Det finns gränser

I höstas åkte jag på en meditationsresa. Det är väl ungefär så långt min "flummighet" sträcker sig. Igår hade vi en återträff för dem som var med på resan. Vi mediterade, åt god mat och drack vin. Det var jättetrevligt. Sedan efter några flaskor vin började samtalet spåra ur allt mer. Det talades nu om en "guru", en stenrik gubbe (svensk) som helt plötsligt från en dag till en annan upptäckte att han hade vissa mediala gåvor. En av dessa gåvor var att han kunde höra vilka frekvenser kroppens olika organ sänder ut. Genom att härma dessa frekvenser med sin röst sade han sig kunna bota sjukdomar i olika organ. Helt plötsligt sätter en av våra kursledare, som för övrigt också hade denna förmåga, igång en skiva som denna gubbe har spelat in.

Tänk er nu detta scenario framför er; ca 10 vuxna, relativt normala människor sitter på fullaste allvar och lyssnar till en skiva som en galen gubbe har spelat in:

"Slappna nu av och koncentrera er på er lever", "AAAOOOOOOOOOOMMMMMMM", "AAAOOOOOOOMMMMMM".

Jag kan tillägga att jag inte koncentrerade mig så mycket på min lever utan mer på att inte börja skratta. Jag har nog aldrig varit så fokuserad i hela mitt liv. Efter gubbens tredje AAAAOOOOOOOOMMMMM bryter till slut min syster ihop och börjar gapskratta.

"Jag ber så hemskt mycket om ursäkt" säger hon, "men det här GÅR inte. Jag kan inte ens låtsas"

Efter detta gick alla hem. Jag undrade mest när den dolda kameran skulle avslöjas.

// Dame gonna break your heart