma med katterna som enda sällskap.

Imorse var jag så trött när J åkt till jobbet att jag "bara skulle vila lite" och det ledde till att jag vaknade upp typ tre timmar senare och kände mig som potatismos. Vet inte om jag behöver all den här sömnen eller vad som är upp. Jag är så trött och låg hela tiden och jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Kanske har jag bara en av mina nedåt-perioder som då och då kommer och går eller också har jag haft någon liten virusansamling som försöker mucka med mig och mitt immunförsvar.

Och när jag väl vaknar finns det väl ingen anledning att göra något vettigt? Nä, nä - receptet är att försöka vakna med loads of kaffe latte och bloggande. Jag bloggar aldrig så bra som när jag egentligen ska plugga men å andra sidan, jag börjar känna mig lite bättre, lite piggare och funderar till och med på att springa en sväng eftersom min hals inte känns sträv längre. Eller kolla upp badhuset som inte ska ligga så långt bort och där jag kan träna och simma med mitt träningskort.

Och ikväll ska jag ta bort stygnen på mig själv, bra övning inför min framtida yrkesroll.

/dame can't make up my mind

jävla tröttmössor

Det skulle bli effektiv helg på landet hos mina föräldrar med härliga långpromenader och mycket nytta gjord men slutade med att jag och J sov hälften av tiden och satt och fikade eller åt mat och drack vin resten av tiden. Kanske behövdes vilan men när vi knappt orkade ta en promenad ned till ångbåtsbryggan på lördag eftermiddag är måttet nästan rågat. Är vi russin eller?

Masten kom på plats i alla fall så nu hänger den skyddad under tak och vissa planer började utkristalliseras angående sommarens segling. Planen är att ta oss runt Gotland och sedan göra ett pit-stop på Ölands norra del där lovely E har lantställe innan vi seglar hem längs med kusten norrut. Kan bli riktigt bra även om jag är nojigare än J. Jag har ju för fan aldrig seglat med någon jag är ihop med förut men har minnen av hur jag och ett ex blir osams i snowboardbacken och jag ligger upponed och surar i en halvtimme. Förhoppningsvis har jag mognat med åren och vafan, allt annat vi gör tillsammans funkar ju så...

Men en annan ny sak jag måste börja vänja mig vid är meningsskiljaktigheter och små bråk om ditten och datten. Det fanns inte i mitt och H's förhållande (på både gott och ont) men eftersom både jag och J har ganska starka viljor kan det hetta till ibland och jag övar mig fortfarande på hur jag ska hantera det. Fast det hjälper att ha kombons ord i huvudet när det känns som ett drygt och hopplöst bråk för hon sa en gång att "om du kommer hem och säger att ni gjort slut fast ni älskar varandra så kommer jag att döda er". Det får en att jobba lite hårdare plus att inse vad som faktiskt spelar roll.

Jag var i alla fall ute och sprang nu ikväll när vi kommit hem till förorten igen och det var precis vad jag behövde för att inte hamna i koma-träsket. Det är så tyst och stilla här att det är en lisa för själen att vistas ute. Och att vattnet ligger precis i närheten gör inte saker och ting sämre. Det är nästan lika bra här som där min bror bor nu (och där jag bodde förut med honom), förutom att det är på "fel sida" av stan förstås. South side is never good ehough!

/dame can't make up my mind

wtf, en bebis till, jag döör

Fikade med TT igår, var lite trött men vi satt och pratade lite lagom engagerat och precis innan hon gick på toaletten tänkte jag förstrött att hon såg ganska rund ut om magen. Detta visade sig vara mycket riktigt iaktaget eftersom hon när hon kom tillbaka outade att hon var gravid. OMFG, jag börjar luta åt att det är en komplott, alla jag känner är med barn eller föder barn och vafan. Eller också börjar det faktum att jag är i trettioårsåldern göra sig påmint.

Hon var väldigt glad men lite orolig (fair enough) och jag försökte peppa och vara glad. Och jag är glad för hennes skull om hon är glad men en del av mig är lite skeptisk. Fadern till barnet är nämligen hennes nyblivna man som precis ska åka tillbaka till sitt hemland för att få uppehållstillstånd här och ingen vet hur lång tid det kan ta.

Personligen skulle jag aldrig vilja gå igenom hela graviditeten ensam och knappt veta när min man skulle komma tillbaka igen. Men det är deras val och nu är det som det är och jag har bara att gilla läget och hjälpa henne så mycket jag kan. Och jag sa att om hon vill ha sällskap på mödravårdsgrejer eller whatever så följer jag gärna med för jag tycker inte att någon ska behöva göra allt sådant ensam om man inte vill. Och jag erkände även att det inte bara är altruism för jag är rätt nyfiken på hur allt sånt där funkar och jag gillar ju att göra research för egen del.

Å andra sidan har DGBYH lovat mig att vi systerligt ska gå igenom hela barngrejen tillsammans eftersom vi har ungefär samma inställning och nojor kring det. Och jag gillar ju sällskap.

/dame can't make up my mind

fuck, jag har blivit en flickvän

Tog mig till skolan idag, kors i taket, mest för att inte engagera mig ett jota i urinorganens patologi men wtf, var sak har sin tid. Det gav mig även chansen att socialisera lite med PKK och MN på lunchen och ha sällskap med JS till stationen, hon är en ny grym förmåga i klassen som jag måste få till lite mer umgänge med.

Det ska villigt erkännas att alla former av umgänge fått stryka rejält på foten sedan jag träffade J. Till viss del bryr jag mig inte riktigt eftersom vi mest bara vill vara med varandra hela tiden och har så kul ihop men en del av mig skäms som en hund. Jag menar - JAG ÄR JU FÖR FAN INTE EN FLICKVÄN, jag ska inte dumpa andra för att vara med en kille, jag är ju jävligt independent och låter inte petitesser som kärlek styra min liv. Trodde jag.

Det visade sig att jag uppenbarligen har dessa tendenser men att det skickligt dolts av det faktum att jag haft ett fast förhållande i typ 8,5 år och inte minns hur det startade och att H var föga intresserad av hälften av de saker jag ville göra. Tacka fan för att det är lättare att vara independent när ens kille inte vill göra de saker man själv vill göra utan stannar hemma och spelar tv-spel istället. Då har man ju liksom inget val utan verkar per default vara så där härligt modernt oberoende.
Men förutom skammen, som vänner o även min bror försöker trösta bort med att "det ska vara så i början" (och vafan vet jag) så börjar jag även inse att jag måste försöka styra upp mera vänskapligt umgänge med alla igen. Innan de glömt att jag finns.

Och när man är ihop med någon som dessutom delar de flesta av ens intressen dyker ett annat aber upp. Jag får nu nästan dåligt samvete för alla de seglingsprojekt jag styrt upp på egen hand, innan jag träffade J. Eftersom det kommer att ta tid från mig och J's ev. segling och umgänge. Det handlar inte om att jag tänker ge upp det, hell no att jag inte skulle segla GR för någon killes skull, jag tycker nog att det till och med är lite coolt att det är jag som tar med honom dit och han kommer att titta på mig när jag seglar. Men ändå, det är en del saker som det känns som om att J skulle vilja att jag gjorde med honom istället för att göra det själv. Och det upptar mina funderingar för jag har aldrig suttit i den här sitsen förut.

Missförstå mig rätt, jag är absolutely thrilled över det faktum att jag träffat någon som både vill och kan dela större delen av mitt liv och mina intressen. Jag är grymt nöjd över att vara med någon som älskar att segla och som vill göra en massa saker med mig och vill följa med ut och gå på fester och yadayada med mig men det kräver ett nytt sätt att tänka från min sida. Jag är ovan vid detta och det skapar lite lyxproblem i mitt huvud innan jag vant mig. Och jag måste helt plötsligt ta ställning till hur jag ska bete mig och hur mycket jag ska låta mig själv bli en del av någon annan, något annat. Och det är inte bara kakbit även om det är en treat och något jag gärna tar ställning till hellre än att inte ha kvar J i mitt liv.

/dame can't make up my mind

hålor och ännu mindre städer

Igår tillbringade jag onödigt lång tid i hålan på landet eftersom jag först inte fattat att lever-seminariet var i allra högsta grad oobligatoriskt och föreläsningen efteråt visade sig vara inställd. Och inte fick jag nöjet av att åka hem tidigt heller eftersom det var middag med nv-bas vänninorna som samtliga (av någon outgrundlig anledning) bor i ovan nämnda håla.

Det var dock hejdlöst trevligt att ses och hänga lite och jag blev glatt och grundligt hånad för mitt nya förortsliv med man, villa och volvo av den bittra, frånskilda trio som utgör hälften av oss (de är fantastiska btw). Hade jag bara inte missat SJ-tågjäveln hem och sluppit tvingas skvalpa på pendeln hade livet varit graciöst.

Och idag har jag åkt i hundra timmar till mini-staden och tillbaka för att skära bort ett födelsemärke och vara drygt besserwisser-okunnig angående hela proceduren. Det var dock intressant att se det hela på sig själv och om jag nu bara kan ta bort stygnen själv som jag påstod ska nog allt gå bra.


/dame can't make up my mind

bio

Igår såg vi "Låt den rätte komma in" på bio. Det var på något sätt lite magiskt och framför allt den bästa svenska filmen på långe. Och ja, jag är lite efter min tid men inte fan hinner man springa på premiären när man har så mycket att göra som jag.

/dame can't make up my mind

sunmaid all the way

För att toppa russin- och eremitfaktorn struntar jag i skolan idag och stannar hemma för att plugga hela dagen men tillbringar istället tiden med att blogga och lyssna på Evert Taube.

Lysande inledning men nu ska jag i alla fall ut och springa. Hade jag varit russin på riktigt hade jag faktiskt idkat stavgång så lite av min ungdoms prakt finns ju ändå kvar.

/dame can't make up my mind